Kategoriarkiv: Prylar

Bryderi

I går i SVT Gomorron Sverige satt två sköna killar från Fuldesign, Roland Larsson och David Klüft Frimark. De visade upp bland annat det här fina broderiet.

Men jag måste opponera mig mot korrektheten i budskapet. Det kan väl aldrig bli någonting annat än den näst bästa huvudkudden – huvudkudde nr 2.

Här är inslaget i SVT Gomorron Sverige, från igår, 17 dec 2012 alltså: www.svt.se/gomorron-sverige/design-med-ett-innehall

Kolla in www.fuldesign.se. Jag önskar att jag kommit på det här konceptet. Fram för det icke perfekta och assymetriska!

Oh no!

I know …

Tjoff, lät det. Nä PANG! Nä, inte det heller. Tänk parkeringshus. Betonggolv. Glaset neråt. Kras. Typ.

Jag satt tankspridd i bilens passagerarsäte, med luren i knät, för att, när bilen parkerats, på sedvanligt manér stiga ur – och … hej då, mobilen. Vilket klanto man är. 

Stackars, stackars mig! Eller? Egentligen inte. Visst, klart jag hellre sluppit, men nu när skadan redan är skedd får man vara lösningsfokuserad. Ett glasbyte går på under 500-lappen, och det är långt under vad mina första gissningar sa mig.

Men snart, snart ska jag ha femman. Iiiiiii!

PS. På min skärm ser ni mitt all-time-favourite-konvolut – jag älskar det! Minns ni vad skivan heter? Just det, Aladdin Sane. DS.

Bilar, bilar, bilar

Jag tänker Ahlgrens, sambon tänker fälgar och hästkrafter.

Saken är den att vi planerat att bila neråt Europa i sommar, till Bubbelland. Men det är bara det att vår söta lilla Volvo-fining har hosta. Det låter lite som krupp. Och ibland liksom morrar hon till, som om hon har ont i däcken. Det låter inte bra, och framför allt inte särskilt hoppfullt inför en hundratals mil lång bilresa. Vi vågar nog inte.

Därför sitter vi nu här och surfar ny bil – nåja … annan bil.

Sambon pratar något som låter som grekiska, fast en annan sort än vanligt. Dock lika obegripligt.

Och jag ba: You lost me at hello.

En sötsliskig pryl

En av mina fina vänner har gått ner en hel lågstadieelev i vikt.

Häromdan deltog hon i en tävling där man kunde vinna en Ipad. Hon vann inte. Hon förlorade, och fick ett tröstpris i form av en tårta, och inte nog med det – en Ipad-tårta för ca 10 personer. Ja, precis, en tårta som ser ut som en Ipad. FÖR 10 PERSONER! Eh? Ödets ironi goes bananas.

Jag hade hellre mottagit en Ipad som ser ut som en tårta.

Sveriges intelligensreserv är som en böld i arslet

VISIR (VI Sveriges IntelligensReserv) har varit i farten igen. Direkt från examensbalen ut i fält.

Gårdagen gick i moll. Vi upptäckte att någon tagit sig friheten att bryta sig in i vårt källarförråd … För det första är det sådär kul att någon varit och kladdat på våra grejer med sina smutsiga fingrar – en känslomässig våldtäkt. För det andra blir man rätt ledsen när man tvingas inse att saker med högt affektionsvärde saknas.

Det jobbigaste var att ynkryggarna (gissar att de var flera) tog hela min prissamling som jag samlat på mig under min 20-åriga idrottskarriär. Lämnade bara kvar en silvermedalj från en mixturnering i innebandy. Vad trodde de – att medaljerna är i rent guld, som de kan smälta ned och tjäna pengar på?! Jävla klåpare! Det lär inte räcka till mer än ett Hubbabubba.

Dessutom, hör här, tog de god tid på sig att botanisera i min cd-samling och snodde med sig väl valda album, som till exempel Chess The Musical ?! Ser framför mig hur de, desperata efter heroin, gör abstinenspiruetter till ”One Night in Bangkok” medan de eldar upp tuggummipaketet och patetiskt suger i sig den illaluktande gasen, i hopp om ett rus.

Om någon av er som läser detta är inne på Blocket, så kika gärna en extragång efter prisstatyetter. Det vore ju urbota korkat att lägga upp snodda prylar på webben, men tänk igen – det är inga raketforskare vi har att göra med här.

Tur i oturen är att vårt förråd är så överbelamrat med grejer att till och med inbrottstjuvar nog blir lätt uppgivna. Den där bultsaxen som de knipsade av låsgängorna med fick nog även tjäna som djungelsabel pga. den högst begränsade framkomligheten. Vi har ingenting av materiellt värde i källaren, vilket man får hoppas att de kände var ett ordentligt nederlag. Den blötlagda långnäsan hade jag med glädje knipsat av med deras egen bultsax, innan jag gav mig på övriga extremiteter och lemmar som sticker ut från kroppen. Inga armar, ingen kaka.

Här den medalj som ensam och övergiven blev kvar i priskartongen:

Men en långnäsa till: skalet är i vitt guld, och inuti, chokladinbakat knark. Ligger nu i säkert förvar i ett bankfack på Caymanöarna.

Tji fick ni, jävla slödder!