De rosa

20110611-161613.jpg

Igår trodde sambon och jag att vi hade blivit tokiga – gissningsvis av dagens extrema solgass. Under kvällen noterade vi nämligen en oavbruten, knappt hörbar, musikslinga. Men vi trodde som sagt vi hörde i höre (motsvarigheten till se i syne), efter att ha lagt örat mot allt som kunde tänkas ge minsta ljud ifrån sig.

… tills sambon insåg att den gule freestylen med The Pink’s-bandet rullat ända sedan hon passat grannpojken samma eftermiddag.

Jag älskade The Pink’s när jag var liten. Lyssnade om och om igen på det där kassettbandet.

”Du kan alltid lita på me-ej.
Aldrig nånsin sviker jag de-ej!
Även om nån annan svarar om du ringer till me-ej.”

Jag var så förtjust i dem att jag startade en grupp på fritids som mimade till deras låtar och spelade luftinstrument. Så långt ok, nen vad jag än idag inte fattar är varför jag gav mig själv det oädla uppdraget att spela tamburin – lufttamburin.

2 reaktion på “De rosa”

    1. Ja, stolt som en tupp var man, och den var liksom vattentät! Det var ju värsta grejen då.

      The Pink’s var ett gäng smågrabbar. När jag fick nys om dem var den yngsta, han på tamburin, typ 8 och resten 10-15 jordsnurr.

      Minns du inte ”Det spelar ingen roll hur du ser ut …”?

      Nåja, ingen förlust att inte minnas – det var ju ingen kvalitetsmusik direkt ;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>