Året runt på 30 sekunder

Det bästa och det sämsta med hösten är att det är så mörkt jämt. Trots att jag är så trött att jag vill kräkas när klockan ringer på morgonen är det samtidigt så himla mysigt! Gatlyktorna lyser fortfarande och allt tycks så tyst och stilla.

En liten del av mig vill gå i ide och komma fram först när det åter knoppas och blomstrar, medan resten förnöjt smygnjuter mitt i allt huttrande och sitter mer än gärna med sol i sinne istället för utomhus, eftersom det då är helt legitimt att kura under en filt i soffan framför en film, med en bok eller med datorn. Eller varför inte med tända ljus och ett glas rött.

Sen har vi alla sköna färger en gnistrande klar söndag i oktober – färger som andas livsglädje, trots att det betyder sista rycket före döden.

Sen lackar det mot jul, och då byts fokus snabbare än NK hunnit ställa fram sin första tomte. Då skiter man ju lite i om det slaskar ute – när man kan känna stämningen tillta till tonerna av Peter Jöbacks ”Jag kommer hem igen till jul” – den bästa julskiva som finns. Ja pappa, till och med bättre än Carola ;-)

Efter julstöket går det utför. Om man har tur, även i backarna och inte bara själsligt. Det är skidtider för en del, skittider för andra – bräda för någon, brädspel för några, bråda tider för alla. Många har tomt i plånboken och äter pölsa ända till påska. Oavsett om man har resurser kvar eller ej efter årsskiftet tvingas man ändå klafsa omkring i snömodd och sucka sig igenom askgrå dagar. Januari och februari skulle med fördel kunna strykas ur kalendern. Vem har hand om sånt? Peter Jihde? Lotta Bromé, kungen? Nä, inte kungen väl?! Han har redan för mycket att säga till om. Jag provar med Jihde – nån som har hans nummer?

Sedan blir det mars och då blir böjda nackar räta igen, tappade tålamod plockas upp och stoppas tillbaka, ögon får något religiöst i blicken – överdriven förväntan.

När min favoritmånad maj inträder är det plötsligt redan den 23:e, alla gifter sig och sen är sagan slut. Samma sak varje år. Det kan omöjligt vara 31 dagar i den månaden. 8 verkar mer rimligt.

Slutligen är den ljusa tiden här igen och man måste vara ute hela tiden – helst mer än så. Badbyxor på huvudet och breda smilband. Grillen kan stå framme, det är ju ändå snart höst. Hur många grillade halloumiskivor har du ätit i sommar, hur många tigerräkor och hur många överglacerade biffar? Äsch, jag undrar bara. Tänkte att det kanske var en tävling.

När tidiga september krystar ut de sista varma solstrålarna, getingarna har krypit tillbaka in i sina hålor och temperaturen så sakteliga börjar sjunka – då kan jag åter slappna av, hälla upp ett glas rumstempererat rödvin och installera mig i den insuttna skinnsoffan där jag hör hemma.

God jul!