Gös crème ninon!

Herre jösses, vilken middag vi lagade idag! Kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle smaka så ljuvligt.

Gös crème ninon med champagnesås, ärtpuré och smörfräst spetskål. Och som garnityr: kallrökt lax, räkor, äpple och dill.

Dryck? Well … Champagne :-)

20120331-224241.jpg

Men … CHECK?

När jag tidigare idag var och handlade och var i full färd med att knöka in Volvon i en ficka på ICA Kvantums proppfulla parkering, upptäckte jag en skylt i bakrutan på bilen framför.

”Barn i bilen”, stod det.

Bra då vet jag, för annars hade jag tänkt dundra in i er bakifrån med full kraft. Eller vadå?

Vad vill man säga med en sån skylt? Hej, vi är one big happy family, bara så att ni vet.

Snacka om oviktig information.

När besvikelsen blir till oödmjuk missunnsamhet

Danny Saucedo med sina lysande gener – och vener – ställde upp med en av tävlingens mest påkostade shower. Men vad han missat är att detta inte är någon garanti för seger. Hans beteende efter att det påannonserats att svenska folket röstat fram Loreen som vinnaren av 2012 års Melodifestival, är ingenting annat än barnsligt. Det är inget fel att ha som målsättning att vinna när man ställer upp i en tävling, men att mer eller mindre kräva en vinst, och när den uteblir ta ut sin besvikelse på dem som röstat fram dig till en andraplats, är så otacksamt, och en grov felkanalisering som verkligen inte gynnar hans chanser att uttöka sin fanskara.

Danny lämnade arenan direkt efter att alla röster deklarerats, utan att se Loreen framföra segerlåten igen. Och det är väl en sak, men han hälsar via Aftonbladet.se att svenska folket gjorde en miss som inte röstade fram honom, att han haft större chanser i Baku och att hans show är den ”fetaste” någonsin. Man ska alltid ta kvällstidningarnas nyhetsbevakning med en grov skopa salt, men … ingen rök utan eld.

Det för också tankarna till den deltävling där en annan av EMD-medlemmarna, Mattias Andreasson, ställde upp, mot bland annat Ranelid – denne Ranelid som skulle visa sig bli en av två att ta sig vidare till Globen. Mattias kunde inte dölja sin besvikelse, och menade att detta var en stor skandal! Inte alls! replikerar jag. Björn Ranelid ställde upp på samma villkor som alla andra tävlande, och många av festivalens tittare valde att lägga sin röst på honom. Om det var för att de faktiskt gillade bidraget eller om det, som jag tror, var röster i protest mot en usel deltävlingsuppställning, kan vi lämna därhän. Kontentan är att Mattias borde rikta sin besvikelse inåt och ifrågasätta sin egen förmåga att skriva och framföra en låt istället för att idiotförklara svenska folket.

I övrigt var det en bra och heterogen finaluppställning, med något för alla smaker. Resultatet visade som sagt Loreen i topp, följd av Danny och Ulrik Munther. Den senare som jag tippat högt, inte för att låten eller framträdandet höll särskilt hög nivå, utan helt enkelt för att småfolket brukar göra avtryck i såna här sammanhang, med sina ivriga sms-tummar. Ett ganska väntat resultat, alltså. Även om jag önskat ett bättre öde för fina Lisa Miskovsky.

Grattis, vackra Loreen! Jag tror stenhårt på dig i Baku!


Bild från svt.se. Foto: Olle Kirchmeier/SVT

Slutresultat – facit
1. Euphoria – Loreen
2. Amazing – Danny
3. Soldiers – Ulrik Munther
4. Shout It Out – David Lindgren
5. Why Am I Crying – Molly Sandén
6. Baby Doll – Top Cats
7. Mystery – Dead By April
8. Jag reser mig igen – Thorsten Flinck
9. Why Start A Fire – Lisa Miskovsky
10. Mirakel – Björn Ranelid

Mitt tips här på bloggen (Ok, familjen, jag vet att jag valde att rösta annorlunda igår, men det var ett olycksfall i arbetet ;-)
1. Euphoria – Loreen
2. Why Am I Crying – Molly Sandén
3. Soldiers – Ulrik Munther
4. Amazing – Danny
5. Shout It Out – David Lindgren
6. Baby Doll – Top Cats
7. Mystery – Dead By April
8. Why Start A Fire – Lisa Miskovsky
9. Jag reser mig igen – Thorsten Flinck
10. Mirakel – Björn Ranelid

Grattis, du är kvinna, du får gråta!

Har tänkt en hel del på det här med kvinnligt och manligt – hur uppdiktade de biologiska skillnaderna mellan könen i själva verket är.

