Kategoriarkiv: Wining & Dining

And the dinner is …

Det är så lustigt det där med årsskiften och mat: årets sista dag är det alltid finmiddag, medan årets första alltid stavas fulmat. Eller, kanske inte så lustigt egentligen, utan bara helt naturligt – när en stått och kämpat livet ur sig kvällen före vill en av förklarliga skäl göra så lite som möjligt dagen efter. Och nyårsdagen är verkligen årets ”dagen efter”.

Här nedan en studie i mat – valda nedslag från nyårsafton fram till igår. Och eftersom alla vet hur en Capricciosa med tillhörande Coca Cola ser ut skippar vi just den bilden.

20130104-142834.jpg
Nyårsmiddagen, bestående av sjötunga med blomkålspuré och spenatfräs med chili, bjöds hemma hos mästerkockarna L och A. Helt ljuvligt! Själva behövde vi inte lyfta ett finger. Icke desto mindre blev det pizza dagen efter.

20130104-142850.jpg
Thaikväll extra allt hos A och M, med vårrullar, biff- och nudelsallad och en vegetarisk soppa.

20130104-142908.jpg
 Till efterrätt den smarrigaste av cheesecakes med hallonsås.

20130104-142917.jpg
Svamppasta med ett glas Amarone. Inte illa alls!

Och ikväll blir det mys med syster, svåger och småsmulorna. Och då vankas syrrans underbara fisksoppa med aioli och gott bröd … Och bubblor såklart :-)

Wining and dining är livet! Smaklig spis resten av år 2013!

Capricciosa-fegis!

Har precis varit modig och för en gångs skull provat en ny Ben & Jerry-smak. Men det fick jag äta upp. Eller nä – den är tillbakastoppad i frysen.

Oh My Applepie heter den och jag hade väntat mig en Å-min-äppelpaj-upplevelse – en dröm av nygräddad härlig smulpaj blandat med syrliga äpplen. Men istället fick jag en ljusgul, artificiell och ganska trist historia, och den största besvikelsen var pajsmulorna, som smakade som brända småkakor. Och glassen smakade inte äpple, utan snarare romrussin, vilken är den värsta glassmaken jag vet. 1 plus av 5 möjliga.

Det är inte konstigt man är en sån fegis, som alltid tar det säkra före det osäkra, när man ofta blir besviken då man provar nåt nytt.

Jag kommer nu att återgå till tryggheten: Strawberry Cheesecake, och stanna där. På sin höjd någon enstaka utsvävning i form av Cookie Dough, som jag vet att jag gillar.

Jag inser att det inte bara är när det gäller glass som jag väljer det säkra kortet. Jag dricker till exempel aldrig någon annan läsk än Coca Cola, och äter ingen annan pizzeria-pizza än Capricciosa.

Hur gör ni andra? Provar ni nytt och/eller varierar er?

Gös crème ninon!

Herre jösses, vilken middag vi lagade idag! Kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle smaka så ljuvligt.

Gös crème ninon med champagnesås, ärtpuré och smörfräst spetskål. Och som garnityr: kallrökt lax, räkor, äpple och dill.

Dryck? Well … Champagne :-)

20120331-224241.jpg

God Bless Sara Lee

Vi har ätit hemmagjord pizza, fast egentligen är det ju bara valfria pålägg som adderas till en redan färdig pizzadeg, tomatsås och färdigriven mozzarella.

Idag köpte vi Sara Lee Pizza Kit. Grymt gott blev det – inte alls lika greasy som Sandra Dee (Nej jag är inte från Göteborg, och nej, Arne Hegerfors är inte min pappa).

En annan fördel förutom att det smakar bra är att det är snabbt gjort. Tjoff, tjoff, säger det och sen är det färdigt! Om man inte, som den köttdiva jag gått och blivit, ska steka sig en biff till, skiva den och garnera pizzan med.

Mätt och belåten avnjuter jag nu resten av söndagkvällen.


Bild från http://saralee-sverige.se

Lill-tisdag

Jag står och sorterar mina blogguppslag i en del av hjärnan medan en annan kämpar med att få mina händer att skölja middagslaxen. När jag vaknar upp ur dagdrömmeriet ser jag mig själv ovanifrån stå där vid diskbänken som ett fån med en blick som säger ”Och nu då?”

Sambon ser så där van ut som husfrun som plockar upp sin late makes strumpor från golvet för femtioelfte gången, och säger:

Du måste planera din matlagning.

Räcker mig en tallrik och fortsätter:

Mise en place, kallas det.

Det vet jag en som är en fena på, tänker jag, och syftar på Mikaelas käresta. Själv gör jag inte så, men tycker ändå att jag planerar min matlagning, utom ikväll då möjligen ;-) Jag ser till att hacka och skölja när något annat kokar upp eller fräser (inte sambon då) för att spara tid. Hur gör du när du lagar mat?

