Idolfreak? Not so much.

Nämen, jag tror jag dör, så uselt! Kalla mig aldrig mer Idolfreak! Igår fick den sagan ett abrupt slut. Jag hade det på känn när jag tidigare under veckan fick syn på vilka låtar idolerna skulle framföra i fredagsfinalen.

”Linni – Om sanningen ska fram”. Jag gnuggade ögonen för att försäkra mig om att jag läst fel, men nä, så stod det, och jag insåg med förskräckelse att det verkligen var ligga-låten, sommarens mest sönderspelade låt och en låt med en ironisk text som kräver livserfarenhet, som denna unga oerfarna pytte-tjej skulle sjunga – rakt ut i etern på bästa sändningstid. Jag blundade hårt och önskade denna unga oerfarna pytte-tjej lycka till – tänkte att hoppas, hoppas att hon åtminstone får gå av scenen med hedern i behåll. Den förhoppningen slog inte in … Bakom min skämskudde hörde jag hur det välkända introt startade och jag tog ett djupt andetag. När låten var slut var både jag och Linni likbleka i ansiktet, till skillnad från juryns Laila Bagge som var högröd och blossande upprörd. Med facit i hand hade Linni tappat två tredjedelar av låtens text och under de evighetslånga sekunderna stått helt handfallen och blottad på den stora Idolscenen. Jag tror att en stor del av det Laila kände var besvikelse och ilska över att hon själv och resten av juryn valt in idel ynglingar i 2011 års startfält. Ja, jag vet, svenska folket har sagt sitt, men de hade bara 15-20-åringar att välja bland.

Programmet igår är det sämsta någonsin i Idols historia. Över lag osmarta, trevande låtval, vilsna scenspråk, flackande blickar, och tråkigt innehållslösa intervjuer. Och på det hela ganska nonchalant och oinspirerat – föredömligt exemplifierat av Olle, som helt oberörd och lika glad som vanligt stod som en av två med minst antal röster och väntade på ett resultat – med en halsduk(?) hängande över håret. Eller vad var det för något?! Det såg ut som om han låg en timme före oss andra i tid – som om kamerorna slocknat och han satt på hotellet och pustade ut efter kvällens batalj. Det såg allt annat än bra ut.

Robin, som Bard envisas med att tantifiera, hade valt Timbuktus ”Alla vill till himmelen”. Varför? Ja, det undrar jag också. Vill man inte visa vem man är och nischa sig redan från början, eller vill man bara showa och skita i framtiden? Robin är, trots sina blott 20 år, den äldsta av idolerna. De övriga är 15-17 år.

De är begåvade och talangfulla allihop, det är inget snack om den saken, men lite mer livserfarenhet – några fler levnadsår på nacken – krävs för att man ska kunna förmedla en låt med ”vuxentext”. Ta Kents ”Utan dina andetag” till exempel; den texten är den kanske bästa, djupaste och mest träffsäkra kärleksförklaring som någonsin författats av en svensk musiker. Och den kräver därför sin artist. Det funkar illa dvs. inte alls med en 15-åring bakom mickstativet. Hur bra skådespelare hon eller han än må vara. Ingen påklistrad lidelse i världen kan rädda den situationen. Och det blev mycket riktigt magplask för stackars Amanda Persson, som i verserna stod med armarna hängande utmed sidorna som en död fisk – nä, jag vet, fiskar har varken armar eller ben (Eller?) – men det är ändå en rättvis liknelse. Där framför oss en mini-Kristina Lugn med slokande axlar och tungt hår på varsin sida av en mittbena.

Det fanns som sagt ingen som helst trovärdighet i Amandas uppträdande.

Magnus Uggla, som humoristiskt nog tagits in som coach för idolerna inför deras respektive framträdanden, yrade något till Amanda Persson inför hennes entrande av scenen. Det lät ungefär så här:

Det här är ju en låt om olycklig kärlek. Tänk på killen du aldrig fick.

Eh?! Det här är inte alls en låt om olycklig kärlek. Jag vet inte hur många bröllop Uggla varit på, men ”Utan dina andetag” är inte ovanlig på dessa tillställningar.

Host K host L harkel Å host harkel host PARE

Nä, och inte heller är Tomas DiLevas ”Vem ska jag tro på?”, som Moa glättigt framförde, en glad låt. Tack Bard, för att du påtalade det!

Laila var verkligen i sitt esse igår, och hennes gliringar med adress Alexander Bard var humor, men jag tycker hon är aningen för hård mot deltagarna – dessa stackars oprövade kort. Jag gillar henne, det är inte fråga om det, men det var trots allt juryn själva som gallrade bort de lite äldre, erfarna ur kvalet.

Fanns det inte någon ljusglimt i fredagsmörkret? Jo då, det gjorde det. Amanda Fondell är en oerhört smart ung dam! Det påtalas gång på gång att hon måste tuffa till sig, att hon är alldeles för blyg. Helt irrelevant, enligt min åsikt. När hon går ut på scenen förvandlas hon till en lysande klar stjärna, som tar för sig på bästa artistmanér. Hon levererar, som det så populärt heter. Amanda är bestämd, hon går sin egen väg, vet vem hon är, vad hon vill och framför allt vad hon kan. Hon är en vinnare!

Låten hon framförde var Sandelins ganska tråkiga ”Det hon vill ha”, men som hon gjorde den!!

Jag önskar jag var lesbisk!, utbrast den friska(?) fläkten Bard med förtjusning.

Sen har vi Molly, som är 15 år, men verkar betydligt äldre. Mogen i sitt artisteri, även hon. Men hon valde inte en låt som matchar hennes röst –  Veronica Maggios ”Satan i gatan” – där håller jag med juryn. Men Molly kommer tillbaka, var så säker.

Jag avslutar detta inlägg i Idoldebatten med att citera vännen Markus:

”Så synd…. Varför har de bara valt ut barn? Stackarna kan väl få växa upp innan de ska formas; skapa en egen identitet och få en gnutta livserfarenhet. Amanda Fondell & Molly är bäst i alla fall… Moa också bra… men det är ju för att de har lite personlighet och egen karaktär…”

Amanda Fondell – ”Det hon vill ha”

3 reaktion på “Idolfreak? Not so much.”

  1. Så fantastiskt bra du skriver käraste kusin! Känns som jag satt där i soffan med dig. Men jag är ändå skeptiskt till att du inte kommer sitta där igen på fredag…. tror du verkligen de klarar sig utan dig?
    Puss

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>