Kategoriarkiv: Sport

Är rättvisan godtycklig?

>Testet gjordes och resultatet kom. Världen höll andan för Caster Semenya.

Testet visade att Semenya saknar både livmoder och äggstockar och att hennes kropp består av höga halter av manligt könshormon dvs. Testosteron.

I sig är detta ingenting någon kan säga något om, såvida Semenya accepterar sin kropp som den är. Alla är vi olika – på olika sätt.

Däremot när det, som i detta fall, rör sig om en tävling där grundförutsättningarna för alla medverkande ska vara lika, så blir det här en rättvisefråga. Jag skulle säga: Låt Semenya behålla sin medalj! Jag är inte lika säker på att hennes motståndare känner likadant, som har år av stenhård och diciplinerad träning bakom sig, och minutiösa förberedelser inför de stora mästerskapen.

Diskuterade detta med kollega H, som ansåg att det aldrig kan bli helt rättvist, eftersom alla har olika förutsättningar – medicinskt och biologiskt, oavsett kön. Uppdelningen dam och herr är kanske inte helt optimal i det avseendet.

Hur kategoriserar vi männsikor i lämpliga klasser för att uppnå största möjliga rättvisa?

En svår nöt att knäcka! Någon som känner sig manad?

Grodor och typer i landslagsdräkt, men fortfarande ingen Larsson …

>Sent, jag vet, men det är språkpolisen i mig som står med tummarna inkilade i armhålarna (sådär som Kling & Klang … och en viss granne) och bara måste skriva.
Jubileumsmatch idag på Ullevi mellan Sverige och Frankrike (2-3). En mycket väl genomförd match där Sverige stod upp förvånansvärt bra mot ett Frankrike som visserligen tycktes ha tagit ut segern i förskott. Men det skulle inte bli så lätt, visade det sig, främst tack vare en Henke Larsson i storform, och en Kim Källström på helt rätt position. Bra Lagerbäck, det tog bara en sisådär 8 år. Och *snyft snyft snörvel*, nu verkar turen ha kommit till en annan stackare – det var först i matchens 82:a minut, då Sverige gjorde sitt femte byte i form av Samuel Holmén, som jag insåg det jag borde ha förstått hela tiden – att Sebastian Larsson faktiskt inte fanns med i truppen den här gången; han hade väl känning i ett lår eller en vad, eller så ville Birmingham inte släppa honom … Jag avbröts i mina funderingar över kommentator Henrik Strömblads röst: ”… och Sebastian Larsson sitter kvar på den svenska bänken.” Snälla Lars Lagerbäck, vad sysslar du med?! Jag är oförstående, fast som svenska-landslaget-fan, ganska van vid det här laget, jag menar, jag tvingades ju genomlida Lars-Tommy-tiden. Hu!

Pock pock (Ja, hur låter det då, när någon pockar på ens uppmärksamhet?!)
Nu har språkpolisen väntat på sin tur länge nog:
Några obestämt grönaktiga grodor hoppade ur kommentator-expert-tri … eh ja, kommentator-trion. Det började med att Markus Berg var en spelare av internationellt typsnitt. Jag såg för mitt inre ett gäng kantiga bokstavstyper med siffror på ryggen tampas om bollen. ”Arial, passa mig då, för helvet…ica”. Antingen är man väl av internationellt snitt, eller på sin höjd av internationell typ – inte av internationellt typsnitt(?!) *fniss*
Det andra som hände var att Henry gjorde en ”världsklack” fram till 3-2-målet. Jag vill tro att Bosse, den s.k. experten, skulle säga ”världsklassklack”, men det blev en lax för mycket i laxasken.
Efter matchen när Johan Mjällby skulle utvärdera det nya spelsystemet, fick han frågan (ungefär): ”Och 3-5-2, är det något vi ska fortsätta med?”. Svar: ”Ja, i anfallet alla dar i veckan, men tre i backlinjen, njae.”
Och jag som trodde jag kunde fotboll.

En sprucken Speedo = en sprucken OS-dröm

>OS ja, puh! Fantastiskt och grymt – i en salig OCH osalig känsloröra. Hu. Mina nagelband är för länge sedan nedbitna och min hatt uppäten.

Tessan i morse … Timmar, dagar, månader och ja, år av förberedelser och minutiös uppladdning. Och vad händer? Baddräkten sprack, och likaså OS-drömmen, för vips så var det över. Närmare bestämt en knapp minut senare. Behöver jag slå upp ”besviken” i SAOL, eller vet vi redan vems bild vi möts av?

Förstå vad dedikerad, fokuserad, koncentrerad man måste vara för att träna inför ett mästerskap. Vilken vilja och envishet! Jag är full av beundran – och faktiskt även halvfull av förundran. För tänk vad mycket som kan gå fel, och då menar jag inte bara under själva tävlingsmomentet, utan även under de så viktiga timmarna före: en fluga stör dina exakt uträknade 7 timmar och 32 minuters nattsömn, du slår tån i badrumströskeln, en frukostflinga sätter sig på tvären … Du ska pricka in formtoppen till det där specifika tillfället då det gäller – en dag då allt måste stämma. Ett felsteg eller feltänk och du är ute ur leken. Men det räcker inte ens med att allt stämmer för dig – en sprucken Speedo eller en 100-meter-häck-löperska i hälarna, förlåt, PÅ hälarna – och allt är förbi. Ingen återvändo. Tillbaka till gymmet och löparbanan. Bättre lycka nästa gång.

Nä fy! Not for me. Kyparn, ett glas rött till, tack!