Nu har jag sett den – ”Bridesmaides”, som alla snackar om. Jag har både hört och läst att den ska vara så himla kul. Bästa komedin, liksom. Jag skulle snarare vilja kalla den ”värsta komedin” eller ännu hellre något som inte alls innehåller ordet ”komik”, för rolig är den inte.
Många av de livsöden man möter i filmen är tragiska och sorgliga, och hos mig frammanade det fler sting av värk i hjärtat än skratt. Det kan absolut ha att göra med dagsform och sinnesstämning, men jag tror ändå inte jag hade skrattat åt storyn, för den är ingenting att skratta åt.
Visst, en del ordväxlingar var komiska, men vill man ha en skrattfest ska man välja en annan film.
Jag satt med en djup rynka mellan ögonbrynen medan eftertexterna rullade och kände att den ledsamma känslan i bröstet inte riktigt ville släppa.
Tyckte jag ändå om den, även om jag inte är helt med på genrebestämningen? Ja, jo, njae.
En svag 3:a.
