Kategoriarkiv: Fotboll

Min elva

>Henke, jag lovade dig min startelva – svenska fotbollslandslaget, herrar. Här kommer den så:

Mv:
Isaksson

B:
Adam Johansson
O. Mellberg
D. Majstorovic
B. Safari

Mf:
Rasmus Elm
Stefan Ishizaki
K. Källström
Sebastian Larsson

F:
Zlatan
Henke

Bänk:
Eddie Gustavsson
Petter Hansson
Oskar Wendt
Mikael Nilsson
Anders Svensson
C. Wilhelmsson
Viktor Elm
Pontus Wernblom
Rasmus Lindgren
Ola Toivonen
J. Elmander
M. Berg

Pappa, häng på!

San Zlataniño

>Vilket jäkla tryck det är! Spel mot ett mål. Poor little chaps, the light blue’s. Zlatan är otäckt nära komplett som fotbollsspelare. Och så är han dödsläcker också! Livet är snällt mot Ibra, som nu gått och blivit spanjor – en vinröd och blå sådan.

Och tänk att få messa med Messi, bara en sån sak!

Men icke desto mindre – 1-0 till Man C slutade matchen. Men bara vänskapsmatch, och inget att spilla några tårar över.

Det kanske rent av blir en tripp till Barcelona i höst – det vore nåt.

Spelglädje och hjärta tog oss nästan ända fram

>Dagens tredje inlägg! Weppaa!

Betydligt fler än tre inlägg blev det när Guierrmo Molins kom in på högerkanten, i semifinalen mellan Sverige och England i U21-EM igår. För hans del slutade allt med en missad straff – en retfull stolpträff … Men sanningen är den att det var Molins som drog igång upphämtningen från 0-3 till 3-3. Ofattbart och glimrande!


Bild från aftonbladet.se

I detta fantastiska landslag, som fått svenskarna att börja tro och hoppas igen, har vi ett helt gäng vinnarskallar fulla av energi, spelglädje och vikingavilja. De knackar på dörren till A-landslaget – och de knackar hårt. Akta er gubbar, nu får ni konkurrens.

Det svenska A-landslaget har sett trötta ut på sistone, och liksom mätta på nåt sätt. Vi behöver nytt blod, och icke att förglömma – en ny förbundskapten!

Vi är så på gång och det känns som sockerdricka i ett sant fotbollshjärta.

TACK Berg, Toivonen, Wernblom, Molins, Elm och ni andra, för uppvisningen!

Favoritjeansen och AIK = FEM PLUS

>Jag tycker om våren, det vet numera alla (de som läser mig, vill säga), men jag tycker även om andra saker. Just nu är min Weekdaytröja en klar favorit – en vit- och blårandig sak i mjukt mjukt material. Favoritbrallan är ett par nyinköpta Dieseljeans (med häng, och smala nedtill) i snuskigt snygg tvätt – det ser lite ut som ett par mörkblå jeans som man tvättat i te. Då förstår ni va? Men det här är ju ingen modeblogg, så nu tänkte jag övergå till gårdagens Stockholmsderby. AIK vann med 1-0 mot Hammarby. Måste säga att de spelade en riktigt bra fotboll, och vann helt rättvist. Har hört massor om Gabriel Özcan, den ständiga talangen. Men eftersom han alltid är skadad har jag aldrig sett honom spela, mer än något stopptidsinhopp någon gång. Igår såg jag honom, och det kan jag säga, gott folk, att bra det var han utan tvekan. Ett bollgeni, som gjorde något av varenda bollkontakt. Imponerande. Sen finns ju den där fixstjärnan också – Óbolo. Han är rätt ok, han också. Sen det vanliga fanskapet på läktaren. Helt ärligt, varför är de just där? Det finns ju massor av ställen som är bättre lämpade att leka neandertalare på. Lämna plats åt fotbollsfans istället!

Underbara maj!

>GRATTIS syster på din födelsedag!

Ytterligare en härlig majhelg lider mot sitt slut.

Helgens insikt: Det är mycket svårt att spela fotboll i tulpankjol. Prova inte det hemma. Det var jag vs Stella, och det blev ganska jämt – och då bör jag kanske tillägga att Stella är 1 år och 2 månader.

I fredags var det soft hemmahäng med A och L, med öl och godis – mycket godis, vilket kändes i magen på lördag förmiddag. Det tog en stund att smälta vad som kändes som en artificiell gelébomb, full av färgämnen och annan ohälsosam kemi.

