Kategoriarkiv: Vin

Tjejscout, så ända in i vassen …

Det finns dagar när jag äter mig mätt på körsbär. Idag var en sån dag. Nu sitter jag här med jäsande mage och ett nöjt flin på läpparna – rött och nöjt. Och mitt i allt en gäspning. Det blev lite sent igår. Dessutom tar solen ut sin rätt. Jaja, och så är jag medelålders.

Igår? Jo alltså, vi åt middag på Eriks Grill, Gondolens uteservering med två av våra vänner. Det var så varmt ända in i sena timmen, och det var inte mycket annat att göra än att svalka sig med kall Estrella Damm (favoritspanjoren) och torrt rosévin.

  


I morse ställdes jag öga mot öga med dessa läckerbitar, och tänkte:
O no, not another summer in the … vassen!”

Men Robert hann före; pulade snabbt ner dem i sin påse och la utom synhåll.

 

På lunchen lapade vi sol på Mosebacke torg – jag, Ulle och Jocke. Åt lite gjorde vi också. Sen inträffade dagens felhörning (och fråga mig inte vad det var vi pratade om, för det minns jag inte):
Jag: ”I was chased out.”
Ulle: ”Tjejscout?” 

Pontus gav inte mersmak

Apropå smaker; förra veckan var jag på Pontus by the sea på Skeppsbron. Jag har varit där förut, vid ett par tillfällen. Älskar deras uteservering precis vid kajen, utebaren och de sköna soffbåsen.

Har ätit där en gång förut, och vad jag minns var det riktigt bra då. Den här gången blev jag inte lika imponerad. Varken förrätts-Carpaccion eller kalventrecôten nådde upp till mina tidigare smakupplevelser av samma rätter. Om det beror på att stället faktiskt blivit sämre eller att min erfarenhet av matupplevelser är betydligt rikare nu, det vet jag inte, men jag skulle gissa att det är en kombination.

Det bästa den kvällen, förutom utesoffhänget före maten, var sällskapet – det var jag och ett gäng hyvens manliga kollegor och leverantörer. En mycket trevlig kväll! Men som sagt, maten var ingen jättehit, bortsett från desserten, som för mig blev ett urval ostar och en grön tomatmarmelad. Det blev mina smaklökars självklara val som kvällens bästa, tillsammans med den röda Zinfandeln från Kalifornien och den spanska enlitersölen ”Estrella Damm”. Try’em!

 

 

Vinvaskning och Teletubby-spotting på stan

Jag är gråtmild. Har fått den finaste av komplimanger – en sån som får en att totalt tappa fattningen för en stund. Ja, och inte bara fattningen förresten. Hakan också.

TACK Jenny! Du gjorde min dag!

Tidigare ikväll körde jag och sambon den vanliga tävlingen ”Vem kan hitta på den bästa bortförklaringen till att inte åka till gymet?”

Trött? Nä, den är utsliten.
Ont i magen? Nej, också utsliten. Och ingen av oss går på den lätta längre.
Mañana? Been there, done that. Men den är bra, för man tror lika hårt på det varje gång.

Men nej, ingenting av det ovan nämnda blev dagens vinnare. Vi intalade varandra att det minsann behövde städas här hemma. Och tänk så mycket grejer vi måste ner till källaren med! Nej, INGENTING av värde – hör ni det nu, ni pundare som våldgästade oss i helgen. Jag har inga fler prisstatyetter och medaljer kvar. Nada. Nischt. Noll! Precis, det antalet IQ ni begåvats med.

Stora röjarkvällen inleddes, och jag fick den oangenäma uppgiften att leka Tullverket, vilket betydde tömma ett par flaskor vin i vasken. Buu!! Flera år gammalt, billigt vin var det, men ändå. Det var så psykiskt påfrestande att jag direkt därefter stupade i soffan, helt slutkörd. Att det finns de som frivilligt häller ut dyr Champagne bara för sakens skull! Är det någon som de facto blir impad av sånt?! Vilka då i så fall? Jag blir genuint upprörd!

[Plats för en smidig övergång]

Idag såg jag EMD och noterade till min fasa att Erik Segerstedt var klädd i en JumpIn, eller OnePiece eller vad det heter. En helkroppsdräkt kort och gott. Han var inte helt olik en teletubby faktiskt. De är så läskiga! Inte EMD, utan Teletubbies! Huu.

Jag tror inte det är som alla säger, att så många små barn älskar Teletubbies. Jag tror att så fort de vänder blicken mot tv:n så fångas de i ett hypnosliknande tillstånd, som inte släpper taget om dem förrän någon trycker på stop-knappen. Och efteråt minns de ingenting. Tur det, tänker jag, för annars hade de stackarna varit helt vettskrämda av blotta tanken på de där läskiga utomjordiska nallarna. Precis som jag.

Ylva rapporterar

En rapport från den gångna veckan kommer här:

Börjar med veckans skönaste uttryck:
Det var våldsamt trevligt! 
Min kära mamma summerar familjemiddagen för två helger sedan.

