Kategoriarkiv: Livet

Capricciosa-fegis!

Har precis varit modig och för en gångs skull provat en ny Ben & Jerry-smak. Men det fick jag äta upp. Eller nä – den är tillbakastoppad i frysen.

Oh My Applepie heter den och jag hade väntat mig en Å-min-äppelpaj-upplevelse – en dröm av nygräddad härlig smulpaj blandat med syrliga äpplen. Men istället fick jag en ljusgul, artificiell och ganska trist historia, och den största besvikelsen var pajsmulorna, som smakade som brända småkakor. Och glassen smakade inte äpple, utan snarare romrussin, vilken är den värsta glassmaken jag vet. 1 plus av 5 möjliga.

Det är inte konstigt man är en sån fegis, som alltid tar det säkra före det osäkra, när man ofta blir besviken då man provar nåt nytt.

Jag kommer nu att återgå till tryggheten: Strawberry Cheesecake, och stanna där. På sin höjd någon enstaka utsvävning i form av Cookie Dough, som jag vet att jag gillar.

Jag inser att det inte bara är när det gäller glass som jag väljer det säkra kortet. Jag dricker till exempel aldrig någon annan läsk än Coca Cola, och äter ingen annan pizzeria-pizza än Capricciosa.

Hur gör ni andra? Provar ni nytt och/eller varierar er?

Sjung om studentens lyckliga dar …

Jahapp, nu bara rinner det ur mig – bokstäverna, orden, meningarna, formuleringarna. Det var ju för väl :-)

Så här i studenttider minns jag min egen examen – utspringet, solen som kikade fram mellan skingrade moln, rosiga kinder, förväntansfulla anleten. Och känslan av frihet. Världen – livet – låg för mina fötter. En av de lyckligaste dagarna i mitt liv.

Fotot frammanar minnesbilderna, trots att jag distraheras och förfasas över den där konturpennan, liplinern, som tvunget skulle vara rödbrun och absolut inte förenas med ifyllda läppar i samma nyans. Herregud!

Utmaningen!

Ganska precis en månad sedan sist … Här är jag nu, tillbaka på plan, med i matchen, efter en period av inspirationstorka. Blir så ibland. Mår bra i alla fall, och det är ju det viktigaste :-)

Den 27 april blev jag utmanad av fina Mikaela – utmanad att svara på ett gäng frågor, och sedan skicka vidare egenkomponerade frågor till andra bloggare.

Mina svar får ni här, men jag bryter mot reglerna och skickar tillbakakaka till dig, M. Dessutom är mina egna frågor inte 11, utan 13. Och som om detta inte vore nog vill jag gärna se svar från alla vänner som läser detta – här nedanför i kommentarsfältet. Bloggare eller ej spelar ingen roll!

Ok, här kommer mina svar på Mikaelas frågor:

1. Vilken är din guilty pleasure?
Rödvin och turkisk peppar, fredags-tv som IDOL, Let’s Dance och På Spåret. Och så förstås Ben & Jerry Strawberry Cheesecake!

2. Om du bara fick äta en maträtt resten av livet, vilken skulle det bli?
En fin biff, medium-rare, tillsammans med en skön sallad.

3. Vilket är ditt första barndomsminne?
Oj! Det måste vara när jag var pytteliten, hade höftledsluxation, och låg med gipsade ben, solo i en tvillingvagn. (Vet dock inte om jag verkligen minns det eller om det är fotona jag sett.)

4. Favorit-TV-serie genom tiderna?
The L Word och The Good Wife

5. Vilken trend kommer du aldrig bära igen?
Body och sneakers med jättehög sula. Gud bevars!

6. Om du fick en valfri talang, vilken skulle det vara?
En gudabenådad musikalitet, en grym sångröst och hyperdansant kropp.

7. Samlar du på något, i så fall vad?
Bra tips och råd!

8. Vilken känd person vill du ha som gäst på nästa stora middag hemma?
Svårt! Zlatan, Madonna, Fredrik Lindström, Mian Lodalen.

