Kategoriarkiv: Musik

När besvikelsen blir till oödmjuk missunnsamhet

Danny Saucedo med sina lysande gener – och vener – ställde upp med en av tävlingens mest påkostade shower. Men vad han missat är att detta inte är någon garanti för seger. Hans beteende efter att det påannonserats att svenska folket röstat fram Loreen som vinnaren av 2012 års Melodifestival, är ingenting annat än barnsligt. Det är inget fel att ha som målsättning att vinna när man ställer upp i en tävling, men att mer eller mindre kräva en vinst, och när den uteblir ta ut sin besvikelse på dem som röstat fram dig till en andraplats, är så otacksamt, och en grov felkanalisering som verkligen inte gynnar hans chanser att uttöka sin fanskara.

Danny lämnade arenan direkt efter att alla röster deklarerats, utan att se Loreen framföra segerlåten igen. Och det är väl en sak, men han hälsar via Aftonbladet.se att svenska folket gjorde en miss som inte röstade fram honom, att han haft större chanser i Baku och att hans show är den ”fetaste” någonsin. Man ska alltid ta kvällstidningarnas nyhetsbevakning med en grov skopa salt, men … ingen rök utan eld.

Det för också tankarna till den deltävling där en annan av EMD-medlemmarna, Mattias Andreasson, ställde upp, mot bland annat Ranelid – denne Ranelid som skulle visa sig bli en av två att ta sig vidare till Globen. Mattias kunde inte dölja sin besvikelse, och menade att detta var en stor skandal! Inte alls! replikerar jag. Björn Ranelid ställde upp på samma villkor som alla andra tävlande, och många av festivalens tittare valde att lägga sin röst på honom. Om det var för att de faktiskt gillade bidraget eller om det, som jag tror, var röster i protest mot en usel deltävlingsuppställning, kan vi lämna därhän. Kontentan är att Mattias borde rikta sin besvikelse inåt och ifrågasätta sin egen förmåga att skriva och framföra en låt istället för att idiotförklara svenska folket.

I övrigt var det en bra och heterogen finaluppställning, med något för alla smaker. Resultatet visade som sagt Loreen i topp, följd av Danny och Ulrik Munther. Den senare som jag tippat högt, inte för att låten eller framträdandet höll särskilt hög nivå, utan helt enkelt för att småfolket brukar göra avtryck i såna här sammanhang, med sina ivriga sms-tummar. Ett ganska väntat resultat, alltså. Även om jag önskat ett bättre öde för fina Lisa Miskovsky.

Grattis, vackra Loreen! Jag tror stenhårt på dig i Baku!


Bild från svt.se. Foto: Olle Kirchmeier/SVT

Slutresultat – facit
1. Euphoria – Loreen
2. Amazing – Danny
3. Soldiers – Ulrik Munther
4. Shout It Out – David Lindgren
5. Why Am I Crying – Molly Sandén
6. Baby Doll – Top Cats
7. Mystery – Dead By April
8. Jag reser mig igen – Thorsten Flinck
9. Why Start A Fire – Lisa Miskovsky
10. Mirakel – Björn Ranelid

Mitt tips här på bloggen (Ok, familjen, jag vet att jag valde att rösta annorlunda igår, men det var ett olycksfall i arbetet ;-)
1. Euphoria – Loreen
2. Why Am I Crying – Molly Sandén
3. Soldiers – Ulrik Munther
4. Amazing – Danny
5. Shout It Out – David Lindgren
6. Baby Doll – Top Cats
7. Mystery – Dead By April
8. Why Start A Fire – Lisa Miskovsky
9. Jag reser mig igen – Thorsten Flinck
10. Mirakel – Björn Ranelid

Mello, fellow – här kommer mitt tips!

En skitsnygg tjej med skitlång kortlugg, en brunkrämskladdig författare, Emil i Lönneberga eller en tarmvredsvrålande tatueringsfest. Vem tar hem spelet?

Enligt både tycke och smak står det, enligt mig, mellan ljuva Loreen och nyutslagna Molly Sandén, som verkar ha lämnat grönbetet i Skara-Berts stall.

Men man ska inte underskatta fjortis-tjejernas flitiga sms-tummar, som skanderar ”U-l-r-i-k” … Eller Danny kanske.

