Ylva aka Legotanten

Den senaste helgen var till bredden fylld med glädje, stoj, spontana utrop, snor, blöjbyten, och sist men inte minst Duracellracet, som alltid efterföljer det obligatoriska lördagsgodiset.

På fredagen kom min älskade syster och svåger hit och lämnade barnen, för att sedan bege sig västerut på äventyr. Även för mig, sambon och barnen vankades det äventyr. Vi drog till Sickla och Andy’s Lekland. Efter att Sigge försäkrat sig om att vi följde honom med blicken när han åkte rutschkana, sprang han iväg. Stella däremot, kunde inte bry sig mindre om vad vi tänkte ha för oss; vi hann knappt få av henne skorna förrän hon var borta.

Sedan efterföljde familjen-fjällräven-fredagsmys-extra-allt-tacodinner-included :-)

Godnattsagan blev en påhittad historia om ekorren Pyjamas, valpen Pyret och örnen Björn, och en slutkläm med en besjälad liten ost som alla nafsade på – det senare var Sigges bidrag. Om det inte varit för bajsboken hade barnen nog somnat inom fem, men moster Ylvas rungande gapflabb tog död på den drömmen. Vilken fantastiskt galen bok – läs!

Denna Kindergardenweekend fick skönhetssömnen med råge stryka på foten, och när jag och sambon entrade Lugnet, vår fina parklek, strax efter 09.00 på lördagsmorgonen möttes vi av idel flin – grannar och kompisar var redan på plats med sina knallhattar.

Kl. 06.20 samma morgon hade Sigge snubblat in till oss med håret på ända och ögonen fulla med sömn.

- När ska vi gå upp?

Det enda han då lyckades väcka var modershjärtat, som kickstartade likt en hundrameterslöpare som lämnar startblocken. Resten av kroppen befann sig fortfarande i djup sömn – kroppen lealös, ögonen igenmurade, och hjärnan tvärdöd. Den senare är inte på banan än.

På lördagseftermiddagen tog vi med oss grannpojken, Aston 1,5 och åkte till föräldrahemmet i förorten. Det betyder 3 barn och 4 vuxna. Barnen lekte och mumsade mormors goda pannkakor.

En härlig helg!

Men nog med pladder: en bild säger mer än tusen ord: