Sommar-Sverige, smulor, kött och annat

Genom sommar-Sverige viner vi, i landets kanske renaste bil. Hon är glad och bär oss med stolthet, trots den sedvanligt överdrivna packningen. Inget gnäll, inget gnissel. Alla glada.

Då och då är det någon som har bromsfest och skapar en slingrande semesterkaravan efter sig.

Själv hade jag smul- och dregelfest för en liten stund sen. Jag förstår inte hur jag lyckas, men alltid när jag reser mig efter att ha ätit ligger där en liten smulhög – vad jag än ätit. Börjar tro att någon jävlas med mig. Idag vätte jag också tishan för säkerhets skull. Ja, jag dreglade! Mest av förväntan, tror jag.

Det märks förresten att det är sommar i Sverige. Jag skymtar den ena barnfamiljen efter den andra i Foppatofflor … När ska detta sluta? De är överallt som om de förökar sig genom avknoppning eller nåt. Gamla, nya, slitna, piffiga, alldeles för stora, pimpade, eller omfamnandes ett par tubsockor.

Nä, nu pratar vi om nå’ annat:

Midsommar till exempel! Jag är fortfarande proppmätt och det var i förrgår … Det är likadant varje högtid, varje år – drivor med mat. Visserligen härligt god mat, men eftersom ögat ätit sig till bredden fylld när det väl är dags att sätta sig till bords finns det knappt någon plats kvar i magen. Synd på så rara ärtor.

Till kvällningen hörde jag någon hojta från grillen:

– Ylva, om du ska ta kort till bloggen får du nog göra det nu, för det börjar bli klart!

Kalle ställde den självklara frågan:
– Har du en köttblogg?

Vill ni veta mitt köttfacit efter ett par timmar vid middagsbordet? Inte?

Ok.

Car grooming

Kanske hade det passat bättre med en bild på en sill eller jordgubbar, men istället väljer jag att flasha vårt snyggo till bil, som blev sommarfin i veckan!

Vi tvättade, vaxade, polerade och ökade på svärtan på plastdetaljerna med hjälp av en värmepistol. 4,5 timmar tog det – ett rejält träningspass!

Tack till fina Henke som assisterade med både utrustning, kunskap och handkraft – och en stor portion humor!

20110624-140250.jpg

20110624-140301.jpg

20110624-140312.jpg

20110624-140233.jpg

Service är kärlek

Igår träffade vi en charmant och lysande klar stjärna med kort kritvit frisyr. Lite september. Eller mer juni, när jag tänker efter.

Hon, låt oss kalla henne Miss Malou, expedierade oss i en butik i södra Stockholm, och gjorde det på ett föredömligt sätt.

Att vi kom hem fem plagg rikare kan den butikskedjan tacka henne för!

Om alla som jobbar inom serviceyrken vore som Miss Malou skulle vi ha ett betydligt gemytligare och roligare (shopping-)Sverige.

TACK för excellent service!

Kyss mig!

I veckan var jag på förhandsvisning av den svenska filmen ”Kyss mig”, med premiär i slutet av juli.

Filmen handlar om hur två tjejer faller handlöst för varandra.

Det här är risky business då liknande filmer inte håller måttet. Det faller ofta på trovärdigheten, och de allt för många klyschorna.

Men den här klarar sig genom djungeln av potentiella klavertramp, och blir den enda filmen i sitt slag hittills i svensk filmhistoria.

En stor eloge till regissör Alexandra-Therese Keining och producent Josefine Tengblad!

Dessutom bra skådisinsatser av dels huvudrollsinnehavarna, Liv Mjönes och Ruth Vega Fernandez, men också av Lena Endre, Krister Henriksson och Joakim Nätterqvist.

Se, se, se!

Mycket ska man höra innan örona trillar av …

Dagen har varit händelserik:

Världen har berikats med 3 cm mer Ylva. När det hände har jag inte en aning om, och vad är det som har blivit längre – svålen?

Jag har till min fasa tvingats inse att jag har norra halvklotets kanske fulaste namnteckning. Så blir det när man sitter och knattrar på ett tangentbord dagarna i ända.

Jag har fått veta hur jag skulle se ut i en regelrätt välkammad Hollywoodpage. Bara en sån sak!

Nu är det natti natti, och jag får sova med tårna utanför sängkanten, eftersom jag bara har en säng som rymmer 165 cm människa :-)

Pass på!

 

Idag satt jag på en klippa ut mot öppet hav i två timmar och lät brisen leka i mitt hår – förutom att det var på en sten mittemot Nacka polishus jag satt och väntade på att det skulle bli vår tur att fixa pass. Men blåsten levde rövare i mitt hår, det gjorde den. Notera att det ser ut som jag har filmstjärnepage på bilden.

När passen var fixade satte vi oss i bilen på väg in mot stan – jag lätt chockskadad av insikten att jag är hela tre centimeter längre än jag hela tiden trott – 168 cm över havet. Fatta lång!

Inte undra på att jag har ont i kroppen och lederna, jag har ju växtvärk!

Kamraten H. satte andra ord på det: ”Mental resning”.

Han kan ha rätt – I’m walking with pride!

De rosa

20110611-161613.jpg

Igår trodde sambon och jag att vi hade blivit tokiga – gissningsvis av dagens extrema solgass. Under kvällen noterade vi nämligen en oavbruten, knappt hörbar, musikslinga. Men vi trodde som sagt vi hörde i höre (motsvarigheten till se i syne), efter att ha lagt örat mot allt som kunde tänkas ge minsta ljud ifrån sig.

… tills sambon insåg att den gule freestylen med The Pink’s-bandet rullat ända sedan hon passat grannpojken samma eftermiddag.

Jag älskade The Pink’s när jag var liten. Lyssnade om och om igen på det där kassettbandet.

”Du kan alltid lita på me-ej.
Aldrig nånsin sviker jag de-ej!
Även om nån annan svarar om du ringer till me-ej.”

Jag var så förtjust i dem att jag startade en grupp på fritids som mimade till deras låtar och spelade luftinstrument. Så långt ok, nen vad jag än idag inte fattar är varför jag gav mig själv det oädla uppdraget att spela tamburin – lufttamburin.