Jag halkar in i mitt drömska flow igen och tänker på ärtgrytan som vi åt till middag igår, och hur lämpligt det varit om jag råkat tappa påsen med gröna ärtor på ICA-golvet – bara för att i nästa blogginlägg få skriva ”Synd på så rara ärtor”.

Långt borta hör jag sambon nämna något om Champagne, och jag är plötsligt alldeles jättenärvarande igen.

- Va, idag? För att det skulle passa så bra till fisksoppan. GÄRNA! Det är ju ändå …

- Lill-tisdag, fyller sambon i, och närmar sig kylskåpet med sällan skådad iver.

Jag tänkte kanske mer på ”lill-lördag”, som jag kallar alla dagar utom fredag, lördag och söndag, för att … det behövs. Mentalt. Ibland. Det var antagligen med det färskt i minnet som ”Lill-tisdag” dök upp i faggorna. Det låter inte särdeles bombastiskt, men från och med nu är det så vi kommer att benämna våra tisdagar. Vi har, helt omedvetet, två veckor i rad just på tisdagarna lyxat till det lite extra.

Lill-tisdag alltså.

Nä hörni, nu måste jag sluta, och istället ägna mig åt min Champagne, så den inte dunstar ;-)

   
Syrrans sjukt goda fisksoppa och ännu ej dunstat bubbel.

Den lilla gröna

Å sallad, du gröna sköna anrättning! Det finns så många rasande goda varianter att jag blir helt lyckorusig av blotta tanken.

Om man inte låter en stor matig sallad utgöra kvällens middag, gör man den lilla gröna – sidosalladen som förhöjer vilken rätt som helst, och får smaklökarna att ta ett extra danssteg.

Ofta är det enkla det godaste. En favorit och ett väldigt frekvent tillbehör på vårt middagsbord är den här: romansallad, körsbärstomater, rödlök el. salladslök, dressat med olivolja, rödvinsvinäger el. pressad citron, salt och peppar.

Igår använde vi bara tomater, salladslök och koriander. Fräscht så det förslår!

En annan goding, som faktiskt fallit lite i glömska, inser jag nu, är tomater och physalis med samma dress som ovan.

Och ett sista tips: riven vitkål, rivet äpple, olivolja, pressad citron, salt och peppar.

Kom igen, ge mig era bästa salladstips, tack!

Bin är ungefär som hundar

Igår kväll var vi på Eriks grill (Gondolens uteservering) med A och M och åt middag, drack öl och rosé, och samspråkade.

Ett favorithäng under sommarhalvåret då maten är delikat, ölen gyllengul (Estrella på fat!) och servicen glimrande! Igår hade vi en ung tjej, som jag för säkerhets skull frågade om jag fick adoptera – den självklara frågan när någon är trevlig? Hon sa ”Det går bra”, så nu är det bara pappersarbetet kvar. Eller?

Precis när vi kom hade vi några andra gäster till bordet – objudna sådana. Getingarna.

Fast, sa servitrisen, det är inte getingar, utan bin, och de är inte lika farliga. Man ser det på att de inte är randiga utan mer åt det bruna hållet, och lite ludna. De stannar max i 5 minuter, och är det inget kul så sticker de.

Det kändes ju betryggande.

Alltså inte ”sticker” – de drar, flyger sin väg.

Men vad tycker bin är kul då? undrade A och jag i vårt stilla inre.

Servitrisen fortsatte:
De är ungefär som hundar. De vill bara hälsa och sen är det bra liksom.

Bra sagt.

Vad vi åt? Röding med färskpotatis, vitlöksaioli och någon annan fenomenal gucca. Och så drack vi ett tveksamt rosé. Jag gillar inte rosé, bara en speciell sort – ”Glenn Ellen”. Så, iväg med er och beställ på Systemet.

So long!

Yet another wining & dining post

Ikväll korkades den upp – den DÄR flaskan, vars innehåll där och då, i Champagne, fick oss att himla med ögonen i ren extas.

Amour de Cuvée, med sin unika sammansättning av lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier – svarta druvor som har pressats med finess, så sakta att skalen inte givit färg åt saften.

Bubblorna sprudlade från botten upp till ytan, med sällan skådad iver. En sipp senare, en nick i samförstånd, var vi återigen golvade – helt eniga om att det här både var och är favoriten bland alla.

Den här Champagnen passar dessutom utmärkt till kött, vilket inte gör mig ett dugg, eftersom kött kanske är det bästa jag vet.

Och här kommer bildbeviset:

 

 

Ja, vi var ju tvungna att kolla hur Amour de Cuvée trivdes ihop med jordgubbar också.

För mycket snack om Champagne? Vadå rå, låt mig få njuta lite av det här, jag har för fasicken inte badat en enda gång i år! :-)