Tant Y och den förbannade halkan

Alltså, jag älskar snö! När det faller så där mjukt, täcker det grå med vitt duntäcke – stora drömskt fallande flingor. Känns som om jag sitter i en liten fjällstuga, framför den öppna sprakande spisen med raggsockorna upptjorvade längs vaderna. Varje gång likadant. Måste vara mysfaktorn.

Men det som är så vacker och mysigt ena stunden, kan i den andra bli en fara för ens liv. Åtminstone om man heter Tant Y och är en hopplös halkmoster. Igår drattade jag på ändan – igen. Vissa blir full i skratt när de går omkull, tycker det är lite pinsamt och ser sig omkring för att försäkra sig om att ingen sett något. Inte jag – jag blir högröd i ansiktet av ilska, spottar, fräser och svär – långa haranger svarta grodor om den lömska nysnön som täcker blankisen, om Sverige och det här jävla vädret och väglaget – ena dan regn och 10 plusgrader, och den andra snö och 10 minus.

Men det är mest under tiden det gör ont som jag är sådär arg – när det bränner i de uppskrapade handflatorna, värker i handleden och bultar i det ömmande blåmärket på låret. Sen byter ilskan fokus och ger sig på mig – mässar om hur klantig jag är, och om min hopplösa oförmåga att hålla mig på benen.

Jag minns en gång för ett par-tre år sen, när jag ofta tog tuben till jobbet efter 20 minuters promenad. En dag halkade jag inte mindre än 11 gånger under denna promenad – jag började räkna efter tredje rundpallen. Svordomarna som följde räknade jag däremot inte. Det var snorhalt och jag hade inte en endaste traktorräffla i min sula – den var helt slät. Men jag tänkte att om jag går försiktigt …

Hur har det gått för er i vinter?

8 reaktion på “Tant Y och den förbannade halkan”

  1. Det har gått bra. Tom löprundan imorse utan broddar fortlöpte (hehe) helt utan vurpor.

    Men du, om man bor på den gata du gör borde man inte ha broddar då? Sa Arne… HAHAHA

    1. Bra där! Måste också, innan jag bryter lårbenshalsen. Grejen är att det inte bara är de ev. skrubbsår och blåmärken man får av själva vurpan som gör sig gällande när man halkar – med åldern kommer också ryggont och annat skit.

  2. Själv har jag tagit tantfaktorn till en helt ny nivå. Jag har alltså införskaffat mig kängor med inbyggda broddar. Japp, 1500 kr tantkänga. Värt varje krona då jag inte halkat en enda vända detta år. Däremot så kom en hund/pansarvagn inspringandes i mitt ben och då min fot satt stadigt fastbroddad i marken så föll jag inte.. utan knät fick bestämt böja sig.. i fel ledd. Så här ligger jag med svullet knä.. med dyra kängor.. och fula svordomar. //Ghettotanten

    1. Välkommen tillbaka, Ghettogirl!
      O no, inge’ bra med svullet knä :-(
      Kryakramar!!

      PS. Blir ändå lite sugen på tantkängorna du införskaffat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>