Med det mesta med i beräkningen avlägger jag härmed mina tips,
i form av två listor – tycke och smak.

Så här tycker jag …
Euphoria – Loreen
Why Am I Crying – Molly Sandén
Why Start A Fire – Lisa Miskovsky
Amazing – Danny
Shout It Out – David Lindgren
Baby Doll – Top Cats
Soldiers – Ulrik Munther
Jag reser mig igen – Thorsten Flinck
Mystery – Dead By April
Mirakel – Björn Ranelid

…. men så här tror jag:
Euphoria – Loreen
Why Am I Crying – Molly Sandén
Soldiers – Ulrik Munther
Amazing – Danny
Shout It Out – David Lindgren
Baby Doll – Top Cats
Mystery – Dead By April
Why Start A Fire – Lisa Miskovsky
Jag reser mig igen – Thorsten Flinck
Mirakel – Björn Ranelid

Så! Vad tror du?

Nästa dansgolvsmania!

Darin körde sin purfärska låt Nobody Knows på QX-galan förra måndagen – vilket ös! Och nu är den även släppt på iTunes och Spotify.

Jag älskar den! Det bara spritter i kroppen – helt omöjligt att stå still. Jag kan riktigt se hur dansgolven exploderar i sommar. Längtar tills all influensa är ur systemet – då!!

För övrigt är det här ett nummer som på allvar kunnat ge Loreen en match i Melodifestivalfinalen.
 

Whitney Houston – dagen för begravningen

Hur kan det hända så mycket på så kort tid! Och allt jag kunde göra var att ta emot och lägga bakom örat tills jag kände att jag orkade kreera blogginlägg igen.

Jag orkar det nu, så räkna med att det kommer att rassla in ett gäng inlägg på kort tid nu! Skrivna så här i efterskott. Jag känner ett pockande behov av att yttra mig. Diskutera med er. Ha era synpunkter.

Whitney Houston. Hela världens vackra popdrottning. Så tragiskt försvann hon bort från oss, vid blott 48 års ålder. Det är så utomordentligt sorgligt!

Idag begravs hon.

Jag kommer att minnas henne med mycket värme och glädje, då hennes musik följt mig genom livet. Whitney Houston har producerat brottarhitar på löpande band, såsom I Wanna Dance With Somebody, I Have Nothing, I Will Always Love You, The Greatest Love Of All, Didn’t We Almost Have It All, One Moment In Time, Where Do Broken Hearts Go, Run to you, I’m Your Baby Tonight, How Will I Know … I could go on forever.

Vilken är din all-time-favourite med Whitney?
För mig måste det bli I Wanna Dance With Somebody.

When I Held Ya

Den största behållningen i årets Idol, förutom vinnaren Amanda Fondell, var dreadstjejen Moa Lignell från Alingsås. 17 år eller något sånt. På första audition körde hon en egen låt.

Moa, du sitter i Alingsås och skriver killer hooks, utbrast Alexander Bard då med förtjusning.

Nu, några månader efter att Idolerna tagit tåget hem från Globen och Stockholm, går Moas egenskrivna dänga varm i radion. Och i mina lurar. Bra låt.

Summering Så mycket bättre, säsong 2

Finalen av ”Så mycket bättre” ställde skåp. Är så glad att jag fått uppleva detta fantastiska programkoncept! Nu låter jag nästan som artisterna så här på slutet, som hedrade varandra i det ena kärleksfulla uttalandet efter det andra. Men det här är stort, bra och viktigt, i en tid där förnedrings-tv (läs Kanal 5) blivit en del av folks vardagsrum som om vore det det mest naturliga i världen.

Nä, fram för hyllningar!

I detta, det sista programmet för den här gången, knöts (julklapps)säcken ihop på ett föredömligt vis. Det enda smolket i bägaren var att Wiehe respektlöst ignorerade E-types önskan om att hålla tårtan alkoholfri.

Ingen sprit i tårtan! sa Jason bestämt och spände ögonen i Wiehe.

