Kategoriarkiv: film

En dag att minnas

”En dag” hörni! Fin välproducerad film, och skarpt manus. Gillar! Inget romcom-tjafs, utan mer åt romantisk-tragedi-hållet. Eller i alla fall romantisk realism. Påminner om två av mina absoluta favoritfilmer ”Before Sunrise” och ”Before Sunset”. Vad dessa tre filmer har gemensamt är att det är manus som är det bärande.

En 4:a. Se!

Har hört att boken ska vara något alldeles extra, men nu när jag sett filmen vet jag med mig att jag inte kommer att ta mig igenom boken. Någon som läst?

Komik eller tragik?

Nu har jag sett den – ”Bridesmaides”, som alla snackar om. Jag har både hört och läst att den ska vara så himla kul. Bästa komedin, liksom. Jag skulle snarare vilja kalla den ”värsta komedin” eller ännu hellre något som inte alls innehåller ordet ”komik”, för rolig är den inte.

Många av de livsöden man möter i filmen är tragiska och sorgliga, och hos mig frammanade det fler sting av värk i hjärtat än skratt. Det kan absolut ha att göra med dagsform och sinnesstämning, men jag tror ändå inte jag hade skrattat åt storyn, för den är ingenting att skratta åt.

Visst, en del ordväxlingar var komiska, men vill man ha en skrattfest ska man välja en annan film.

Jag satt med en djup rynka mellan ögonbrynen medan eftertexterna rullade och kände att den ledsamma känslan i bröstet inte riktigt ville släppa.

Tyckte jag ändå om den, även om jag inte är helt med på genrebestämningen? Ja, jo, njae.

En svag 3:a.

Stormare glänser!

Här har det kollats på film igen. Har länge varit sugen på ”Jägarna 2″, eftersom den första filmen ligger på min 10-i-topp över bästa svenska filmer.

Och? Jo, bra! Jag satt som fastnaglad hela filmen – främst tack vare Peter Stormare, som är brilliant i rollen som den hårdhudade Torsten, men även tack vare en bra ihopvävd story. Och, det ska tilläggas att fler av skådisarna gör riktigt bra rollprestationer: Lassgård är alltid Lassgård – stabil insats. Likaså Lo Kauppi, som gör Lassgårds poliskollega, Johanna, som även hon kallas upp till de norrländska skogarna för att nysta i det brott som uppdagas i början av filmen.

Nä, jag gillar skarpt. Bra nära en 4:a!
Om jag skulle använda mig av en tiogradig skala blir det en 7:a.

Se!

En 5:a som går till historien!

Så har den då haft premiär – årets film. Igår närmare bestämt.


Ur Aftonbladet Nöje 29 juli.Jag såg QX’s förhandsvisning av ”Kyss mig” i juni, och älskade den! Om detta skrev jag ett inlägg redan då. Här kommer ett till:

Jag vidhåller det faktum att den här filmen är banbrytande, då den är den enda i sitt slag hittills i svensk filmhistoria. Det som är så unikt är detsamma som det Aftonbladets Jens Peterson i sin recension rackar ner på – att det är en vanlig film. Han skriver: ”… en film får gärna kännas mer originell.” Men Jens, fattar du inte?! Det är ju det vanliga som är så originellt med den här filmen – de två förälskade kvinnorna skulle kunna bytas ut mot vilket förälskat heteropar som helst. Inga fördomsgödande schabloner eller nidbilder till karaktärer, inget gullifierande hålla-handen-spektakel, och inget hysteriskt problematiserande, förutom att man på ett föredömligt sätt visar upp föräldrargenerationens taffliga och ogrundade rädsla för det främmande – ett okunskapens moralpanik. Scenen med en sårad Lena Endre i dialog med en ignorant Krister Henriksson är fenomenal! Jag ryser vid blotta tanken. De bärande skådespelarna är bländande rakt igenom, med Endre i topp. Liv Mjönes och Ruth Vega-Fernandez, som spelar det lesbiska yrvädret Frida resp. den mer reserverade och vilsna Mia, imponerar i varenda liten känsloyttring, särskilt med tanke på att kameran fokuserar minsta blick och anletsrörelse. Det intima fotot gör att filmen kryper under skinnet på ett sätt som inte borde kunna lämna någon oberörd.


