Knasigheter

Många är de avsteg från logikens alla regler som gör sig gällande i våra liv. Eller är det bara i mitt?

Är jag den enda högerhänta som inte kan göra så här med högerhanden – men helt obehindrat med vänsterhanden?

20111127-135846.jpg

Och varför kan jag bara blinka med vänster öga? Är det förresten att vara enögd? När jag försöker knipa ihop höger öga följer det andra med per automatik.

Och varför är det så att jag älskar ägg innan och under tiden jag äter dem, men tycker att det är bland det äckligaste som finns med urätna äggskal?

Ge mig styrka, medmänniskor! Säg mig att det inte bara är jag.

En pudel

Jo, jag måste. Jag tar tillbaka. Förlåt Martin – förlåt för att jag trodde att du skulle bli säsongens Christer Sandelin.

Det vore ett regelbrott mot bloggens natur att radera en rad man skrivit i ett tidigare inlägg. Men stryka över måste man fan få göra! Så här 

Och du, om du friade till mig så kan jag inte med säkerhet säga att jag skulle svara nej.

Here I Go Again

Jag är mållös, stum, har helt förlorat talförmågan. Superlativen är förverkade. Allihop.

Laleh.

Jag har hört henne. Följt henne. Album för album. Och tyckt att, wow, vilken begåvning! Men när jag nu får följa henne i ”Så mycket bättre” inser jag att vad jag än såg i Laleh tidigare, så är det ingenting mot vad jag ser i henne idag.

Hon är helt outstanding. Inför varje låt hon ska göra håller jag andan, och när hon är klar med mig är jag ett vidöppet bultande hjärta.

Den musikaliteten hon besitter är nästan utomjordisk, och äktheten är omisskänlig – hon skulle aldrig ta ett ord i sin mun hon inte menar. Det kan jag med obegriplig säkerhet säga.

Lågmält med mycket finstämda instrument, stråkar, strängar – där rör hon sig obehindrat och trollbinder med sin nakna framtoning.

Jag är knäckt.

Av Martin ”E-type” Erikssons låtar valde hon Here I Go Again – en tolkning som fick Martin själv att nästan bryta ihop.

Nästa vecka är det Lalehs tur att hedras i ”Så mycket bättre”, och det ska bli mycket intressant att se vad de andra valt för pärlor ur hennes låtskatt.

En gissning vågar jag mig inte på, men så här önskar jag att det blir:

Eva Dahlgren – Hide Away
Lena Ph – Invisible
Tomas Ledin – Forgive But Not Forget
Jason – Simon Says
Wiehe – Det är vi som bestämmer
Martin Eriksson – Mysteries

Min Laleh-favorit är Hide Away från debutalbumet ”Laleh” (2005) – jag älskar den.

Vilken är din?