Bronsstrumpor!

Stort. Overkligt. Helt tokigt. Ulle kom till jobbet med ett par fotbollsstrumpor på fötterna – fotbollsstrumpor i de svenska färgerna, som varit ingen mindre än Kenneth Anderssons – anfallsgiganten från VM-94. Så fort hon yppat orden smalnade mitt synfält av och det enda jag såg var ”När vi gräver guld-gult” – den finaste gula nyansen jag vet.

Tönt som jag är var jag även tvungen att röra vid dem. Så nu vet ni det.

Vissa dagar är större än andra.