Ur Aftonbladet Nöje 29 juli.

Jag lyssnar till en intervju med filmens producent, Josefine Tengblad, på TV4 Nyhetsmorgon i veckan. Hon berättar att hon är så glad för den genomslagskraft ”Kyss mig” fått, redan före premiären, inte bara i Sverige utan även utomlands. Vidare avslöjar hon att det är hennes eget liv som skildras på duken; parallellt med filminspelningen gick hon nämligen igenom precis samma sak i verkliga livet.

Det här är en kärlekshistoria som ALLA borde se!

Jag kan hålla med Ronny Svensson i att Elins, Fridas sambo, sorg och smärta inte ges mer utrymme eller skildras mer på djupet, men sett till filmens begränsade tidsrymd är det någonting jag med lätthet förlåter. Jag älskar den här filmen, och det finns ingenting annat att ge den än det högsta möjliga betyget – en 5:a. I den 5:an inkluderar jag filmens betydelse för både svensk filmhistoria och det samhälle vi lever i.

Hänvisningar:
Ronnys filmblogg hittar du här.
Har du Aftonbladet Plus och vill läsa Jens Petersons recension, så hittar du den här.

Sommar=bad? Nä, film.

Semestern har inte bjudit så mycket bad – inget alls, närmare bestämt. Däremot har det tittats en hel del på film i det här hemmet! 13 st har vi hunnit med sedan 1 juni. Jag hade helst sagt 12st, eftersom jag önskar att jag inte sett den vi såg igår – ”Missing”, en australiensisk film som handlar om en familjs desperata sökande efter sin saknade 15-åring. Handlingen hoppar mellan olika händelseförlopp, mellan förövaren och familjen. När eftertexterna börjat rulla fick vi motvilligt veta att filmen var baserad på en verklig händelse och att förövaren släpps ur fängelset 2013. Mår illa när jag tänker på det.

De andra filmerna vi sett hittills sommaren 2011 är (betyg inom parentes):
Du kommer att möta en lång mörk främling (3)
Conviction (3)
The Town (3)
Chloe (4)
Livet efter detta (Hereafter) (3+)
I rymden finns inga känslor (2)
The Romantics (1)
Svinalängorna (3+)
Karate Kid (3)
Black Swan (4)
Breach (3)
Kyss mig (5) Premiär 29 juli

http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/e751a/e751aad8880f26cbc52bb31f5363d478/postr_l.jpg http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/7cf9a/7cf9a407d035f2ccf35a4a7b14b790b4/postr_l.jpg
http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/b6a93/b6a93f704d55c0a908f58bd0f853eb7f/postr_l.jpg http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/d9644/d96440bd2bc00c54c8b0f24e75f6c967/postr_l.jpghttp://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/4824b/4824b05231f06bffece2447cc0587012/postr_l.jpg http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/31d02/31d028a663bdd6eca757dd347780a607/postr_l.jpg http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/0d858/0d85840faed92768800cc79368b34c9a/postr_l.jpg http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/48abe/48abe6ebe88353c75976f7f8657f03ef/postr_l.jpg http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/ae96d/ae96db5d4be385cc3f58cdc7091a88ff/postr_l.jpg http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/509cb/509cbcbe84f96ecca25a4066f910c813/postr_l.jpg http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/6a62b/6a62b32e68f9bce8c2d4a536edb2f7a3/postr_l.jpg http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/6ad15/6ad157967056c1c1eb20b66c108728d5/postr_l.jpg

Bilder: MovieZine.se

Kyss mig!

