Zlatan och Lotta

Sent, jag vet, men jag har varit ömkligt svag i en redig förkylning.

Nu måste jag i alla fall få säga några ord om fotbollsgalan i måndags:
För det första: Grattis Zlatan – igen! Och grattis Lotta Schelin! Just precis, det är guld- respektive diamantbollen jag snackar om.

För första gången någonsin låg skämskudden orörd i soffhörnan. Det gick faktiskt att titta utan att behöva stöna av skam över krystade skämt, tekniska fadäser eller opålästa programledare. Den här galan gjorde skäl för namnet – faktiskt. Till att börja med var det i år två stycken kunniga och intresserade programledare i självklara Anna Brolin och erfarna Peter Jihde. Visst, de hade bra förutsättningar att utgå ifrån – ett bra fotbollsår med ett VM-brons för damlandslaget och avancemang till sommarens EM för herrarna. OCH en närvarande Zlatan. OCH en sylvass Schelin, som under sitt segertal gav Zlatan en skämtsam gliring, när hon med stolthet i rösten förtydligade att hennes Lyon vann Champions League.

Det du, Zlatan, sa hon och slängde en hastig blick på honom – han som lyckats med allt förutom att vinna just Champions League.

Men det slutar inte där; Den store Zlatan höll sitt tacktal och avslutade med:

Men, var är Lotta nu?

Det är obeskrivligt stort att vara en del av det som lämnar Zlatans mun, och att det sedan är i Guldbollen-tacktalet gör det än mer obeskrivligt.

Zlatan har nu vunnit Guldbollen 6 gånger totalt(!!) Först 2005, innan Fredrik Ljungberg gick emellan och knep den året 2006. Men efter det, 2007-2011, har ingen annan haft en chans. Det säger allt!

I år fanns det förvisso åtminstone en till kandidat som var med i diskussionerna – Kim Källström, som spelat en avgörande roll i landsslagets avancemang till nästa års Europamästerskap, men det var ändå aldrig riktigt spännande. Guldbollen var Zlatans! I år igen. Det gjorde dock att de priser Kim Källström faktiskt fick ta emot ökade ett snäpp i värde, åtminstone den som årets mittfältare. Alla – inkl. Källström – vet vad Kim Källström betyder för landslaget, och alla – inkl. Källström – vet vad han betyder för sitt klubblag Lyon. Jag tror att det räcker ganska långt för Källström själv. Jag vill åtminstone tro det.

Kvällens behållning var i vilket fall som helst, utan minsta tvekan, Zlatan och Lottas muntliga fajt. Det symboliserar också galan i sin helhet – damerna fick lika mycket plats som herrarna i år, och detta utan att det blev krystat. Kors i taket!

Bra jobbat, alla inblandade!


Aftonbladet.se

Läs även Robert Lauls krönika

2 reaktion på “Zlatan och Lotta”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>