Kategoriarkiv: Kvinnoförtryck

Förtäckt objektifiering

Sitter och irriterar mig framför TV4 Morgons bröllopsspecial. Nu tänker du kanske att det är jag som är idioten, som inte byter kanal, men det sänds ju ändå – helt oavsett om jag tittar eller inte, och det är egentligen det jag irriterar mig på.

Den slanka bröllopsspecialisten visar upp en tajt byxa med utfyllnad i form av två kuddar som ska ge dig ”en snyggare rumpa”. Men då får man se till att ta av sig dem innan man tar av sig klänningen – underförstått: så att inte den blivande maken ser.

Bröllopsspecialisten pratar på – med största säkerhet utan att inse att det hon sysslar med  är förtäckt objektifieringen. Jag förvånas inte över att människor uttalar sig på det här sättet – det är cementerat i oss – ligger så djupt. Men det ska påtalas, och det är det jag ägnar mig åt nu.

För vem tar ställning för den tonårstjej som sitter där i soffan framför morgon-TV? Redan full av komplex över sin kropp pga. skönhetsidealet som basuneras ut i media, på reklampelare, i veckotidningar, ja överallt. Redan fullt medveten om att hon inte duger som hon är.

Att ett genusfilter behövs i allt som stavas media är en underdrift, frågan är hur vi åstadkommer det på bästa sätt. I det nämnda fallet skulle det antagligen ha räckt med någon som gör den som ska in i sändning medveten om, eller snarare påminner om, den här problematiken – väcker personen ur normprogrammeringen.

Då kanske – kanske – att bröllopsspecialisten hade låtit bli att visa ”skönhetsbyxan”, eller till och med sagt att ”det här finns, och det är sjukt”, sedan skönt nonchalant slängt den över axeln, ut ur bild – och ut ur den tittande tonåringens liv för alltid.

True Beliebers vs. Bajenfans del 2

Jag följer upp det senaste inlägget med en alldeles fantastisk text, som får hjärtat att växa. Texten är skriven av en pappa till en ung Belieber – om hur han tillsammans med henne går på Justin Biebers konsert. I korta sekvenser blickar han tillbaka på sina egna ögonblick som glädjerusigt fan.

Läs! Det är så (tänk)värt!

mattiasronge.se: Jag är en Belieber

True Beliebers vs. Bajenfans

De senaste dagarnas Stockholm har varit en enda stor Bieber-yra – denna unga tonårsidol som fyller unga hjärtan med smärtsam dyrkan, och skapar hysteri modell större. Det är till största delen tjejer i tonåren som står där, timme ut och timme in, med trötta ben och ömma fötter, tålmodigt väntande på sin idol. True Beliebers.

Att rakt av jämföra med vilket fotbolls- eller hockeyderby som helst. Hjärtan som rusar. Vrål av ömsom frustration, ömsom segervisshet. Den signifikanta halsduken runt en hes hals.

Sak samma. Bortsett från en liten detalj – könstillhörigheten på huvuddelen av anhängarna; i vårt land – vår värld – en helt ologiskt betydande skillnad.

Nedsättande kommentarer, himlande ögon, snordränkta fnysningar. ”Höhöhö, vilka idioter, de där tonårsbrudarna.”

Kvinnoförakt. Även här. Visar sin fula nuna i alla de sammanhang.

Rebecka Hedström omskriver problemet i SVT Debatt 25/4-13:
”Ett SVT-klipp på rasande Justin Bieber-fans har de senaste dagarna hånats i sociala medier. Men vad skiljer en gråtande Belieber från ett gråtande Bajen-fan? Kulturella uttryck som främst lockar unga kvinnor tillskrivs aldrig samma kvalitet och djup som sina manliga motsvarigheter”.

Och i dag på dn.se skriver Hanna Fahl:
”Några killar hyr en limousin och åker till Grand Hôtel, där Bieber bott under veckan och hundratals fans samlats. Limon åker fram till kön, en av killarna har klätt ut sig till Bieber och kliver ut på gatan, fansen börjar skrika. Inne i limousinen flabbar killarna: ”vad sjukt, höhö, vad sjukt.”

Men Hanna Fahls inlägg i debatten behandlar även något annat – att en inte ens kan lita på media. Hanna Fahl berättar om hur programledarna i ”Vakna med NRJ” spelar en av sina lyssnare ett spratt. De ringer upp ett Bieber-fan och låter henne tro att hon vunnit ett exklusivt möte med Justin Bieber, för att i nästa sekund sticka hål på ballongen: ”Du är så lurad!”. Den unga tjejen börjar gråta – i direktsändning.