I veckan var jag på förhandsvisning av den svenska filmen ”Kyss mig”, med premiär i slutet av juli.

Filmen handlar om hur två tjejer faller handlöst för varandra.

Det här är risky business då liknande filmer inte håller måttet. Det faller ofta på trovärdigheten, och de allt för många klyschorna.

Men den här klarar sig genom djungeln av potentiella klavertramp, och blir den enda filmen i sitt slag hittills i svensk filmhistoria.

En stor eloge till regissör Alexandra-Therese Keining och producent Josefine Tengblad!

Dessutom bra skådisinsatser av dels huvudrollsinnehavarna, Liv Mjönes och Ruth Vega Fernandez, men också av Lena Endre, Krister Henriksson och Joakim Nätterqvist.

Se, se, se!

Woody Allen

Woody Allen kan sin sak, men hans senaste ”Du kommer att möta en lång mörk främling” (2010) är inte brilliant. Bra, men inte toppklass. Den saknar fingertoppskänslan, the skills. Den har inte det där lilla extra som känns ända in i märgen, som en riktigt bra film gör.

I ”Du kommer att möta en lång mörk främling” får vi ta del av en rad livsöden: Om den desillusionerade författaren Roy (Josh Brolin), som lever med kraven från sin fru, Sally (Naomi Watts), och sin svärmor, som lägger sin själ i händerna på en sierska, efter att hon fått sitt hjärta krossat av Sallys far, Alfie (Anthony Hopkins). Han, som i sin tur genomgår en livskris, och försöker deperat leva ett yngre liv, med callgirl Charmaine vid sin sida.

Roy känner sig allt mer misslyckad, och låter ögonen vila på den vackra nyinflyttade Dia (Frieda Pinto) – kvinnan i rött – genom två fönsterglas.

Sally förälskar sig i sin chef, den mörka stilige – och inbjudande – Greg, spelad av the latin lover Antonio Banderas.

Kort sagt en småtrevlig film att slå ihjäl 90 minuter med. Well spent, men som sagt, ingen dunderhit.

En svag 3:a.

Mamma Mia!

Igår fastnade jag som så många gånger förr framför Mamma Mia – filmen. Och jag bara älskar den, med varje cell i min kropp.

Värsta bästa feel good-rullen! En Meryl Streep som är så bra, så bra, och så vacker, så vacker, och en … Pierce Brosnan som i och för sig sett bättre dagar, och som sjunger som en säck potatis, men det gör ingenting, för en av mina andra skådisfavoriter, utöver Streep, är med – Colin Firth. Sedan har vi Amanda Seyfried, som gör purunga Sophie, vars bröllop det hela kretsar kring, och hon är också väldigt bra.

OCH MUSIKEN!

Ja, jag grät en skvätt också naturligtvis. Alltid!


Bild från imdb.com

Snubbeltrubbel

I fredags åkte jag tufftufftåg pretty much hela dagen. Stockholm-Hässleholm 4 tim, i Hässleholm 3 tim, Hässleholm-Stockholm 4 tim. Om inte det kallas för blixtvisit, så vet jag inte …

I lördags bar det av till Västerås och ytterligare ett scenframträdande med ”mygga”. Om man säger så här: att höra min egen röst hamnar inte högt på min lista över ”livets goda” – och särskilt inte in stereo.

Lördagens familjefest slutade inte förrän en bit in på söndagen, vilket gjorde att en sovmorgon var på sin plats – en sovmorgon som heter duga.

Jag pallrade mig sedan ner i källaren med två stora lådor fotografier från förr som barikaderat vardagsrumsgolvet i mer än en vecka nu – detta trots att jag lovade gå ner med dem dagen efter de hämtades upp … Mitt straff blev en snubbelfest, där jag föll framstupa och tog emot mig med höger knä. Förstår inte riktigt hur, men resultatet blev ett brännsår a la grönt gymnastikgolv. Ni vet, ett sånt som gärna fastnar i sängkläderna, och som kan vara – och vara länge. Det sved som eld för varje steg jag tog eftersom byxan då kom åt såret. Stackars liten Tant Y.

