Den jag är, den jag vill vara och hur jag uppfattas

Från mitt utkikstorn, från toppen av ena hjärtkammaren, ser jag sanningen om mig själv. Utifrån skyms sikten av mitt kött på benen.

Hur det ser ut från andra sidan dvs. hur jag uppfattas av min omgivning stämmer inte alltid överens med mitt innersta jag. Jag vet vad jag känner och tycker; jag umgås med mitt hjärta och hjärna dygnet runt. Att jag uppfattas på ett visst sätt har mer att göra med min förmåga att förmedla bilden av den jag vill vara – min image. Det är när den bilden spricker jag blir sårbar, naken och försvarslös. Ett öppet hjärta som är lätt att slita ut för den som kommer åt.

Att underhålla och förvalta bilden av sig själv – så som man vill uppfattas – kan vara både krävande och förvirrande. Vem är jag egentligen? Är jag mina tankar och känslor eller är jag den jag utger mig för att vara, den jag vill vara? Om jag bestämmer mig för det senare och det jaget ligger långt ifrån mitt innersta jag, då är jag ju en falsk varudeklaration. Eller är en falsk varudeklaration en tatuering som förstärker din image men som du innerst inne inte kan stå för?

Falsk marknadsföring, borde det väl i alla fall kunna kallas, eller?

Är att vara sann mot sig själv när ens innersta är identiskt med den förmedlade bilden? Eller räcker det med att det tangerar?

Och är att vara sann mot sig själv detsamma som att vara genuin i andras ögon? Eller är genuin något helt annat – att man uppfattas som naturlig och självklar i sin framtoning?

Som för alla andra varumärken finns det tre sidor av myntet(!) – Den jag är, den jag vill vara och hur jag uppfattas.

Sug på den ett tag och återkom med din syn på saken.

12 reaktion på “Den jag är, den jag vill vara och hur jag uppfattas”

  1. ”Och är att vara sann mot sig själv detsamma som att vara genuin i andras ögon? Eller är genuin något helt annat – att man uppfattas som naturlig och självklar i sin framtoning?”

    För mig är genuin att vara sann mot sig själv, att stå för den förmedlade bilden av sig själv.
    Djupt och väldigt tänkvärt min finaste syster! Den här tråden måste vi ta upp när vi ses, superintressant.

  2. Verkligen superbt skrivet och oerhört intressant. Något jag tänker på ofta då jag tycker det är så lustigt att vissa gör sig en bild av en jag själv inte tycker stämmer överens. Man är ju olika i olika sällskap. Och med man menar jag förstås jag själv, så jag kanske ska säga det istället för att förutse att andra är likadana…
    Hur som helst. Jag tror många uppfattar mig som ganska utåtriktad och framåt, en person som pratar mycket och syns. Och så är jag nog. Då plats finnes. När den inte gör det är jag inte den som skriker högre för att konkurrera om utrymmet. Tvärtom. Jag tar två steg tillbaka och blir istället en iakttagare. Vilket gör att jag i vissa umgängen snarare anses vara timid. :)
    Så vem är jag då? Är den ena bilden mer sann än den andra? Jag tror inte det. Jag tycker inte det. För det är mitt sätt att vara. Finns det utrymme fyller jag det gärna. Vill någon annan ha det ger jag gärna bort det. Två helt olika sidor som båda är väldigt mycket jag. Så det finns nog fler än tre sidor av det där myntet. Den jag är, den jag vill vara och hur jag uppfattas här, och där, och där, och där.
    Värt att funderas mer kring.
    Kram!

    1. Spontant tänker jag att du måste vara oerhört bra på att förmedla bilden av den du vill vara i olika sammanhang. Att ta olika roller i olika sammanhang är en konst, anser jag – du behöver vara väldigt medveten om dig själv, vem du är och hur du är. Att människor faktiskt ser dig på det sätt du tror (och vill) betyder att du har en stark självbild och bra självkänsla. Eller? Förlåt för det där ”Eller?”, men jag gör inte anspråk på att sitta inne med ett svar på denna extremt stora fråga.

      Kram

      1. Nja. Stark självkänsla vet jag inte. Jag som känner mig så osäker så ofta. Gärna kring hur folk ska uppfatta mig. Jag tror att jag egentligen har en för stark strävan att få folk att tycka om mig. Eller snarare, att åtminstone inte tycka illa om mig. Kanske är det också därför jag väljer att anpassa mig efter sammanhanget. Ta plats när det funkar, ge plats när det behövs. Men mest tror jag att det är för att jag tänker att det sällan är värt att strida om uppmärksamhet.

  3. Väldigt väl skrivet, kloka tankar.

    Jag tror att jag själv har flera bilder av mig själv, för jag (liksom alla andra) har så många sidor. Det är inte alltid en samlad bild (med risk för att låta schizofren, men det är jag inte). Jag förmedlar olika sidor/bilder av mig själv beroende på vilka jag umgås med, situation och vilket humör jag är på just då.

    Att uppfattas som genuin… det tror jag man gör när man utstrålar en sann uppriktighet, ärlighet kombinerat med ödmjukhet.

    1. ”Jag förmedlar olika sidor/bilder av mig själv beroende på vilka jag umgås med, situation och vilket humör jag är på just då.”

      Jag är helt med på vad du menar. Så gör vi nog alla, lite till mans (kvinns?), men frågan är om den bild vi vill förmedla i vart och ett av dessa sammanhang stämmer överens med omgivningens bild av oss.

      Jag blev nyfiken på hur människor uppfattar mig och bad flera personer som står mig olika nära beskriva mig med tre ord. Det är bland det mest intressanta och lärorika man kan våga sig på. Mig gav det åtminstone ett par aha-upplevelser.

      Det mest intressanta är väl egentligen att det bara får vara tre ord, eftersom det betyder att personen behöver välja ut de tre mest framträdande egenskaperna hos dig.

      1. Jag tänker att det är svårt att vara en och samma person hela tiden, men alla ”mina personligheter” är lika genuina. Jag försöker vara sann mot mig själv och det är så jag vill förmedla mig själv också. Men jag är ju tex inte samma människa på jobbet som hemma. På jobbet är jag proffs på det jag gör (förskollärare), hemma är jag ”bara mamma”. En annan sak som jag funderat mycket på, är att jag sällan uppfattas som blyg, trots att jag varit det hela livet och fortfarande är det i vissa situationer. På något sätt förmedlar jag väl inte just blyghet.

  4. Vi får dela på ngra flaskor vin snart så diskuterar jag gärna detta hela natten lång! (med res för pauser av tyschk grammatik och kungahuset)!

    Fiiiiin ny header också förresten! puss

    1. Min fina kusin – mama schwester Anettchen!

      Klart vi ska!

      Pussa på dina killar från oss, och hälsa Allan att vi längtar att få träffa honom!

      Kramar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>