Etikettarkiv: Champagne

Yet another wining & dining post

Ikväll korkades den upp – den DÄR flaskan, vars innehåll där och då, i Champagne, fick oss att himla med ögonen i ren extas.

Amour de Cuvée, med sin unika sammansättning av lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier – svarta druvor som har pressats med finess, så sakta att skalen inte givit färg åt saften.

Bubblorna sprudlade från botten upp till ytan, med sällan skådad iver. En sipp senare, en nick i samförstånd, var vi återigen golvade – helt eniga om att det här både var och är favoriten bland alla.

Den här Champagnen passar dessutom utmärkt till kött, vilket inte gör mig ett dugg, eftersom kött kanske är det bästa jag vet.

Och här kommer bildbeviset:

 

 

Ja, vi var ju tvungna att kolla hur Amour de Cuvée trivdes ihop med jordgubbar också.

För mycket snack om Champagne? Vadå rå, låt mig få njuta lite av det här, jag har för fasicken inte badat en enda gång i år! :-)

Gulddruvornas rike, del II

Kvar att förtälja från vistelsen i Bubbelland är besöken hos de små Champagneproducenterna, där vi stannade, ringde på dörrklockan och höll tummarna för att någon var hemma.

Hos en familj, Gouive pere et fils (Gouive far och söner), möttes vi av hundskall, men snart dök farmor Gouive upp på gårdsplanen i blommig tröja, ett välkomnande leende och med en glimt i ögat. Hon meddelade att varken far, söner eller frun i huset var hemma, men att hon med glädje skulle visa oss runt.

När hon visat oss etikettmaskinen hämtade hon fem glas, ett till sig själv också, och en etikettlös butelj och bjöd oss att smaka på gårdens Champagne. Hon var så söt, den lilla tanten!

När vi bestämt oss för vad vi ville köpa med oss förpackade hon flaskorna med van hand och stod sedan i dörröppningen och vinkade av oss.

På en annan gård, Dénis Frezier, kom en rund liten gumma och visade oss in i en liten men charmant vinkällare. Där satte vi oss på pallar runt en vintunna och smuttade på tre-fyra olika sorter. Det slog mig att, trots sin ringa årsproduktion på 3000 flaskor per år accepterade de kontokort och tycktes väletablerade på bygden.

Den sista gården vi besökte var Alain Waris, och här öppnade ytterligare en dam i blommigt. Hon slog upp fönstret på vid gavel och frågade om vi avsåg köpa något?

Självklart! svarade vi uppriktigt.

När vi skakat hand berättade hon att det kommer förbi folk för att bara dricka, utan någon som helst avsikt att köpa, och att det var därför hon ställt frågan.

Hos Alain Waris hittade vi en riktig pärla – en vintagechampagne med druvor från en och samma skörd för över 50 år sedan(!)

Innan vi lämnade frågade vi hur länge man kan ha en oöppnad champagne liggande innan den är out-of-date.

Svaret kom blixtsnabbt:
I max 2 år, men det bästa är att dricka upp snabbt och komma tillbaka.

Bland all kunskap vi berikats med under våra fyra dagar i Champagne, är en del viktigare än annat att hålla i minnet, till exempel att Champagne inte ska förvaras i kylen, utan mörkt i rumstemperatur, och inte ska kylas förrän man ska dricka den. Och då är långsam kylning i ishink det bästa, men kylen går också bra.

Med det bredaste av leenden begav vi oss sedan mot Paris och två dagar av storstadsliv.

Oj, höll på glömma att berätta om det sjukaste jag varit med om: en dag när vi var i Reims, Champagneregionens största stad, tornade molnen upp sig och bytte färg till svart. Sedan kom tidernas skyfall. Det fullkomligen öste ner. Som tur var hade vi hunnit till bilen och var på väg tillbaka till vår by, Cramant. Plötsligt hörde vi en smäll, som om någon kastat en sten mot bilen, och i nästa sekund haglade det iskristaller stora som ärtor. Markus satt med armen höjd som för att värja sig. Själv satt jag och panikfnittrade. Det var riktigt läskigt! För att ni ska förstå hagelskurens styrka kan jag berätta att vi hittade en buckla i lacken efteråt.

A tout a l’heure!

Gulddruvornas rike – en reseskildring

Champagne var precis så som jag önskat och förväntat mig: vindlande vägar genom små byar, dignande vinrankor, sagolika vyer, smaksensationer i form av sprudlande bubblor, och ett klädsamt lugn.

