Den jag är, den jag vill vara och hur jag uppfattas

Från mitt utkikstorn, från toppen av ena hjärtkammaren, ser jag sanningen om mig själv. Utifrån skyms sikten av mitt kött på benen.

Hur det ser ut från andra sidan dvs. hur jag uppfattas av min omgivning stämmer inte alltid överens med mitt innersta jag. Jag vet vad jag känner och tycker; jag umgås med mitt hjärta och hjärna dygnet runt. Att jag uppfattas på ett visst sätt har mer att göra med min förmåga att förmedla bilden av den jag vill vara – min image. Det är när den bilden spricker jag blir sårbar, naken och försvarslös. Ett öppet hjärta som är lätt att slita ut för den som kommer åt.

Att underhålla och förvalta bilden av sig själv – så som man vill uppfattas – kan vara både krävande och förvirrande. Vem är jag egentligen? Är jag mina tankar och känslor eller är jag den jag utger mig för att vara, den jag vill vara? Om jag bestämmer mig för det senare och det jaget ligger långt ifrån mitt innersta jag, då är jag ju en falsk varudeklaration. Eller är en falsk varudeklaration en tatuering som förstärker din image men som du innerst inne inte kan stå för?

Falsk marknadsföring, borde det väl i alla fall kunna kallas, eller?

Är att vara sann mot sig själv när ens innersta är identiskt med den förmedlade bilden? Eller räcker det med att det tangerar?

Och är att vara sann mot sig själv detsamma som att vara genuin i andras ögon? Eller är genuin något helt annat – att man uppfattas som naturlig och självklar i sin framtoning?

Som för alla andra varumärken finns det tre sidor av myntet(!) – Den jag är, den jag vill vara och hur jag uppfattas.

Sug på den ett tag och återkom med din syn på saken.