Gala – inte utan min skämskudde!

Snark – galor kan vara så vansinnigt krystade och pinsamma och outhärdliga och alldeles alldeles underbara.

Nä, ok, det var en ordentlig överdrift, men de där tillbakablickarna – ögonblicken då det hände, det där makalösa, som t. ex. Marie Hammarströms mål, som gav fotbollsdamerna ett VM-brons, eller Ola Toivonens kalasträff, som tog fotbollsherrarna till sommarens EM, eller Hellners glidfest förbi och ifrån Northug (aka Morrtugg). Jag kan se det hur många gånger som helst, och betyder det att jag måste genomlida två galor per år så, so be it.

Men utan skämskudde gör jag det inte. Ikväll tog jag skydd ett flertal gånger under sändningen. Värst var imitationen av Jan Guillou, för att det blev så dumt och fel att skämta om böcker just i år när den mest uppmärksammade boken – den av Patrik Sjöberg – handlar om Patriks mörka ungdomsår som sexuellt utnyttjad av sin tränare och styvpappa. Naturligtvis skämtades det inte om just den boken men det var ändå ett illa valt inslag på årets idrottsgala.

Det som berörde mest var när samme Sjöberg tog emot Sportspegelns pris inför stående ovationer. Det är han så värd! Det måste vara oerhört smärtsamt och jobbigt att gå ut med en sådan här sak, men ack så viktigt! Respekt!

Hellner fick rättvist priset för bästa manliga idrottare, för sina mästarlopp under året. Och Therese Alshammar knep motsvarande pris på damsidan – välförtjänt efter ett kanonår! Det enda som nu saknas i hennes samling är OS-guldet, vilket hon i detta nu laddar för att kunna ta hem när det är dags.

Någon som var värd ett bättre öde var Daniel Sedin, som borde ha fått något pris för sitt extrema år som vinnare av årets poängliga, och framröstad som årets spelare i världens största hockeyliga, NHL, av spelarna själva. Ofattbart stort!

Roligast var, utan tvekan, inslaget där Robin själv råkar sabba en rad idrottshändelser. Skylten med texten ”Kasta bakåt” var bäst – inklippt i fotbollslandslagets kvalmatch mot Holland när Safari får hjärnsläpp och ger bort bollen i årtiondets sämsta inkast. Höll på trilla ur soffan av skratt!

Men ännu sämre än det där inkastet var kvällens artistuppställning – den vägde lite väl lätt. Bottennappet var Nicke Borg (vet inte heller vem han är så det är lugnt ;-) som rev av en motorsågsmassaker av ”London Calling”. Jösses!

Sammanfattningsvis: Årets idrottsgala var precis som alla tidigare galor – minus förra årets fotbollsgala, som faktiskt var ganska hedervärd och okrystad – rätt outhärdlig på många sätt. Men som vanligt räddad av en skön programledare, i unge Robin Paulsson, och alla oförglömliga återblickar som spelas upp om och om igen.

[Plats för bild, men jag hittade ingen rolig, sorry …]

2 reaktion på “Gala – inte utan min skämskudde!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>