Mästarnas mästare … nja, inte med de gällande reglerna

Mästarnas mästare är en mycket bra idé och ett funkis koncept, om man bortser från hål-i-huvudetregeln att den som samlat ihop minst antat poäng i en omgång får välja och vraka nattduellmotståndare bland de övriga deltagarna – endast den med flest poäng sitter säkert. Detta har ju visat sig funka sådär med tanke på att någon som gång på gång hamnar sist i deltävlingarna får möjligheten att öva upp sina skills i nattduellen och slå ut en efter en av de övriga tävlande. Minns förrförra säsongens Maria ”nattduellen” Brandin.

Gissningsvis är tanken med nämnd regel att ge tittarna ytterligare ett spänningsmoment, men det blir bara orättvist … och tramsigt. Är man intresserad av programkonceptet tittar man ändå.

Det borde ju rimligtvis vara så att för att bli Mästarnas mästare måste du prestera bra i alla typer av tävlingsmoment.

Nä, skärpning SVT! Ändra reglerna eller döp om programmet till Nattduellen.

En av årets allra bästa!

Nämen hörni, om jag skulle tjata lite hål i huvudet på er genom att återigen – jajamensan – lägga ut denna saknar-ord-underbart bitterljuva melodi.

Det var, om ni minns, i december förra året som jag upptäckte den och trollbands av melodin, texten och liveframträdandet. Så naket, ärligt och inlevelsefullt. Den versionen är fortfarande den allra bästa, även om den nysläppta (i april) singeln också är magisk.

Videon var dock lite av en besvikelse. Den är snyggt gjord, det är inte det, men det är för mycket mellanstadiedisco över den. Onödigt, kände jag … tills vännen H gjorde mig uppmärksam på att det är sekvenser ur Roy Anderssons klassiker En kärlekshistoria från 1970, som spelas upp i bakgrunden medan Hassle, på sitt alldeles speciellt genuina sätt, skriker ut sin desperation, i denna, en av årets starkaste låtar!

Gråtklump.

December 2011:

Den officiella videon:

Och här ett spår av hans tidigare – också helt makalös!