Söndagsmiddagen bestod av wok – den kanske tråkigaste wok jag någonsin åstadkommit. Inte mycket till plåster på såren. Så vi drog igång 4 timmars filmtajm. 2 av de timmarna är avverkade, och den som hängt med på matematiklektionerna i skolan kan då räkna ut att halva tiden kvarstår.

”Mother and Child” nyss avverkad. Näst på tur är ”Eat Pray Love”. Ska bli intressant att se och själv skapa sig en uppfattning. Recensionerna säger att boken slår filmen med hästlängder. Jag har inte läst boken, vilket ger mig något bättre utgångsläge.

Jag återkommer med recensioner!

So long!

Oscar

När jag ser listan över 2010 års Oscarnomineringar förbryllas jag över att inte min favoritfilm Tom Fords A Single Man finns med, men efter att ha googlat inser jag att den filmen är från 2009. Phuuu, tänker jag – men inser sen att den enda nomineringen filmen då fick var för ”bästa huvudroll”. Helt rätt, Colin Firth var magnifik, men varför endast EN nominering? A Single Man är en av de absolut bästa filmer jag sett någonsin. Nu har jag i och för sig inte sett vinnaren, Jeff Bridges i Crazy Heart, men det måste jag ju helt klart, för att avgöra om det var rätt att han vann på bekostnad av Mr Firth.

Något annat jag uppslukades av när jag såg A Single Man var det magiska fotot. Men av det ser jag inte ett spår i listan över nomineringar, och av uppenbara skäl inte heller i listan över vinnare.

Bästa manliga huvudroll, Oscarnominerade 2009
Jeff Bridges in “Crazy Heart”  (vinnare)
George Clooney in “Up in the Air”
Colin Firth in “A Single Man”
Morgan Freeman in “Invictus”
Jeremy Renner in “The Hurt Locker”

ÅRETS OSCARNOMINERADE
Klipper direkt från Mikaela.

Bästa Film:
”Black Swan”
”The Fighter”
”Inception”
”The Kids Are All Right”
”The King’s Speech”
”127 Hours”
”The Social Network”
”Toy Story 3″
”True Grit”
”Winter’s Bone”

Bästa manliga skådespelare:
Javier Bardem in ”Biutiful”
Jeff Bridges in ”True Grit”
Jesse Eisenberg in ”The Social Network”
James Franco in ”127 Hours”

Bästa manliga biroll:
Christian Bale in ”The Fighter”
John Hawkes in ”Winter’s Bone”
Jeremy Renner in ”The Town”
Mark Ruffalo in ”The Kids Are All Right”
Geoffrey Rush in ”The King’s Speech”

Bästa kvinnliga skådespelare:
Annette Bening in ”The Kids Are All Right”
Nicole Kidman in ”Rabbit Hole”
Jennifer Lawrence in ”Winter’s Bone”
Natalie Portman in ”Black Swan”
Michelle Williams in ”Blue Valentine”

Bästa kvinnliga biroll:
Amy Adams in ”The Fighter”
Helena Bonham Carter in ”The King’s Speech”
Hailee Steinfeld in ”True Grit”
Jacki Weaver in ”Animal Kingdom”

Bästa regi:
David Fincher för ”The Social network”
Tom Hooper för ”The King’s Speech”
Darren Aronofsky för ”Black Swan”
David O Russel för ”The fighter”
Joel & Ethan Cohen för ”True Grit”

Jag har inte sett mycket av det ovan listade, mer än den utmärkta (4 plus) The Kids Are All Right, som när jag räknar efter fått hela tre nomineringar – välförtjänt! Mark Ruffalo är helt oemotståndlig i den här filmen! OM du inte redan sett, så SE NU, för guds skull, men mest för din egen.