Kvällens födelsedagsfest hos kära syster blev ingenting annat än en tolva dvs. precis hur trevligt som helst!

Men helgens absoluta höjdpunkt, som kommer att dominera näthinnan de närmaste veckorna, var i dag på själva födelsedagen. Syster bjöd hem familjen på lyxig lunch och tårtkalas. Presenten från familjen var en biljett till sommarens Madonna-spelning i Göteborg. Jag hade lindat in biljetten i en tisha, så när C. tog upp plagget föll den till golvet. Hon blev så glad, så glad – glädjetårsglad! Reaktionen finns förevigad på film.

Jag kommer alltid minnas den här dagen!

Årets match!

>Igår möttes Chelsea och Liverpool i Champions Leauge-returen på Stamford Bridge. Såg du inte? Då missade du tidernas match. Det är bara att beklaga.

Liverpool var tvungna att göra 2 mål på Chelsea hemma, efter 1-3-förlust på Anfield Road i den första kvartsfinalen – det gör man inte utan vidare, särskilt inte om världens bästa spelare är avstängd och sitter på läktaren – a precis, Steven Gerrard. Redan efter 20 minuter stod det 0-2 dvs. Liverpool hade gjort två snabba(!!), och det var match igen. Sen började det. Pang pang, och det stod plötsligt 2-2. Men Liverpool reste sig och slog in 2-3. Sjukt bra spel och målchans i var och vartannat anfall. Matchen slutade 4-4, och 11 röda stackare gick av Stamford Bridge med sänkta huvuden. Jag led med dem och alla fans världen över. En helt makalös kvartsfinalomgång, men ändå utslagna … Ibland är fotbollen så grym, så grym …

Ikväll 20.45 är det Villarreals tur att ta klivet ur turneringen, men förhoppningsvis inte efter en lika makalös nagelbitare – det klarar inte mitt hjärta.

» Se highlights från matchen på viasat.se

Läs Simon Banks webbkrönika på aftonbladet.se
» Champions Leagues 10 galnaste matcher

Viktig 0-0-seger tack vare två backjättar

>
Bilden lånad från fotbollskanalen.se

För första gången låter ”Lagerbäck” inte så tokigt i mina öron. Om jag mött honom idag hade jag tveklöst sträckt fram handen för ett stadigt handslag, medan jag tidigare istället tveklöst tagit ett stadigt tag i hans öra – detta för att han länge envisats med att ta ut fel lag. Men inte igår. Igår petade han Petter Hansson till förmån för Daniel Majstorovic, han petade den förut ganska givna Wilhelmsson och lät istället den fjunige ynglingen Rasmus Elm få chansen. Och dessutom fick IFK Göteborgs Adam Johansson göra landslagsdebut som ytterback – en plats som är vikt åt Erik Edman, men eftersom denne nätt och jämnt är tillbaka från ett långt skadeuppehåll, blev vänsterbacksplatsen plötsligt en öppen fråga.

Bara ett fel, Lagerbäck! Sebastian Larsson är ett självklart val på någon av kanterna. Istället har Samuel Holmén blivit en favorit hos förbundskaptenen?? Men, jag förlåter dig för den här gången, eftersom du lät Nannskog sitta kvar på bänken. Att han ens är påtänkt för truppen är ett mysterium utan lösning. Inga ytterligare kommentarer.

Det som detta inlägg skulle handla om är den smärre bragd som ett oavgjort resultat mot Portugal hemma innebär. 0-0 är ingenting annat än utmärkt! Tack vare två giganter – en rakad och en orakad – som säkrade bakåt. Majstorovic gjorde sitt livs match och Mellberg visade prov på sin gamla osvikliga form. Portugal var det bättre laget med bättre och framför allt snabbare spel. Men resultatet är det viktiga och det som syns i tabellen.

Att det gick knackigare framåt för Sverige kan vi bortse från, eftersom vi vet att det svenska fotbollslandslaget genomgår ett generationsskifte, vilket gör att kontinuiteten blir lidande – vi startar sällan eller aldrig med samma startelva två matcher i rad. Där har vi svaret.

TACK i alla fall, ni blågula vikingar, för er storslagna arbetsinsats!

En parentes: Jag har boxat Mavstorovic vänskapligt i magen, på en av Stockholms innerstads restauranger, i brist på något vettigt att säga. En halv sekund senare insåg jag att ”ehum va, ehh jag … eh” hade varit bättre än den där knytnäven. Nåja, även solen har sina fläckar. För övrigt har jag även åkt taxi med Majstorovic’s pappa. Bara en sån sak.