Mot undergången i bara armar

Så kom den då, repliken på den senaste tidens 20-gradiga dagar ännu i slutet av september, där vi glatt kunnat blotta vår sommartrötta hud, i bara armar och ben fram till kvällningen.

Det här är egentligen inte bra alls, sa M. en dag, där han satt bekvämt tillbakalutad i utemöblemanget iklädd en vanlig enkel kavaj och en scarf.

Jag kastade ett öga på klockan. 17.16.
- Jag skulle kalla det undergångsväder, fortsatte han.

Hans ord ekar tydliga i mitt huvud nu; det är söndag den 21 september och jag står vid köksfönstret och bevittnar ett våldsamt smattrande regn där utanför – ett regn som strax blir till hagel. Ovanligt stora hårda iskulor studsar mot fönsterblänket, i takt med den dånande åskan.

Vattenmängderna tilltar, sträcker sig mot trottoarkanten. Tar sig över. Det är en sjö där nere på gatan. Bilar kämpar sig igenom, med hjulparen nästan helt under vatten. En del stannar. Kommer inte längre. Hjälpande händer till undsättning, puttar, forcerar bilarna ur de jättelika vattenmassorna.

Kom nu höst – kyliga, blåsiga och klimathälsosamma höst! Visa oss att vi inte är helt förlorade.

IMG_3221-5.JPG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>