När jag satt i bilen i morse på väg till jobbet, råkade jag höra ett samtal om kvinnlig kontra manlig vänskap, i ett av Sveriges mest populära radioprogram, ”RIX MorronZoo” (RIXFM). En av programledarna, Ola Lustig, menade att kvinnlig vänskap anses finare än manlig – att det är mer accepterat att kvinnor pratar med varandra om allt mellan himmel och jord, inklusive sina kärleksförhållanden, än att män gör det, typ: ”När jag säger något till mina kompisar som rör mitt och min frus förhållande, blir det ett jäkla liv på henne, trots att hon själv berättat för sina vänner”. Ola beskriver här sin relation till sin fru och deras respektive kompisar, ingenting annat. Han har inga belägg för att andra heteropar fungerar på samma sätt i detta hänseende. Jag ska dock tillstå att i mina iakttagelser och erfarenheter av kvinnors beteende kontra mäns har jag ofta sett att kvinnor varit mer emotionella i sin inställning till personer och företeelser, medan män hanterat saker mer rationellt. Till detta hör att jag oftare hör om män som har svårt att visa känslor, än om kvinnor som har det.

Men det räcker med att man skrapar lite på ytan för att blotta bilden av verkligheten – för att se vad detta beror på; förklaringen stavas inte biologi, menar jag, utan är en produkt av socialt arv och miljö. Pojkar uppfostras i blått och svart med döskallar och starwars, drillas i konsten att inte gråta, och inte kramas, för det gör inte riktiga män. Bara, endast och uteslutande inom idrotten där patriotismens soldater kämpar för varandra och för sitt land, eller lag.

Men – och detta är viktigt – ju äldre jag blir, desto fler miljöer och sammanhang får jag möjligheten att befinna mig i, och desto fler erfarenheter får jag av emotionella män och rationella kvinnor. Män som kramas och kvinnor som armbågar sig fram. Och detta är naturligtvis inte undantaget som bekräftar regeln, utan helt enkelt ett bevis på att ett personlighetsdrag inte sitter mellan benen.

Uppdelningen i kvinnligt och manligt förekommer oftare än vad som är motiverat, i folks desperata behov av att hitta gemensamma nämnare och se mönster. Det verkar onekligen vara så att vi människor har ett behov av att generalisera – kategorisera och dela in i mindre, homogena enheter – för att förstå vår verklighet. Det är ju exempelvis bara bögar som gillar schlager, och samtliga bögar gör det, det vet ju alla. Eller? NÄ. Detta urbota obegåvade påstående lär komma av att ett av attributen som karaktäriserar subkulturen ”homosexuell man” är ”schlager, glitter och glamour”. Men långt ifrån alla män som gillar män väljer att anamma subkulturen, och långt ifrån alla män som gillar män föredrar schlager framför andra musikgenrer. Kort sagt, en persons musiksmak har väldigt lite att göra med hens sexuella läggning.

Applicera denna reflektion på vilken subkultur eller minoritet som helst, så ska du se att du får fram ordet ”g-e-n-e-r-a-l-i-s-e-r-i-n-g” både i den lod- och vågräta korsordsraden.

Bild från uppsala.com

Det handlar om mänskliga rättigheter!

Igår var det 8 mars och Internationella kvinnodagen. Så här skrev jag på Facebook:
Kampen för jämlikhet, jämställdhet och alla kvinnors rätt till sitt eget liv, sin egen kropp och sin egen sexualitet – det är vad Internationella kvinnodagen innebär för mig!

En av mina kloka FB-vänner uttryckte saken så här:
8e mars handlar om att protestera mot patriarkatet, inte säga grattis till de som drabbas av det.

Jag gav, liksom förra året, ett bidrag till organisationen Kvinna till kvinna, som stöder och stärker kvinnor i världens konflikt- och krigsdrabbade områden – kvinnor som inte äger rätten till sitt eget liv.

Mello, fellow – här kommer mitt tips!

En skitsnygg tjej med skitlång kortlugg, en brunkrämskladdig författare, Emil i Lönneberga eller en tarmvredsvrålande tatueringsfest. Vem tar hem spelet?

Enligt både tycke och smak står det, enligt mig, mellan ljuva Loreen och nyutslagna Molly Sandén, som verkar ha lämnat grönbetet i Skara-Berts stall.

Men man ska inte underskatta fjortis-tjejernas flitiga sms-tummar, som skanderar ”U-l-r-i-k” … Eller Danny kanske.

Med det mesta med i beräkningen avlägger jag härmed mina tips,
i form av två listor – tycke och smak.

Så här tycker jag …
Euphoria – Loreen
Why Am I Crying – Molly Sandén
Why Start A Fire – Lisa Miskovsky
Amazing – Danny
Shout It Out – David Lindgren
Baby Doll – Top Cats
Soldiers – Ulrik Munther
Jag reser mig igen – Thorsten Flinck
Mystery – Dead By April
Mirakel – Björn Ranelid

…. men så här tror jag:
Euphoria – Loreen
Why Am I Crying – Molly Sandén
Soldiers – Ulrik Munther
Amazing – Danny
Shout It Out – David Lindgren
Baby Doll – Top Cats
Mystery – Dead By April
Why Start A Fire – Lisa Miskovsky
Jag reser mig igen – Thorsten Flinck
Mirakel – Björn Ranelid

Så! Vad tror du?

Svikaren

En av mina favoritförfattare, kriminalromanproffset Katarina Wennstam, släpper nytt! Svikaren heter den, är den första boken i en ny trilogi, och avhandlar homofobin och intoleransen inom den normerande mansidrotten.

Angeläget! Tack! Vill ha!