Vem är du att definiera mig?


Den ”Pyssliga och tjejiga tidingen ”Emma” och ”GOAL”, en cool fotbollstidning för killar”.

Få saker gör mig så förbannad som människor som förstör för andra. Det här är ett uppenbart sådant fall. Varför ska allt prompt delas in i tjejigt och killigt, kvinnligt och manligt?! Jag kan inte för mitt liv förstå varför man inte fokuserar på intresseområden istället för kön! Får man de facto göra så här år 2011? Hur kan ett klavertramp av den här kalibern slinka igenom genusfiltret? Den ansvarige utgivaren borde skämmas, och enligt min mening även bötfällas. Det hämmar så uppenbart samhällsutvecklingen, bromsar kampen för jämlik- och jämställdhet och framför allt fråntar barnen rätten att vara barn, utan att behöva fundera över vad som passar sig och inte.

Det är som att slänga ett sandtag med grus rakt in i det maskineri som stavas genusarbete, som att köra in den fetaste av käppar i framåtrörelsens hjul.

Jag tvingas ilsket inse att vi inte ens tagit oss förbi rosa-och-blå-nivån. Att vi inte ens kan vara överens om en sådan självklar sak som att alla färger ska tillhöra alla – tjej, kille, lång, kort, tjock, smal etc. – är en väsentlig anledning till att genusarbetet är så tungrott.

När det gäller en sådan sak som kläder, är uppdelningen i herr- och dam något som vi, utan att reflektera, förväntar oss när vi går in i en butik. Men varför behövs den uppdelningen egentligen? Ja, kvinnor och män har generellt sett olika kroppsbyggnad, men fysiska olikheter finns även mellan kvinnor resp. mellan män, så kläderna skulle lika gärna kunna delas in i typ av plagg, modell och storlek.

Jag köpte senast förra veckan en tröja på herravdelningen. Varför? Jo, helt enkelt för att jag tyckte den var fin och satt bra. Det behöver inte vara svårare än så.

Du kvinna, lek med tanken att den här tröjan av misstag skulle hamnat på damavdelningen och du skulle köpt den, för att sedan inse att det faktiskt var en herrtröja – hemska tanke! – skulle du då gå tillbaka med den, och varför i så fall? Jag tror att många, handen på hjärtat, skulle tvingas erkänna för sig själva att de åtminstone skulle överväga att lämna tillbaka tröjan, och då även tvingas inse att anledningen ligger utanför dem själva. Vad skulle folk tro och tänka?

Om det inte är befogat med en herr- och damavdelning för vuxenkläder, så är det det definitivt inte när det gäller barnkläder. Här finns inga fysiska skillnader mellan könen, mer än själva snippan och snoppen. Det enda uppdelningen i pojk- och flick gör är att förstärka djupt rotade stereotyper och gamla unkna föreställningar. Barn är tomma blad, redo att fyllas med innehåll och formas till individer med egna värderingar, attityder och intressen. Visst, jag kan absolut gå med på att en del av detta är genetiskt, men till allra största delen är det socialt konstruerat. Pojkar gillar inte bilar per automatik. Lika lite som flickor per standard älskar rosa. Den stående repliken till detta förhållningssätt är: ”Men det är ju faktiskt många flickor som VILL ha rosa och glitter, och många pojkar som VILL leka med bilar.”

Ja, det är klart att det ser ut så – många barn matas med stereotyptänket från födseln – av invanda föreställningar och mönster som placerar de i fördefinierade fack – utan chans att värja sig. När de sedan börjar på dagis blir det viktigt att känna sig accepterad, att vara en i gruppen, och då följer de efter sina kompisar i allt vad det innebär av lek- och klädval.

Allt fler genusmedvetna föräldrar kommer fram som friska fläktar, och på senare tid har det dykt upp flera dagis som mer eller mindre aktivt arbetar med genusfrågor. Men vi kommer inte ifrån att barn identifierar sig med andra barn – den lilla flickan fortsätter att vilja ha rosa om kompisen säger att ”blått bara är för killar”. Det räcker dessvärre inte med genusmedvetna dagis och att det finns föräldrar som ger sina barn sunda och fördomsfria värderingar och själva lever som de lär; för att helt komma ifrån den stereotypa könsuppdelningen krävs det att ALLA föräldrar gör det, vilket är en ren och skär utopi. Det kommer alltid finnas folk som inte tänker, utan bara gör. Det kommer dessutom alltid finnas idioter. Och ett barn kommer alltid att vara en produkt av sina föräldrar.

Naturligtvis är det inte bara rosa-vs-blå-debatten som göder könssterotyperna – i  linje med gamla unkna föreställningar och attityder ser vi också med förskräckelse hur en barnklädeskedja gör mer elastiska kläder för pojkar ”eftersom de är mer rörliga av naturen – springer och klättrar mer än vad flickor gör.”

Vi ser hur mamman uppmuntrar sin lille sons busiga upptåg, medan dottern får beröm om hon är snäll och rar – ”Var försiktig, lilla gumman, akta så att du inte ramlar och slår dig”.

Vi läser om Agneta Sjödin som blivit lämnad av ännu en man – ”vad är det för fel på henne som inte kan behålla en man”, och om Persbrandt som har avverkat så många kvinnor, som en åtråvärd hingst.

Det går igen. Igen. Och igen. I allt. Genom hela livet. Ingen är förskonad.

Det finns de facto fortfarande de som tycker att det är helt i sin ordning att till exempel en femårig liten pojke ska behöva känna sig fel, konstig, onormal för att han gillar My Little Pony.

Det är skrämmande!

Läs på svt.se:
Intervju med Egmont, förlaget bakom de nya tidningssatsningarna.
Upprop på nätet mot Egmont-tidningar

Upprop!
Skriv på uppropet, du också!

5 reaktion på “Vem är du att definiera mig?”

  1. Halleluja! Fantastiskt skrivet Ylva! Som mamma och förskollärare får jag kämpa ihjäl mig för att inte tjejerna ska bli små ”dumma” fån som lallar runt i rosa tyll med läppglans från HM medan killarna röjer och tar plats. Viktigt uppdrag men ack så tungrott när föräldrar inte fattar att de gör sina barn en otjänst.

    1. Va? Näe, det blir nog ingen hel bok i genusfrågan, även om det skulle behövas miljarder sådana! Jag går dock och ruvar på vilken historia som blir min att berätta :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>