Kategoriarkiv: Vänner

Pontus gav inte mersmak

Apropå smaker; förra veckan var jag på Pontus by the sea på Skeppsbron. Jag har varit där förut, vid ett par tillfällen. Älskar deras uteservering precis vid kajen, utebaren och de sköna soffbåsen.

Har ätit där en gång förut, och vad jag minns var det riktigt bra då. Den här gången blev jag inte lika imponerad. Varken förrätts-Carpaccion eller kalventrecôten nådde upp till mina tidigare smakupplevelser av samma rätter. Om det beror på att stället faktiskt blivit sämre eller att min erfarenhet av matupplevelser är betydligt rikare nu, det vet jag inte, men jag skulle gissa att det är en kombination.

Det bästa den kvällen, förutom utesoffhänget före maten, var sällskapet – det var jag och ett gäng hyvens manliga kollegor och leverantörer. En mycket trevlig kväll! Men som sagt, maten var ingen jättehit, bortsett från desserten, som för mig blev ett urval ostar och en grön tomatmarmelad. Det blev mina smaklökars självklara val som kvällens bästa, tillsammans med den röda Zinfandeln från Kalifornien och den spanska enlitersölen ”Estrella Damm”. Try’em!

 

 

Ylva aka Legotanten

Den senaste helgen var till bredden fylld med glädje, stoj, spontana utrop, snor, blöjbyten, och sist men inte minst Duracellracet, som alltid efterföljer det obligatoriska lördagsgodiset.

På fredagen kom min älskade syster och svåger hit och lämnade barnen, för att sedan bege sig västerut på äventyr. Även för mig, sambon och barnen vankades det äventyr. Vi drog till Sickla och Andy’s Lekland. Efter att Sigge försäkrat sig om att vi följde honom med blicken när han åkte rutschkana, sprang han iväg. Stella däremot, kunde inte bry sig mindre om vad vi tänkte ha för oss; vi hann knappt få av henne skorna förrän hon var borta.

Sedan efterföljde familjen-fjällräven-fredagsmys-extra-allt-tacodinner-included :-)

Godnattsagan blev en påhittad historia om ekorren Pyjamas, valpen Pyret och örnen Björn, och en slutkläm med en besjälad liten ost som alla nafsade på – det senare var Sigges bidrag. Om det inte varit för bajsboken hade barnen nog somnat inom fem, men moster Ylvas rungande gapflabb tog död på den drömmen. Vilken fantastiskt galen bok – läs!

Denna Kindergardenweekend fick skönhetssömnen med råge stryka på foten, och när jag och sambon entrade Lugnet, vår fina parklek, strax efter 09.00 på lördagsmorgonen möttes vi av idel flin – grannar och kompisar var redan på plats med sina knallhattar.

Kl. 06.20 samma morgon hade Sigge snubblat in till oss med håret på ända och ögonen fulla med sömn.

- När ska vi gå upp?

Det enda han då lyckades väcka var modershjärtat, som kickstartade likt en hundrameterslöpare som lämnar startblocken. Resten av kroppen befann sig fortfarande i djup sömn – kroppen lealös, ögonen igenmurade, och hjärnan tvärdöd. Den senare är inte på banan än.

På lördagseftermiddagen tog vi med oss grannpojken, Aston 1,5 och åkte till föräldrahemmet i förorten. Det betyder 3 barn och 4 vuxna. Barnen lekte och mumsade mormors goda pannkakor.

En härlig helg!

Men nog med pladder: en bild säger mer än tusen ord:

Det är bara hockeyfrillan som fattas

Måste bara fria Tryckfels-Nisse från alla misstankar om tangentbordshångel. Jag skrev i ett tidigare inlägg om ”K” och ”L” som bytt roller. Och det var inte bara roller de bytt, skulle det visa sig. Någon – vi kan kalla honom Robert, och låtsas att han är en kollega, och sysslar med IT – hade lagt klåfingrarna i blöt och pillat bort knapparna, och helt enkelt bytt plats på dem.

Vilket jävla hockey-practical-joke!

Du har lagt ribban, kompis. Hämnden är som sagt ljuv.

En sötsliskig pryl

En av mina fina vänner har gått ner en hel lågstadieelev i vikt.

Häromdan deltog hon i en tävling där man kunde vinna en Ipad. Hon vann inte. Hon förlorade, och fick ett tröstpris i form av en tårta, och inte nog med det – en Ipad-tårta för ca 10 personer. Ja, precis, en tårta som ser ut som en Ipad. FÖR 10 PERSONER! Eh? Ödets ironi goes bananas.

Jag hade hellre mottagit en Ipad som ser ut som en tårta.

Same same …

Fredrik sätter på sig ytterkläderna, hänger väskan över axeln och lyfter handen till ett ”tjenixen, vi ses i morgon”, typ. Han säger något på ett annat språk, och avslutar med:

– … eller … hur säger man?
– Mañana, säger jag, helt bombis på min sak.
– Ja … fast nu var det ju italienska jag pratade.

Jag mumlar något ohörbart. Ehrmfp.

Småstadslycka

Sitter på ett tåg mellan Hässleholm och Stockholm med ett leende på läpparna. Minns morgonen: Den lyxiga hotellfrukosten, och den ännu lyxigare daten med kusin Susanne och hennes lilla spädis, Majken – världens finaste namn på världens finaste baby. Så liten. Så perfekt. Återigen slås jag av hur fullkomliga de är, de små liven. Ingenting fattas. Inte ens kroppsvätskorna – första tiden är de mest ”a bundle of body juices”, som en nybliven pappa i bekantskapskretsen så nyktert påpekade.


Vi vandrar längs morgontysta stadsgator mot stationen. Lilla Karlshamn en tisdag i vårrusiga april. Solen värmer sedan länge asfalten under våra fötter. Jag drar barnvagn. S bär min blytunga väska.

Vilken morgon, tänker jag när jag sjunker ner i tågsätet och sätter mig till rätta. Sedan tar jag första sippen SJ-kaffe – och där var det roliga slut.