Franskan gick över förväntan – alla tider på dygnet utom på morgonen, men då pratar jag å andra sidan inte ens svenska flytande, som Markus så fint uttryckte det.

Vi anlände till Eric Issellée Chambres d’hôtes, vilket betyder Bed & Breakfast på … svenska. Ja, fråga Google Translate!

En hyfsat snorkig Madame Issellée på 30+ hälsade oss välkomna, visade oss rummen, frågade vilken tid vi önskade frukost och drog igenom vad som gällde i övrigt. I kylen låg ett gäng buteljer utan etiketter med gårdens egenproducerade Champagne, och med priset skrivet i vitt direkt på flaskan.

Jag ställde mig i dörröppningen till terassen och blickade ut över fälten, som var minutiöst planerade och planterade – vinrankor så långt ögat nådde. Lyckan tog tag i mig och svängde mig runt i en valsliknande dans.

Vi installerade oss, hämtade picnickfilten i bilen och tog med oss en flaska bubbel ut i trädgården. Där och då började vårt franska äventyr.

Vi hade dessförinnan genomgått ett tre timmar långt helvete för att hitta dit, och i 40-gradig hetta åkt av och an, frågat oss fram på trevande skolfranska, och bit för bit tappat tålamodet. Tanken på vår ankomst till ett hysteriskt Pisa sommaren 2006 höll en tröstande hand på min axel och hindrade mig från att brista ut i gråt. I elfte timmen fick vi en detaljerad vägbeskrivning uppritad på papper av ett mycket hjälpsamt gammalt par, och kunde till slut hitta rätt.

Dagarna som följde kommer jag att behålla i minnet för resten av livet. Vi åkte på Route de Touristique du Champagne och fann pärlorna bland de lite större Champagnehusen i regionen Côtes de Blancs. Vi lärde oss om Champagnens historia och om balansen mellan de olika druvsorterna i regionen: Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier.

På gården Duménil möttes vi av en sympatisk tjej som tog hand om oss på ett mästerligt sätt. Vi köpte med oss flera delikata flaskor därifrån – och den mest speciella var ”Amour de Cuvée”, som vi kom att kalla ”köttchampagnen”, då den trevliga fransyskan förklarade för oss att den passade extra bra till kötträtter. Den är unik i sin sammansättning av enbart svarta druvor: 50% Pinot Noir och 50% Pinot Meunier. Och smaken? Gudomlig!

En annan favorit blev byn Hautvillers, där Dom Perignon föddes, levde sitt liv och begravdes. Vi fick lära oss att Dom Perignon anses som grundare av drycken Champagne, då han av en händelse upptäckte att kolsyra i vitt vin var något alldeles extra. Det sägs dock att det finns belägg för att man drack bubblande vin långt före hans tid.

I Hautvillers besökte vi champagneproducenten Joseph Desruets, som fortfarande använder den gamla metoden för att pressa druvor. Den unge sonsonen visade oss vinpressen, och tog oss sedan med till provsmakningen, Dégustation. Han snålade inte på bubblorna, och smuttade även själv tillsammans med oss. Han var otroligt vänlig och ivrig att berätta för oss om de olika Champagnesorterna, detta trots sin begränsade engelska. Just detta med skrala engelskakunskaper var något vi möttes av vid åtskilliga tillfällen under våra dagar i Frankrike. Även yngre människor har besvärat ryckt på axlarna när vi ställt en fråga på engelska. Därför har min skolfranska kommit väl till pass, och faktiskt funkat riktigt bra!

På Joseph Desruets köpte vi, förutom den traditionella Champagnen och den vackra roséchampagnen även ett sött vin. I Frankrike dricker man den som apértif dvs. före maten, med en isbit i, men jag tror det passar lika bra till desserten.

Vi återkom till Hautvillers ytterligare en gång efter detta lyckosamma besök. Då satte vi oss på Café d’Hautvillers, som är känt för sin makalöst goda chokladglass. Vi beställde varsin kaffe, och jag och Fredrik mumsade i oss en skål av den berömda glassen – alltmedan solen log mot oss. Sedan flanerade vi uppför backen till G. Tribaut, som erbjuder Champagnes vackraste utsikt – och underbara bubblor, ska tilläggas. Härifrån köpte vi med oss 6st flaskor av samma sort.

Efter fyra dagar i Champagne styrde vi kosan mot Paris. Mer om detta och fler bilder kommer senare.

Á bientôt!