Kategoriarkiv: Träning

Per går ner i spagat

>AAAJIIIIKÅÅÅ leder med 2 mot Djurgårdens 0 med dryga 5 kvar att spela. Nyss gick den tunge mittbacken Per Karlsson ner i spagat(!) i en helt avgörande brytning, som annars med största sannolikhet inneburit reducering för DIF. Men spagaten tog hårt på ena ljumsken, så Per linkade av planen. Kunde inte låta bli att brista ut i gapskratt när jag såg reprisen; han gör en riktigt graciös praktspagat. Jag gissar att det var hans första – och alldeles säkert även hans sista. Han såg så förvånad ut mitt i sitt, av smärta smått förvridna anlete.

Här sitter jag rund och go’ och skrattar åt en idrottsman. Fnys! Det får jag genast äta upp då vän av ordning på min vänstra axel myndigt och tillrättavisande påpekar att jag minsann inte har tränat på flera månader. Det blir jag sorgligt medveten om, varje gång jag t. ex. går en sträcka längre än 1 km – då är jag så trött, så trött efteråt, och sjunker ner i soffan, med en djävul på högra axeln, skanderande ”Glass, glass, glass!”

Till och med de forna referensramarna och sportens terminologi börjar suddas ut – Puma & Adidas har fått stryka på foten till förmån för Ben & Jerry, PT är i min värld PralinTårta och om någon hojtar ”kuta!”, så ryggar jag.

Nä, det här duger inte!

>När livet måste bli ett träningsläger

>I söndags bestämde vi oss – nu j-ar ska livet bli ett enda stort träningsläger! Jag är så oändligt trött på att vara trött och slö, inte kunna knäppa jeansen, känna mig som en oformlig kötthög, ha kort stubin, humörsvängningar, risig hy och … satan vad mycket det är som försämras när man inte ids röra på fläsket. Det enda positiva är att jag vet hur jag kommer att se ut som gravid (om någon gång). Vad jag nu ska med den informationen till. Poänglöst. Det betyder alltså att det inte finns en enda positiv sak med att vara en soffpotatis. Vad är det då som gör att jag inte sätter igång, när jag VET att jag mår så mycket bättre när jag tränar! Min största fiende är mañana-tänket. Men som sagt, nu har vi bestämt oss. Mottot här hemma är numera:

Nu ska vi bli stora, starka och fitta. Eh!

>Spring för livet, inte annars!

>Igår preppade jag min nya tvärtjusiga mörklila ipod nano med ljudboken ”Luftslottet som sprängdes”. Jag har redan lyssnat en bit, men nu har jag lyssnat desto mer. Om, jag säger OM jag någon gång ska springa en längre sträcka, säg 3 km, så blir det inte utan min ”lilla vän” – utan den skulle jag med all säkerhet dö – av tristess. Det finns inget tråkigare än att springa! Det enda jag kan tänka på är hur långt jag har kvar och hur förbannat j-a urtrist det är att löpa. Ja ja, jag vet, det beror på att jag har norra halvklotets sämsta kondis, men även att det faktiskt inte är min typ av träning. Ska jag springa, så ska det vara för att uppnå något synbart och kortsiktigt tydligt: för att hinna med tuben, för att sno åt mig bollen av min motståndare, eller för att springa ifrån en brunbjörn i skogen. Annars kan det kvitta.

Jag tycker det är roligt med ölhävning – är det en träningsform? Ja, om man vill bli bäst på att dricka öl snabbast, så visst är det det. Fast, det är lika poänglöst som löpning, för det blir tungt med den där löskaggen som kommer med på köpet, och dessutom är i vägen vart du än vänder dig.

Fria vikter blev det! Det är roligt, allra helst att träna armar. Och Power Walking (inkl. ett stycke lila ipod nano i det finaste lilla skinnfodral du kan tänka dig).
Ja, den form av träning jag föredrar alltså.

Hur tränar du?