Stackars dem!

Har fastnat framför ett repriserat Allsång på Skansen, och mina hörselmembran söker desperat skydd bakom sina respektive stigbyglar, men det löser ingenting – ljudet når fram ändå. Under den där allsången när mikrofonen vänds mot någon i publiken vill jag bara sjunka genom jorden, som om det var jag som satt där och sjöng falskt. Huu! Jag tycker så synd om var och en av dem, fast de inte bett om mitt medlidande. De vet inte ens vem jag är som sitter här och skäms för deras skull.

Hörselmembranen gråter och ber en stilla bön. ”Snälla snälla, mute!”

Men inget ont om programmet, Måns verkar trivas som fisken, och älsklingen Håkan Hellström smeker hörselmembranen glada igen.