Kategoriarkiv: TV

Vem tänder stjärnorna?

Igår var det Eva Dahlgrens dag i ”Så mycket bättre” och jag njöt av varenda sekund. Vackra människa – inuti och utanpå!

Laleh gjorde återigen en övergrym tolkning! Hon hade valt ”Ängeln i rummet” och gjorde den på Laleh-vis.

Mina favoriter bland alla guldkorn i den Dahlgrenska låtskatten är ”Vem tänder stjärnorna” och ”Egoism”. Den förra tolkades av Tomas Ledin. Bra? Han gjorde den till sin egen och det är positivt, men så bra vet jag inte om det var. Det är nog helt enkelt så att den ska göras av Eva, ingen annan.

Detta USA …

Jag halvligger i soffan med ond hals och tittar med ena ögat på 3:ans ”Extreme Makeover: Home edition”, men jag slutar nästan genast, efter att ha tvingats se en kvinna i yngre medelåldern med barbiehår och rosa topp sitta i ett stereotypiskt inrett flickrum och prata till en ca 5 år gammal liten flicka:

Jag ska göra allt jag kan för att inreda den här flickans rum så att hon har allt hon behöver för att leka med dockor.

När ska detta få ett slut? Jag tyar inte längre, Karl-Oskar!

Mycket ska man höra innan örona trillar av …

Dagen har varit händelserik:

Världen har berikats med 3 cm mer Ylva. När det hände har jag inte en aning om, och vad är det som har blivit längre – svålen?

Jag har till min fasa tvingats inse att jag har norra halvklotets kanske fulaste namnteckning. Så blir det när man sitter och knattrar på ett tangentbord dagarna i ända.

Jag har fått veta hur jag skulle se ut i en regelrätt välkammad Hollywoodpage. Bara en sån sak!

Nu är det natti natti, och jag får sova med tårna utanför sängkanten, eftersom jag bara har en säng som rymmer 165 cm människa :-)

The one and only Stenis!

Skulle ha postat detta igår, men ögonen gick i kors efter en helg full av osovna timmar. Gräslig svenska, men det var meningen ;-)

Mästarnas mästare blev, inte helt oväntat, the Ingmar Stenmark! Herre Jesus, en mer värdig mästare får man leta efter – så långt tillbaka som förra året, i Louise Karlsson. Det hade varit en fröjd att få se de två i en final. Inget ont om Anders Limpar. Vilken genomfin människa! Otroligt varm och omtänksam om de andra deltagarna, rakt igenom hela säsongen.

Maria Brandin? Vem? Jaha, den tredje finalprogramsdeltagaren. Ja, vad ska man säga? Finalen innehöll ingen nattduell, så hon var rökt från början. Nä, jag ska inte vara elak, då kanske jag får en paddel, förlåt åra, i huvudet. Och det vill jag helst slippa.

Men det blev alltså Limpar och Stenis som gjorde upp om mästartiteln. Det gällde att balansera på flyttbara träkubbar, som de själva fick flytta med sig under loppets gång. Stenis var överlägsen, precis som han varit under hela säsongen, oavsett gren.

Som jag sa, inte ett ont ord om Anders, men det hade varit roligt att se Ingmar mot Hanna Ljungberg i en final. De var startfältets två starkaste deltagare, som tampades om förstaplatsen i näst intill alla grenar – innan Hanna, i det tråkigaste och mest substanslösa programmet dittills, åkte ut.

Till nästa säsong tycker jag att SVT ska fundera över reglerna. Det ska, enligt min mening, inte vara möjligt att ta sig till en final genom att vinna en rad nattdueller. Jag tycker det vore rimligt med en ny regel som säger att en deltagare får komma sist i max två tävlingar. Tredje gången man får lägst poäng åker man ut. Det känns mer rättvist. Naturligtvis vore det allra mest rättvisa att den med högst totalpoäng genom alla tio program blev Mästarnas mästare, men då uteblir det spänningsmoment som nattduellen utgör. Och det kanske är synd. Eller?

Hur man än valt att göra med reglerna den här säsongen, så hade Stenis mosat allt motstånd. Han är en sann mästare. Och maken till ödmjuk storhet finns fan inte!

Hjälp, två människor som kysser varandra!

Vänta, jag ska bara plocka upp hakan. Så.