En krossad dröm i form av en kränkning.

Jag är inte förvånad. Stereotypiserande dumradio helt utan självinsikt. Minns de oräkneliga gånger jag plågad av idiotiska uttalanden bytt radiokanal. Hur jag tänkt: seriöst, har de inget ansvar alls?

”Jag hoppas att de skäms nu. Jag hoppas att de tänker en extra gång på vilka fördomar och samhällsstrukturer de reproducerar …”, skriver Fahl.

Idoldyrkan är ett intressant fenomen, men det inbegriper både Beliebers och Bajenfans, kvinnor och män. Något att hålla i minnet innan du nästa gång, vanan trogen, suckande pekar och viskar, adresserande en tonårstjej som skriker ut sin beundran.

Läs hela artiklarna här:
Rebecka Hedström, SVT Debatt 25/4-13
Flickföraktet flödar när stan intas av Beliebers

Hanna Fahl, dn.se 28/4-13
Det är inget skämt – vi förväntas bara garva åt att de unga tjejerna skriker

Sexister, håll er unkna kvinnosyn för er själva!

Senast förra veckan skrev jag om den ”mansgrisigt sexistisk omklädesrumsmentaliteten”. Men då var det den privata jargongen mellan spelare och ledare jag pratade om, inte om taktik- och teoridelen, den som gäller idrotten – det rena spelet.

Ingen lär ha missat tränarstaben till innebandyklubben FBC Engelholms pojkar 14 år – tränarna som tycker det är helt i sin ordning att likna sina taktiker vid olika, av män skapade, nidbilder av kvinnor och hur villiga de är.

Det här ÄR det mest vedervärdiga jag hört, men ändå är jag inte förvånad – sorgligt nog. Det är precis det här jag menar när jag pratar om hur pojkar och flickor matas från ung ålder med jävligt märkliga attityder om könen – hur en man respektive en kvinna är och ska vara, och hur män och kvinnor ska förhålla sig till varandra.

Exemplen på resultatet av denna hjärntvätt är många, varav flera står att läsa på den här bloggen – förra veckans inlägg Det vardagliga kvinnoförtrycket är ett.

Det är meningen att vi vuxna ska föregå med gott exempel för våra barn och unga och ge dem en bra värdegrund att stå på, lära dem om respekt och att se sig själva som människor bland andra. Inte en man, inte en kvinna – en m-ä-n-n-i-s-k-a, bland andra likställda människor.

Det är rent förjävligt hur man som vuxen förebild kan bete sig på det sätt Engelholms-tränarna gjort, när de mycket väl vet att de oskrivna blad som sitter där framför dem lyssnar helhjärtat, med full koncentration, med förtroende och respekt.

Det är ett oförlåtligt svek, inte enbart mot unga försvarslösa, utan även mot jämställdhets- och värdegrundsarbetet. Ett övergrepp som göder sexismen och föder kvinnoförtryck och hustrumisshandel.

För mig är det helt obegripligt att skeptiska klagoröster fortfarande hörs om feminismens existens. Hur kan man inte se att den feministiska kampen är något av det viktigaste som finns och en nödvändighet för att vi ska ha skuggan av en chans att nå jämställdhet mellan könen?!

Dessa sk. tränare är en skam för hela idrottsrörelsen! Stäng av fanskapen från all idrottsverksamhet på livstid! De har gjort nog med skada. Och bötfäll klubben. Statuera exempel, sätt ner foten, markera att det här är så långt ifrån ok man kan komma!

Feministiskt Perspektiv ställde klubben mot väggen. Läs!

http://www.feministisktperspektiv.se/2012/01/13/pojklagstranare-illustrerar-spelide-med-sex-och-vald/

Det vardagliga kvinnoförtrycket

Nu är jag så där upprörd igen – en känsla som bara den idiotiska och kvinnoförtryckande skygglappsmentaliteten kan frammana hos mig:

Häromdan på tunnelbanan såg jag, som så många gånger förr, en kvinnoförnedrande nedkluddad text, i fula, vassa bokstäver:

Det stod: ”070-xxx xx xx, ring mig! /kåta Linda

Några bokstäver, som tar ett par sekunder att sätta dit, men som kan slå undan benen på vem som helst – skära djupa sår i en själ, göra en oskyldig tonårstjejs tillvaro till ett helvete.