Hur de sju deltagarna kompletterar varandra har varit den stora behållningen. Lena Ph:s härligt yviga, varma karaktär möter Lalehs genuint vänliga och sköra framtoning – och någonstans däremellan, Eva Dahlgrens mystik. Mikael Wiehes raka men skeptiska inställning vs. Tomas Ledins trygga optimism. Och som grädde på moset Martins kärleksfulla ödmjukhet och Jasons godhet och skarpa intellekt! Klappat och klart – det var som upplagt för fina ögonblick. Och då har jag inte ens nämnt deltagarnas musikaliska färdigheter.

Är ni redo för bokslut? Då så!

Säsongens höjdpunkter:
1) Laleh – i hela sin vackra och överjordiskt musikaliska uppenbarelse.
Om jag måste välja någon av alla hennes oklanderliga tolkningar blir det Eva Dahlgrens Ängeln i rummet.

2) Jason ”Timbuktu” – Flickan och kråkan (Mikael Wiehe)
En visa jag är uppvuxen med och som kräver sin artist för att framföras rättvist. Här kan jag inte låta bli att färgas av det faktum att Timbuktu dittills gjort låtarna helt till sina egna men nu kapitulerade genom att framföra sången rakt upp och ner, i sitt klassiska original. Och därtill Timbuktus ord som föregick numret. Värt att lyssna på i sin helhet: http://www.tv4play.se/noje/sa_mycket_battre?title=maltiderna_mikaels_lunch&videoid=2112437 (1 och 20 in i klippet.)

3) Martin ”E-type” Erikssons tårfyllda blick när idolen Ledin framförde Set The World On Fire, och när Laleh gjorde Here I Go Again.

Hade jag före programmet fått gissa med enbart deltagarnas namn framför mig, hade jag kunnat sätta rätt mycket pengar på att Eva Dahlgren skulle toppa denna lista, men … Jag måste motvilligt erkänna att jag är en aning besviken på hennes val av låtar att tolka – att hon inte valde fler svenska låtar. Eva är och förblir en av våra största oavsett, men hon är i en klass för sig när det gäller att sjunga på svenska. Då kryper hon under skinnet. Lämnar mig aldrig oberörd. På engelska är hon bra, men inte lika vass. Minns ändå ”Never Again” (Ledin) med ett förnöjt leende. Och jag är inte besviken på det jag sett av henne mellan låtarna. Stolt skönhet inuti och utanpå.

Deltagarnas bästa tolkning:
Laleh: Ängeln i rummet (Dahlgren)
Kan dock inte gå vidare utan att även nämna Just nu (Ledin) och Here I Go Again (E-type).
Jason/Timbuktu: Flickan och kråkan (Wiehe)
Eva Dahlgren: Mitt hjärtas fågel (Wiehe)
Mikael Wiehe: Jag ropar ditt namn (Calling Your Name) (E-type)
Tomas Ledin: Set The World On Fire (E-type)
Martin/E-type: Jag är Gud (Dahlgren)
Lena Ph: The botten is nådd (Timbuktu)

Bästa duett i finalprogrammet:
1. Ledin/Timbuktu – En del av mitt hjärta
Jag slås, som så många gånger förr, av Jasons makalöst intelligenta texter. Vilken mästare! Gav Ledins trallvänlighet djup!

2. Tätt följd av Laleh/Dahlgren – Lär mig om
Snälla ni, gör en platta tillsammans!

Och vi kunde inte önska oss en bättre avslutning på säsongen:
Mikael Wiehe och Laleh framför Wiehes Det här är ditt land.
”Det här är ditt land. Det här är mitt land. Från Ales stenar till norra Lappland, från Bohus klippor till Gotlands raukar. Landet, det tillhör dig och mig.”

Och nu, gott folk, avkräver jag er nästa säsongs line-up: Vilka sju artister ska få chansen att packa väskorna och bege sig till nästa Så-mycket-bättre-internat?

Här är min önskan: Lill Lindfors, Robyn, Håkan Hellström, Veronica Maggio, Anders Wendin (Moneybrother), Niklas Strömstedt, Carola Häggkvist.

Carola? Inte för att jag delar eller ens vill kännas vid hennes skruvade värderingar, utan för att hon är en av våra mest musikaliska artister – och för att hon faktiskt kan komma att lära sig något på vägen.

Här kan du uppleva alla måltider och oförglömliga ögonblick igen:
http://www.tv4.se/1.2362487/2011/11/15/se_mer_av_artisternas_maltider