Jag tittar på NittiLeaks med Fredrik Wikingsson och Filip Hammar. Året som avhandlas är 1996. Och bland allt hårresande och uppseendeväckande märks något som får allt annat att blekna i jämförelse:

1996 visades den första homosexuella kyssen i svensk television – i såpan Rederiet. Dagen efter skrek löpsedlarna ”Bögkyssen”, och slog man upp tidningen kunde man läsa spaltmeter om det diskutabla i detta ”utspel”,  OCH – lyssna nu – mitt i trycksvärtan fanns en kristelefon, ett nummer att ringa för stackars förskräckta tittare som inte hunnit blunda för hemskheterna. Jo, ni läste rätt: K-r-i-s-t-e-l-e-f-o-n!

Tänk om vi skulle upprätta krisnummer för allt som inte var norm. Då skulle vi inte få göra annat. Ser framför mig hur majoriteten av oss går omkring iklädda t-shirts med tryckta telefonnummer. En linje för varje avvikelse: Tryck 1 för homosexualitet, 2 för avvikande hudfärg, 3 för mänskliga defekter, 4 för … 104 för gossebarn i rosa, 105 för kvinnor i lågskor och byxor.

En linje för varje avvikelse från normen – vit, heterosexuell man – det blir att göra för de som ska upprätta de här krislinjerna.

Samma år – 1996 – fanns Internet lagrad på CD-rom för de som inte hade uppkoppling(!) Jag är helt chockad över att det bara är 15 år sedan. Det känns närmare den tid när männen sprang omkring med höftskynke och knölpåk.

Det är ju för väl att utvecklingen går framåt.

Trist …

Vilken chock! Hanna Ljungberg åker ur Mästarnas mästare – hon förlorar i temat strategi, som för övrigt är det tråkigaste momentet hittills, och det som minst speglar verkligheten när det gäller att vara en bra idrottsutövare. Missförstå mig rätt: Strategi är naturligtvis en viktig ingrediens i en idrottskarriär, men de valda tävlingsmomenten här var rena tramset.

Det hade varit så roligt att se Hanna i nästa program, då temat är uthållighet. Där hade hon varit att räkna med. Big time. Istället åker hon ut mot en deltagare som inte varit hälften så bra som Hanna – Roddtjejen Brandin. Visst, hon är reaktionssnabb som få, vilket är det nattduellen går ut på, men där tar det slut för hennes del. Hon har inte så mycket annat att komma med. Därför blir det inte så lite missvisande när Brandin hamnar före Hanna i Mästarnas mästare.

Brandin har en bra inställning och ett jävlar anamma, men verkar rätt kantig och tvär när det hettar till. Stämningen och den hämndlystna kommentaren att ”man minsann inte ska underskatta …” var inte snygg, snarare osportslig.

Nä, ut med Brandin snarast möjligt! Ingmar Stenmark bör ta hem alltihop om det finns någon rättvisa. Och tvåa blir Hanna Ljungberg. Nä just ja, hon åkte ju ut idag.

Nästa söndag tittar jag enbart för att det då är Hannas enastående karriär vi och de kvarvarande deltagarna kommer att få njuta av i tv-soffan.

Sedan är det tack och hej.

Vänder det nu?

Fnissar fortfarande åt Anders Limpars framfart i Mästarnas mästare – eller ska jag säga brist på framfart? Han är fantastiskt rolig med sina misslyckade strategier, felbedömingar och besvikna självsågningar. Han är inte osympatisk och bufflig, utan verkar vara en trevlig prick, och omtyckt av de övriga deltagarna. Det är ju bara det att det mer eller mindre går åt helvete för honom i tävlingsmomenten. Jag tycker nästan lite synd om honom. Är det inte det ena så är det det andra. Alltid! Han är gängets loser, för att tala klarspråk. Ikväll var temat ”Fokus”, och det visade sig inte heller vara Limpars grej. När det stod klart att han fått allra sämst poäng av alla och alltså skulle hamna i nattduellen blev jag faktiskt lite nervös. Han får inte åka ut. Gud, vad tråkigt det skulle vara.

Limpar gick segrande ur duellen mot Marianne Berglund, som han valt som utmanare. 2-0 blev slutresultatet, och stoltheten gick inte att ta miste på när han kom tillbaka till huset och de andra.

– Det var min grej. Jag vann med 2-0, då rå. Pang, pang ba!

Undrar om denna självförtroendeboost blir temporär eller om den får honom att prestera bättre i fortsättningen.

Den som lever (om en vecka) får se.

Så ung och så dryg, denna mästerkocka!

Såg i efterhand finalen av ”Sveriges mästerkock”, och drog ordentligt på smilbanden när det stod klart att Louise tog hem spelet! Så värd!

