Etikettarkiv: Mästarnas mästare

Jag tänkte bli farlig …

- Antingen vinner man, eller så förlorar man … Och då vinner jag hellre.

As simple as that. Sköna Anna Lindberg, om årets final i Mästarnas mästare, där hon duellerade mot Magdalena Forsberg.

Alltså, så imponerad som jag blivit av finot Anna – gång på gång, tävling efter tävling. Och alldeles säkert många med mig. En bråkdel av den viljan hade kommit väl till pass under min dalande fotbollskarriär.

Anna levererade oneliners på löpande band, och framkallade skrattsalvor här hemma trots sin torra framtoning. Att hon är torr är ju ganska motsägelsefullt, påpekade kollega H, med tanke på sporten hon utövade när det begav sig.

Alldeles oavsett tycks detta idrottsunder ha ett knivskarpt fokus, som fick hennes motståndare att darra, eller åtminstone tvivla en sekund eller två på om det över huvud taget var någon idé att gå för vinst.

Jag tänkte bli farlig, sa Lindberg lugnt i inledningen av säsongen, och log sitt bredaste leende med finurligt kisande ögon. Och det kan man väl lugnt säga att hon blev.

Magda var i princip alltid en noslängd efter Anna, men i finalmomentet visade hon ingen nåd, utan jobbade sig systematiskt och smidigt igenom klurigheterna. Anna hade inte en chans. Lite orättvist, kan tyckas, sett på det stora hela, men Magda är ändå en värdig vinnare. Det tror jag även Anna tyckte, även om besvikelsen i hennes kroppsspråk inte gick att ta miste på.

Ok, så … mer då … Bernt ”Nattduellen” Johansson, eller som de andra deltagarna kallade honom, ”Kobra-Bernt”, kammade till slut hem en pallplats i form av ett brons, som han utan undantag kan tacka sin reaktionsförmåga för. Fyra(!) nattdueller tog han sig igenom. Det var hans gren, kan man säga.

I tävlingsmomenten gick det sämre, men jag är ändå imponerad – sina 60 år till trots segade han sig igenom alla tävlingar. Visserligen kom han nästan alltid sist, men ändå. Hatten av. Ingen skugga ska falla på Kobra-Bernt.

Nej, skuggan ska istället falla på den som ansvarar för regelverket. Är det verkligen rimligt att man ska kunna gå till final genom att vinna fyra nattdueller för att man hamnat sist tävlingsmomenten? Nä, jag tycker inte det. Jag tycker det skulle kunna införas en maxgräns på två sistaplatser dvs. i max två nattdueller får jumbon möjligheten att rädda sitt skinn. Sen är hen körd.

På det sättet blir de deltagare kvar som presterat bäst genom de olika momenten.

Jesper Blomqvist tyckte likadant – när det var fyra stycken kvar i tävlingen, och Anna och Magda fullständigt dominerat, såg inte Jesper, som stod med lägst poäng, någon annan utväg än att välja Kobra-Bernt att duellera mot. Ädelt! Rättvist! Ödmjukt! Vilken man!

Ja, han åkte ut, men med flaggan i topp!

Grattis Magda! Och grattis Anna, till din osannolika idrottsliga förmåga.

Längtar till nästa år!

Mästarnas mästare är en höjdare!

Mästarnas mästare är tillbaka, och bland årets deltagare finns ingen mindre än Ingmar Stenmark. Vilken nitlott för de andra! Det är ju bara att lägga ned verksamheten. Karln är ju gränslös. Omänsklig typ. Jag hade ba': ”Tjing för att inte vara med samma omgång som Stenmark!” Ja men, ärligt, kul i jul!

Idag krossade den forna boxaren George Scott myten om sig själv, och mina fördomar, ska erkännas, när han som siste man med sämst poäng fick välja vem han ville duellera mot – och valde den person som låg närmast honom i poäng – Kenny Bräck. Snyggt, schysst och sportligt! Två pinnhål upp för Scott på min stege. Minns förra omgångens boxare, Armand Krajnc, som utan tvekan hade valt Evy Palm, 67 jordsnurr, och den svagaste länken på papperet. Så snygg är han. Varför jag tror det? För att han när det begav sig valde Ulricha Knape som duellmotståndare.

Scott knäcker Krajnc med hästlängder när det gäller sportsmannaskap.

Nu råkade Krajnc förvisso bli sist kvar i den totala tävlingen, men titeln Mästarnas mästare kan han inte med rättvisa och rent samvete titulera sig. För den sanna titeln har tveklöst Louise Karlsson, som åt smågrabbarna till frukost. Det hon föll på var ett medicinskt tillkortakommande som hon själv inte kan styra över. Det gällde att snabbast komma ner i vilopuls, och för Louise var alltså detta en medicinsk omöjlighet. Att det tävlingsmomentet ändå fanns med är ingenting annat än en miss av produktionen.

Läs mitt referat från förra omgången

Andra behållningar i årets Mästarnas mästare, förutom stålmannen Stenmark:

  • Hanna Ljungberg, en vrålstark fd. fotbollstjej, som är den som på allvar kan ge Stenmark en match.
  • Pekka Lindmark, som är en superskön personlighet med en stor skopa humor. Dock ganska otränad, och hänger inte med i de fysiskt krävande momenten.
  • Evy Palm, som sina 67 år till trots, ändå ligger hyfsat till i poänglistan, och faktiskt vann den första grenen – ”gripkraft”, där det gällde att hänga kvar så länge som möjligt i en träställning, och alltså inte tappa taget.Imponerande!