Kategoriarkiv: Mat

And the dinner is …

Det är så lustigt det där med årsskiften och mat: årets sista dag är det alltid finmiddag, medan årets första alltid stavas fulmat. Eller, kanske inte så lustigt egentligen, utan bara helt naturligt – när en stått och kämpat livet ur sig kvällen före vill en av förklarliga skäl göra så lite som möjligt dagen efter. Och nyårsdagen är verkligen årets ”dagen efter”.

Här nedan en studie i mat – valda nedslag från nyårsafton fram till igår. Och eftersom alla vet hur en Capricciosa med tillhörande Coca Cola ser ut skippar vi just den bilden.

20130104-142834.jpg
Nyårsmiddagen, bestående av sjötunga med blomkålspuré och spenatfräs med chili, bjöds hemma hos mästerkockarna L och A. Helt ljuvligt! Själva behövde vi inte lyfta ett finger. Icke desto mindre blev det pizza dagen efter.

20130104-142850.jpg
Thaikväll extra allt hos A och M, med vårrullar, biff- och nudelsallad och en vegetarisk soppa.

20130104-142908.jpg
 Till efterrätt den smarrigaste av cheesecakes med hallonsås.

20130104-142917.jpg
Svamppasta med ett glas Amarone. Inte illa alls!

Och ikväll blir det mys med syster, svåger och småsmulorna. Och då vankas syrrans underbara fisksoppa med aioli och gott bröd … Och bubblor såklart :-)

Wining and dining är livet! Smaklig spis resten av år 2013!

Gös crème ninon!

Herre jösses, vilken middag vi lagade idag! Kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle smaka så ljuvligt.

Gös crème ninon med champagnesås, ärtpuré och smörfräst spetskål. Och som garnityr: kallrökt lax, räkor, äpple och dill.

Dryck? Well … Champagne :-)

20120331-224241.jpg

God Bless Sara Lee

Vi har ätit hemmagjord pizza, fast egentligen är det ju bara valfria pålägg som adderas till en redan färdig pizzadeg, tomatsås och färdigriven mozzarella.

Idag köpte vi Sara Lee Pizza Kit. Grymt gott blev det – inte alls lika greasy som Sandra Dee (Nej jag är inte från Göteborg, och nej, Arne Hegerfors är inte min pappa).

En annan fördel förutom att det smakar bra är att det är snabbt gjort. Tjoff, tjoff, säger det och sen är det färdigt! Om man inte, som den köttdiva jag gått och blivit, ska steka sig en biff till, skiva den och garnera pizzan med.

Mätt och belåten avnjuter jag nu resten av söndagkvällen.


Bild från http://saralee-sverige.se

Lill-tisdag

Jag står och sorterar mina blogguppslag i en del av hjärnan medan en annan kämpar med att få mina händer att skölja middagslaxen. När jag vaknar upp ur dagdrömmeriet ser jag mig själv ovanifrån stå där vid diskbänken som ett fån med en blick som säger ”Och nu då?”

Sambon ser så där van ut som husfrun som plockar upp sin late makes strumpor från golvet för femtioelfte gången, och säger:

Du måste planera din matlagning.

Räcker mig en tallrik och fortsätter:

Mise en place, kallas det.

Det vet jag en som är en fena på, tänker jag, och syftar på Mikaelas käresta. Själv gör jag inte så, men tycker ändå att jag planerar min matlagning, utom ikväll då möjligen ;-) Jag ser till att hacka och skölja när något annat kokar upp eller fräser (inte sambon då) för att spara tid. Hur gör du när du lagar mat?

Jag halkar in i mitt drömska flow igen och tänker på ärtgrytan som vi åt till middag igår, och hur lämpligt det varit om jag råkat tappa påsen med gröna ärtor på ICA-golvet – bara för att i nästa blogginlägg få skriva ”Synd på så rara ärtor”.

Långt borta hör jag sambon nämna något om Champagne, och jag är plötsligt alldeles jättenärvarande igen.

- Va, idag? För att det skulle passa så bra till fisksoppan. GÄRNA! Det är ju ändå …

- Lill-tisdag, fyller sambon i, och närmar sig kylskåpet med sällan skådad iver.

Jag tänkte kanske mer på ”lill-lördag”, som jag kallar alla dagar utom fredag, lördag och söndag, för att … det behövs. Mentalt. Ibland. Det var antagligen med det färskt i minnet som ”Lill-tisdag” dök upp i faggorna. Det låter inte särdeles bombastiskt, men från och med nu är det så vi kommer att benämna våra tisdagar. Vi har, helt omedvetet, två veckor i rad just på tisdagarna lyxat till det lite extra.

Lill-tisdag alltså.

Nä hörni, nu måste jag sluta, och istället ägna mig åt min Champagne, så den inte dunstar ;-)

   
Syrrans sjukt goda fisksoppa och ännu ej dunstat bubbel.

Den lilla gröna

Å sallad, du gröna sköna anrättning! Det finns så många rasande goda varianter att jag blir helt lyckorusig av blotta tanken.

Om man inte låter en stor matig sallad utgöra kvällens middag, gör man den lilla gröna – sidosalladen som förhöjer vilken rätt som helst, och får smaklökarna att ta ett extra danssteg.

Ofta är det enkla det godaste. En favorit och ett väldigt frekvent tillbehör på vårt middagsbord är den här: romansallad, körsbärstomater, rödlök el. salladslök, dressat med olivolja, rödvinsvinäger el. pressad citron, salt och peppar.

Igår använde vi bara tomater, salladslök och koriander. Fräscht så det förslår!

En annan goding, som faktiskt fallit lite i glömska, inser jag nu, är tomater och physalis med samma dress som ovan.

Och ett sista tips: riven vitkål, rivet äpple, olivolja, pressad citron, salt och peppar.

Kom igen, ge mig era bästa salladstips, tack!