Blott 24 jordsnurr och redan en fullfjädrad matlagningsguru! Det för mig osökt in på vad det här inlägget ska handla om: nämligen Louises motståndare, Jennie, som är ännu yngre – 19 år(!) – och oerhört begåvad, hon också.

Baksidan är att hon inte besitter det minsta av ödmjukhet. Nada. nischt. Noll. Botten is nådd. Det är inte det att världen inte behöver tuffa, drivna, orädda kvinnor, tvärtom: Fram för fler kvinnliga Zlatans! Men det här är något annat. Jennie är missundsam, tjurig och allmänt osympatisk. En backstabber uti fingerspetsarna. Den hämndlystna blicken och det förnöjsamma grinet som kom över hennes läppar varje gång någon av hennes motståndare misslyckades, såg inte bra ut.

Läste i gårdagens Aftonbladet att Leif Mannerström, en av programseriens tre kockar, häpnat när han efter finalen såg tv-sändningarna.

Han tog upp två sekvenser:
Den första är när Jennie, i ett av avsnitten, då deltagarna var uppdelade i lag på tre personer vardera, skyllde lagets tillkortakommande på lagmedlemmen Åke: ”Hans jävla sås”, löd ett av hennes utbrott.

Den andra sekvensen är när hon bittert spydde galla över Louise val av maträtt, i ett annat avsnitt, när deltagarna själva fick välja vad de skulle laga. Louise valde Dillkött, som råkar vara en av Leif Mannerströms favoriträtter. Jennie menade att det var att ställa sig in – fjäsk helt enkelt.

På detta reagerade Mannerström, enligt Aftonbladet, på följande sätt:
”Det var duktigt och modigt att våga bjuda mig på Kalv med dillsås. Att Louise lagade den rätten var oerhört modigt, det hade kunnat gå käpprätt åt helvete! Det där Jennie sa: ‘Jag hade fan kunnat göra det också!’ Ja, men gör det du också då!”

Enligt Jennie själv och en annan av programmets deltagare är det TV4 som får henne att framstå så negativ – att de valt att klippa ihop det på det sättet. Jennie menar att hon var trevlig ”den mesta tiden”.

Men, frågar jag mig, spelar det överhuvudtaget någon roll om hon så sprungit runt och kramat alla deltagarna ”den mesta tiden”, när hon faktiskt betett sig så missundsamt och uttryckt sig så oödmjukt och klumpigt vid flera tillfällen? Nej, jag tycker inte det. Det framgår med all önskvärd tydlighet att den här tjejen har en del att jobba med hos sig själv innan hon kan sälla sig till skaran av Sveriges mästerkockar.

Jag minns ett annat av hennes bottennapp, som inträffade i finalprogrammet, efter att hon fått 6 poäng av 10 möjliga av Per Morberg för sin varmrätt i det avgörande momentet. Då säger Jennie på bästa surt-sa-räven-manér ungefär så här:

– Jag fick i alla fall höga poäng av de riktiga kockarna.

Jag skulle ge min högra hand, nä förresten inte högra, men väl vänstran, för att se och höra hur Per Morberg reagerade på den obefogade sågningen.

Avslutningsvis:
GRATTIS LOUISE! Jag ser fram emot att följa din resa i restaurangvärlden framöver! Heja heja och lycka till!


Bild från tv4.se.

Recept Louises vinnarmeny

Se det avgörande ögonblicket och segerjublet på TV4 Play:

Hej bakåtsträvare!

”Herr och fru” heter en av TV4:s nya satsningar. Jo, det är säkert – ”nya”. Faktiskt. Så nyskapande! Och ändå är flera bögpar inbjudna att delta. De är inbjudna och exkluderade på samma gång. Titeln har ju redan satt ribban.

– Mycket att hetsa upp sig för, fnyser någon.
– Nä, förlåt. Det är ju bara 2011, och inte så länge sedan dinosaurierna dog ut.

Eller?

När jag inte är ironisk är jag bara bitter, och svarar istället så här: Det är inte för mycket begärt att medierna – den tredje statsmakten – 2011 ska tänka efter, ska leda samhällsutvecklingen genom att med alla medel, stora som små, bidra till att alla medborgare känner sig som en del av samhället.

Och så klarar man inte ens av en så basal sak som att ge ett program ett modernt namn. ”Herr och fru”? Herre gud, man blir ju mörkrädd.

Det som skulle kunna vara så enkelt.