Sommar-Sverige, smulor, kött och annat

Genom sommar-Sverige viner vi, i landets kanske renaste bil. Hon är glad och bär oss med stolthet, trots den sedvanligt överdrivna packningen. Inget gnäll, inget gnissel. Alla glada.

Då och då är det någon som har bromsfest och skapar en slingrande semesterkaravan efter sig.

Själv hade jag smul- och dregelfest för en liten stund sen. Jag förstår inte hur jag lyckas, men alltid när jag reser mig efter att ha ätit ligger där en liten smulhög – vad jag än ätit. Börjar tro att någon jävlas med mig. Idag vätte jag också tishan för säkerhets skull. Ja, jag dreglade! Mest av förväntan, tror jag.

Det märks förresten att det är sommar i Sverige. Jag skymtar den ena barnfamiljen efter den andra i Foppatofflor … När ska detta sluta? De är överallt som om de förökar sig genom avknoppning eller nåt. Gamla, nya, slitna, piffiga, alldeles för stora, pimpade, eller omfamnandes ett par tubsockor.

Nä, nu pratar vi om nå’ annat:

Midsommar till exempel! Jag är fortfarande proppmätt och det var i förrgår … Det är likadant varje högtid, varje år – drivor med mat. Visserligen härligt god mat, men eftersom ögat ätit sig till bredden fylld när det väl är dags att sätta sig till bords finns det knappt någon plats kvar i magen. Synd på så rara ärtor.

Till kvällningen hörde jag någon hojta från grillen:

– Ylva, om du ska ta kort till bloggen får du nog göra det nu, för det börjar bli klart!

Kalle ställde den självklara frågan:
– Har du en köttblogg?

Vill ni veta mitt köttfacit efter ett par timmar vid middagsbordet? Inte?

Ok.