En helt vanlig kväll i augusti

M kysser nervöst den rödvita halsduken, som hänger kring hans axlar. Z drar ett djupt andetag. Snusdosan på bordet. Detsamma med ölen. Gröna flaskor. Rätt märke. Alla sitter vi på samma platser som alltid. Stämningen är lågmäld. Förväntansfull. Försiktigt taggad.

Jag kommer in med en turkisk peppar i munnen. Påsen i handen. Men redan innan jag hunnit sätta mig tillrätta igen till vänster i soffan, på min plats, förstår jag att något är fel. Allvarligt fel. Det går ett förskräckt sus genom rummet och två oförstående ögonpar stirrar på mig.

Inte turkisk peppar! Inte idag!

Polletten trillar ner. Silly me. Skamsen och en aning förnärmad lägger jag tillbaka påsen i skafferiet.

Men hur blir det nu? Jag som precis hällt upp ett glas rött.

Skafferidörren går igen ljudlöst.

Tillbaka i rummet nu. Salt möter rött sött.

36 minuter har gått. Det böljar fram och tillbaka. Så gör även de två kamraterna i soffan.

Neeej!! … Ja! Bra!

Jag sitter tyst. Iakttar. De är söta. Som två skolbarn. M fingrar på halsdukens fransar. Z rättar till sina glasögon.

Jag tar en klunk. Skriver. Lyssnar på det initierade samtalet.

Volymen är hög. För hög. Fast helt lagom.

Paus nu, och röda tröjor blandas med svarta på väg ut i spelargången – ut från scenen, den gröna med prydliga vita kritstreck, stolpar och nät.

Vila och andhämtning råder. Även här bredvid mig i soffan.

Och halsduken ligger likt en kattunge i en liten mjuk hög, men med hjärtat vinklat uppåt – tydligt synligt.

Besiktas-Arsenal, kval till Champions League. 19 augusti 2014.

4 reaktion på “En helt vanlig kväll i augusti”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>