Tillbaka!

Det plingade i glaset och jag höll andan. Inte förrän hennes version av Tomas Ledins (och Agneta Fältskogs) ”Never again” klingat ut tog jag in ny luft. Eva Dahlgren. Hon är magisk, denna blekta blondin!

Igår kväll började andra säsongen av ”Så mycket bättre” – en programidé som tog mig med storm första säsongen, med artister som Petter, Plura och Lill-babs, för att nämna några.

Startfältet ser om möjligt ännu intressantare ut den här gången: Eva Dahlgren, Laleh, Timbuktu, Lena Philipsson, Tomas Ledin, Mikael Wiehe och Martin (E-type) Eriksson. En skön konstellation begåvningar. Personligen är jag inte så vansinnigt förtjust i E-type och den typen av musik han kör. Jag tror att han blir årets Christer Sandelin. Och det är dessvärre ingen komplimang. Tycker dock att han verkar sympatisk som person. Och jag erkänner utan omsvep att jag dansat mig genomsvettig till hans ”Set The World On Fire” och ”This Is The Way”, men det var länge sen – i högstadiet eller början av gymnasiet, om jag minns rätt.

Tomas Ledin är inte heller någon favorit hos mig, men även hans sånger har hängt med mig i tonåren. En del av dem har näst intill fått eget liv och älskas av alla och en var.

Jag slås av hur stort hjärta den mannen har – så varm, ödmjuk och genuin.

Det är det som är så speciellt med den här programserien – att man får en inblick i människorna bakom namnen.

Bäst ikväll: Lalehs version av ”Just nu”. Hon är nästan utomjordiskt musikalisk!

Nästa vecka är det Eva Dahlgrens dag, och jag kan knappt bärga mig!