9. Vem är din förebild?
Det finns ett par stycken, och en av dem är min syster.

10. Konstigaste mat du ätit?
Små hela bläckfiskar som fastnade med armarna i besticken. Huu!

11. Gör som Prallan och snor sista frågan från föregående talare, vad gör vi om/när vi ses du och jag?
Dricker rödvin, äter choklad och skriver :-)

*********
Och här kommer så mina frågor:

1. Vilken låt lyssnar du mest på just nu?
2. Vilket av världens alla kök/matkulturer gillar du bäst?
3. Vem av rollkaraktärerna i ”Vänner” skulle du helst ta med dig på en två veckor lång semesterresa? Motivering tack!
4. Vilken är din största last?
5. Vad gör du när du vill vara dig själv för en stund?
6. Har du förätit eller fördruckit dig på något? I så fall vad?
7. Vem är din favoritskådis?
8. Vilken glass äter du helst en varm sommardag?
9. Vilken är den bästa känslan?
10. Vilken egenskap hos dig själv är du mest nöjd över?
11. Vilken egenskap hos andra värdesätter du mest?
12. Vilket är ditt starkaste minne av mig under den tid vi känt eller vetat om varandra?
13. Vad gör vi när vi ses, du och jag? (Snor också den här frågan. Alldeles för nyfiken på svaret för att låta bli :-)

Mikaela, Camilla, Jenny, Anette, Ghettogirl, Henke, Fredrik, Fisso, Hillevi, Mams & paps och ni andra. Kom igen!

Toves åkeri

I bilen på väg till jobbet i morse skymtade jag det där uppfriskande faktum som jag nu sitter och tänker tillbaka på: Bakpå långtradaren 100 meter längre fram står ”Toves åkeri”, och jag tänker: Tove. En tjej. Och antagligen inte särskilt gammal. 30? 35?

Framför mig i mitt nyvakna sinne tornar ett nytt modernare samhälle upp, där unga tjejer startar åkerier, och ger fingret åt gubbväldet som står där med hakan i backen. Varför inte, liksom?

Jag kommer närmare, och rycks helt obarmhärtigt ur mina dagdrömmerier när jag inser att det på långtradaren står: ”Tores åkeri”, inte Toves.

Suckar lätt uppgivet och gasar vidare mot en helt vanlig tisdag i april.

Hejdå influensan, hej världen!

Läste precis på text-TV (ja, vadå?! Jag har dator, men … även TV) att 100 000 stackare däckats av influensan. Förra veckan allra värst. Jag är så innerligt glad att jag är frisk och kry nu, även om kroppen är trött. Men jag är med i matchen igen, och det är så skönt. Jag kan sjunga utan att få en hostattack, och dansa utan att behöva vila i två timmar efteråt.

Känns som om hela världen ligger för mina fötter! Leve livet!

Och leve Lisa Miskovsky, som gick direkt till final i Mello-delfinalen tidigare ikväll! Vajjert! Love it!

Tillbaka från de döda

Jag tror jag är tillbaka från de döda nu. Peppar, peppar… Ingen feberyra längre, och ingen som sitter på mitt huvud. Bara en sönderhostad hals som jävlas med mig. Förhoppningsvis är detta det sista som är kvar av det som antagligen var ett helt vanligt influensavirus.

I en dryg vecka har jag varit däckad. Det är verkligen rent förjävligt att ligga sjuk. Man vill klättra på väggarna för att man är så infernaliskt uttråkad, men man orkar inte ens det, utan ligger i en kallsvettig liten pöl, hostar, snörvlar och sover, om vartannat.

Om jag bara blir frisk, och får känna mig stark, kry och alert igen, då ska jag leva mitt liv som Gunde Svan hädanefter. Havregrynsgröt morgon, middag, kväll, 38 mil om dagen i skidspåret, och ja … Call me Gunda Svan. Börja redan nu.

Februari är årets sjukaste månad, sägs det. Och som det märks! Har faktiskt aldrig varit tydligare.

Men hörni, vad hände? Under hela min uppväxt och in i vuxen ålder har jag varit väldigt lite sjuk. Det har handlat om någon vecka om året – oftast i november/december. Men de senaste åren har antalet sjukdagar ökat. Och jag har hört flera med samma historia. Vad beror det på? Har antalet virus i omlopp blivit fler? Äter vi en för dåligt sammansatt kost? Är stressen över den växande att-göra-listan och/eller utebliven inkomst så stor att vi jobbar trots att vi är sjuka och egentligen borde ligga hemma? Eller är det helt enkelt åldern?

Antagligen är det en kombination av flera faktorer, men jag ser en tendens hos många, inklusive mig själv, att ignorera eller förtränga halsont eller begynnande feber – att inte slå av på takten när vi behöver det. Vi måste sluta med det! Inte bara för vår egen skull, utan även för att skona människor i vår omgivning, som faktiskt riskerar att smittas av det eventuella virus vi bär på.