Jag kan se henne framför mig:
En ung människa med en sexualiet som pockar på, som för de allra flesta andra i samma ålder.
En människa som känner lust, nyfikenhet och vill känna sig för.
En människa som inte gjort något fel. Ändå ska hon behöva känna sig så fel. Bara för att hon inte tillhör ”rätt” kön.

Det här är ingenting annat än ytterligare ett exempel på samhällets syn på den kvinnliga sexualiteten, som vi proppas fulla av från generation till generation. Antingen så finns den inte, eller så är den billig, ful och fel.

Något som också skildras i film och litteratur: Exempelvis i Katarina Wennstams Smuts (2007) och i den norska filmen Ligg med mig (2011), där två tonåriga tjejer blir förnedrade för att de anses för sexuella.

Jag tänker krasst att jag aldrig sett samma textrad med avslutningen ”/kåta Johan”. Nä, för en kille som ligger runt är en ”player” och ökar i popularitet istället för tvärtom. Men är man tjej ska man fan inte hålla på så – då är man billig och madrass.

Vari ligger skillnaden?

Jag känner en sådan total uppgivenhet tillsammans med bottenlös sorg. Och ovanpå det ursinne – hade jag tagit skaparen av denna text på bar gärning vet jag inte vad jag hade gjort!

Snälla alla föräldrar, förskole- och skolpedagoger, och alla ni andra också för den delen: Öppna ögonen – se världen utan skygglappar och ogrundade principer om vad som är rätt och fel. Se människan för vad hon är – en människa, inte ett kön.

Att något så självklart ska vara så svårt för vissa att greppa!

Myten om den manshatande feministen

Nyktert och klarsynt av Sigge Eklund:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article11336539.ab

Författaren, debattören och IT-konsulten Pär Ström har fått utrymme i pressen för sina dåligt underbyggda texter om ”feminismens skadeverkningar på det svenska samhället”, och har nyligen släppt boken Mansförtryck och kvinnovälde.

Journalisten Sigge Eklund ställer Pär Ström mot väggen och menar att hans uttalanden är dåligt underbyggda och helt saknar källhänvisningar.

”Kan det verkligen vara så att flera av Sveriges största tidningar tillåter en person att fylla helsidor med hatfyllda attacker som saknar täckning? Kan myten om den blint manshatande feministen ha blivit så djupt förankrad i vår kultur att den inte ifrågasätts längre?Jag vet inte. Jag vet bara att jag har levt i Sverige i 33 år, och aldrig sett henne. Inte ens i Ireen von Wachenfeldts rödsprängda ansikte såg jag henne, när hon sa att ‘män är djur’. Jag såg bara en kvinna som efter mångårig kontakt med misshandlade kvinnor, i en pressad situation, förmedlade att hon tvingats omvärdera synen på vad vissa människor är kapabla till.”

Feminism handlar inte om manshat – det är att gravt förenkla och underminera en viktig kamp för männsikors lika värde.

Svenska Akademiens ordlista (2006):
Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen.

Man ska komma ihåg att feminism är en världsomfattande kamp, som utkämpas för alla kvinnors rätt till ett fullvärdigt liv – en kamp mot den rådande könsmaktsordningen och de djupt rotade könsstereotyperna, en kamp för kvinnors rätt till frihet, ett eget liv och en egen sexualitet. I stora delar av världen ses kvinnan fortfarande som det svagare könet, utestängd från utbildning och civilisationens möjligheter. Kvinnan ska ta hand om barnen, behaga och passa upp den man som andra valt åt henne, och ställa upp på sex även om hon inte vill. Sexuell lust är förbehållet mannen, enbart. Något man fortfarande kan skönja även i vårt land.

Kvinnor, det är hög tid nu!

Det patriarkala förtrycket har fortfarande världen i sitt grepp, därför finns och behövs fortfarande Internationella kvinnodagen! Dagen då vi knyter nävarna för alla kvinnor världen över – för jämlikhet, jämställdhet och alla kvinnors rätt till sitt eget liv, sin egen kropp och sin egen sexualitet.

Alla människors lika värde ska vara en självklarhet! Att det inte är det, ens i dagens Sverige, är helt sjukt!

Det finns hjältar som i denna kamp står längst fram i ledet, uppe på barrikaderna. Men även om du själv inte gör det så kan du ändå vara med och bidra till en bättre värld genom att skänka en slant till exempelvis organisationen Kvinna till Kvinna. SMS:a MAKT till 72930 så skänker du 50 kronor.

Kvinna till Kvinna stärker kvinnor i krig och konflikter för att kvinnors makt och inflytande ska öka.

Tillsammans, enade, kan vi nå ända fram. Jag är med – är du?