Kategoriarkiv: Humor

>Raka en frukt?

>Egentligen ingen förbättring idag jämfört med igår – Johan af Donner är fortfarande ett praktsvin, och det är lika j-a grått och lågt i tak.

Sen kom den förlösande faktorn, i form av ett hårigt skämt.

Visst fan är väl kiwi en skäggväxt?!

Haha, och nu såg jag i syne – står det inte ”Share / Shave” här nedanför?

>Knivlisa+Nick Borgen=sant

>Nä, nu har jag nästan skrattat mig urled igen – åt den där galet underbara Knivlisa.

Hon är i Thailand och får chansen att simma in i en grotta på 18 meters djup, stå själv i en ”luftficka” och skrika ut livets härligheter. Men det enda som dyker (Yey!) upp i hennes huvud då är Nick Borgens schlagerbakelse från förr: ”We are all the winners”.

Så, den fick det alltså helt enkelt bli. As simple as that, liksom.

Hahahahahahaha

>Aprilskämt är ett gissel

>Aprilskämt är inte min bästa gren om man säger så. Skrev tre på varandra följande statusuppdateringar på Facebook:

Ylva Tingvik har börjat spela bastuba.

Ylva Tingvik längtar hem till sin bastuba.

Ylva Tingvik övar bastuba.

Det var ingen som ens orkade kommentera, förrän Jo till slut fick nog och utbrast:

Men Ylva, INGEN går på det!

Så jag fick ge mig:
Hjälp, skrik inte. Ok ok. April april. Mama!

>Mohahaa!

>Vad har Carola och Charlotte Perelli gemensamt, förutom schlagern då förstås?
De är båda djupt troende.
Hur jag vet att Charlotte är troende?
Ja men, hon bär ju nästan alltid korsett på sig.

Carola har en dold talang – hon är en hejare på blåsinstrument.
Vilket?
Fläkten.

Så jä… roligt asså!!

/Arna (Arne Hegerfors okända dotter)

>Crocs och hajar i metall

>Jag och Fredrik satt och avhandlade yrkesmässiga spörsmål då Chris’ seriöst strama anlete skymtade genom glasrutorna ut mot korridoren – det verkade viktigt, så vi öppnade förstås:

- Jo, harklade sig Chris. De har kommit nu. Receptionen ringde.
- Va? Vad har kommit?
- Ja, Foppatofflorna du har beställt, Ylva.

Very funny – indeed!

Fredrik liftade med mig till sedvanlig t-banestation, och jag fick plötsligt syn på hans nyckelknippa. En snygg haj i rödmetallic satt därpå.

- A mä! utbrast jag. Det här är ju helt sjukt!
- Vadå?

Jag grävde efter mina nycklar och visade upp en identisk haj! What are the odds, liksom! Samma skrot (och korn) eller?

Jag satte spiken i kistan med orden:
- Vi har hajat grejen!

Mohaha!

>Man kan ju i alla fall vara en boll

>Igår lunchade jag med småbarnsfäderna J och M.

Jag sa att jag måste sluta att helt identifiera mig med mitt jobb – jag menar, det finns ju andra glädjeämnen i livet.

- Jag skulle kunna tänka mig att bli elitidrottare igen, sa jag, uppfylld av de pågående OS-mästerskapen.

- Jag förstår vad du menar, sa J. Jag har jobbet, och så är jag pappa. Det är liksom inte så mycket mer. Man kan ju i alla fall se till att man gör kroppen till en bo…

Där nånstans fick jag typ sås i örat, eller så, för jag hörde inte slutklämmen, och försökte pussla bäst det gick.

- Vadå ”göra kroppen till en boll”?

Såg för mitt inre en välmående ung J, sitta på det lokala bagariet och äta semlor dagarna i ända. Eller … var han ironisk? Eh, fattade inte.

- BORG, inte boll. Kroppen är din borg.
- Aha. (Säg det då.)

>Vada dig i form

>Det är översvämning i Buenos Aires, där två av de finaste bor. Läste det på den länkade bloggen, och efter att jag undrat hur mycket det påverkat dem, började mina mindre seriösa hjärnceller att dansa Bananer i Pyjamas-dansen i skallen och frammanade tankar som hur bra träning det måste va med vatten upp över anklarna.

- Älskling, jag går ut och vadar?
- Vad?
- Ja precis, eller ”vadning” om du hellre vill uttrycka det så.
- Vadan detta påhitt?

Sluta nu. SLUTA!