Tisdag och Internationella kvinnodagen! BANG 20-årsjubilerade och jag var där. Drack rödvin och minglade med människor – människor i ordets rätta bemärkelse. Härligt att omge sig med såna som delar ens värderingar! Fin kväll och en del kära återseenden!


Bild 1 från bang.se, bild 2 privat.

Fredag. Sol. Ledigt. Vi går hand i hand på Stockholms gator och kisar mot solen, ler och myser. Men det som får mina mungipor att nästan slå emot varsin örsnibb är när vi lägger handpenningen på vår nya mediaspelare från Geneva. Endorfinerna leker tafatt innanför hjärnbarken och jag liksom hoppar över små hus (som min mamma brukar säga) i rena euforin. Ja, jag är definitivt en prylbög! Vadå, fult ord? Det är det finaste ordet jag vet!

Inom två veckor väntas nedkomsten av den här skönheten:

Skulle köpa en enkel (nåja) concealer på Helena Rubenstein på NK och hamnade i en makeup-artists händer. Om det var svårt att tvätta håret fullt sminkad inför kvällen? Eh JA! Men det gick, och vi var så fina, så :-)


Premiärpromenerar mina fina Converse, som jag fått av älskade syster.

Fredagkvällen spenderades på Momma i goda vänners lag! Vi satt i en härlig cirkel som till formen skulle kunna misstas för gruppterapi. Så långt ifrån är det väl egentligen inte. Terapicirkeln liksom barrikaderade stället, men det var ändå idel glada miner och feststämningen var på topp!

Och slutligen:

  1. Varför är det så många unga mödrar med barnvagn som inte visar hänsyn, utan agerar som om de och deras spädisar är de enda människorna på jorden?
  2. Dessa jävla blomflugor! Och de dör ju inte heller när man slår på dem. Har de också nio liv?
  3. Är de facto Downton Abbey, SVT’s brittiska kostymdrama, det bästa någonsin?

Så många frågor och så lite tid.

Här ska hyllas

Vad kan jag säga mer än att jag är röd-vit ända in i själen. Igår slog de unga pojkarna med begynnande skäggväxt de stora muskiga farbröderna, med Herr Kortirocken i spetsen! På svenska: Arsenal tog emot Barcelona i den första av två möten dem emellan som utgör en åttondelsfinal i Champions League. 

Det var konst i ordets rätta bemärkelse. Vilken match! Min kära pappa ser mer fotboll än de allra flesta, och han menade att det här var en av de bästa matcherna han någonsin sett. Det är som ni förstår ett riktigt högt betyg!

Finfina kassar som grädden på moset, en svamppasta och ett glas rött gav kvällen den där guldkanten som februari annars är så snål med.

Alla göteborgare greppar redan lämpligheten i att äta svamppasta till Champions League. Ja, champinjon – champinjon.

Den 8 mars spelas returen i Barcelona, och det kommer att bli stenhårt – var så säker!

Tippardagen – tipp tapp tipp tapp, tippetippetipptapp

Å, du snygga biff! Nä, jag pratar inte om Frank Andersson, även om han var så in i norden övergrym igår – en stor björnbrottare till 55-åring, som man vid första anblicken förväntar sig ska halta fram jämrande och hålla sig för ryggen. Men icke, han är smidig som en panter! Jag pratar naturligtvis om gårdagens Let’s Dance. Hoppsastegen i mitten av dansen resulterade i fyra höjda ögonbryn, två imponerade glädjetjut i fredagsmys-soffan, och ett stycke high five, eller som man säger på thai: ”Ha-fa!”

Tillbaka till min snyggbiff! Det var en sådan där perfekt stekt ryggbiff, blodig i mitten. Sådär som jag vill ha den. Medium rare. Men, så internationell man är idag då!

Till biffen: vitlöksstekt sparris, haricot vertes och Champagnespetsad sås på kastanjechampinjoner. Not bad!

I morse öppnade jag förgrymmad ena ögat när klockan ringde halv tio. Jag hajade precis ingenting. Nada. Nischt. Något var allvarligt fel! Sen mindes jag, vi hade ju lovat att gå ut med bomullsmonstret. Då och där kändes det väldigt mycket som om vi gick ut PÅ GRUND AV honom. Efteråt kunde rosenkindade jag konstatera att det var TACK VARE honom som vi kommit upp, fått i oss lite frisk luft och spelat på hästar före klockan slagit elva. Och det hör inte till vanligheterna lediga helger.

Vi bestämde att det här skulle bli stora tippardagen – Trav och Stryktipset. Hmm, undrar vad vi ska göra med alla pengar vi vinner? *Dagdrömmer mig till en stor vindsvåning med kakelugn, en ny bil – en Volvo C70, och …* 

”Har du bajspåse?”

Den just ställda frågan tog mig otjänligt abrubt tillbaka till verkligheten.

Lillkillen i den rosa tröjan tjoade och tjimmade och sprang runt och lekte tittut med min keps, innan han började plocka i saker i den vita lådan, för att sekunden efter plocka ur demsamma. Gulleponken!