The one and only Stenis!

Skulle ha postat detta igår, men ögonen gick i kors efter en helg full av osovna timmar. Gräslig svenska, men det var meningen ;-)

Mästarnas mästare blev, inte helt oväntat, the Ingmar Stenmark! Herre Jesus, en mer värdig mästare får man leta efter – så långt tillbaka som förra året, i Louise Karlsson. Det hade varit en fröjd att få se de två i en final. Inget ont om Anders Limpar. Vilken genomfin människa! Otroligt varm och omtänksam om de andra deltagarna, rakt igenom hela säsongen.

Maria Brandin? Vem? Jaha, den tredje finalprogramsdeltagaren. Ja, vad ska man säga? Finalen innehöll ingen nattduell, så hon var rökt från början. Nä, jag ska inte vara elak, då kanske jag får en paddel, förlåt åra, i huvudet. Och det vill jag helst slippa.

Men det blev alltså Limpar och Stenis som gjorde upp om mästartiteln. Det gällde att balansera på flyttbara träkubbar, som de själva fick flytta med sig under loppets gång. Stenis var överlägsen, precis som han varit under hela säsongen, oavsett gren.

Som jag sa, inte ett ont ord om Anders, men det hade varit roligt att se Ingmar mot Hanna Ljungberg i en final. De var startfältets två starkaste deltagare, som tampades om förstaplatsen i näst intill alla grenar – innan Hanna, i det tråkigaste och mest substanslösa programmet dittills, åkte ut.

Till nästa säsong tycker jag att SVT ska fundera över reglerna. Det ska, enligt min mening, inte vara möjligt att ta sig till en final genom att vinna en rad nattdueller. Jag tycker det vore rimligt med en ny regel som säger att en deltagare får komma sist i max två tävlingar. Tredje gången man får lägst poäng åker man ut. Det känns mer rättvist. Naturligtvis vore det allra mest rättvisa att den med högst totalpoäng genom alla tio program blev Mästarnas mästare, men då uteblir det spänningsmoment som nattduellen utgör. Och det kanske är synd. Eller?

Hur man än valt att göra med reglerna den här säsongen, så hade Stenis mosat allt motstånd. Han är en sann mästare. Och maken till ödmjuk storhet finns fan inte!

Stockholm i mitt hjärta

Luften är inte ren, men sikten är klar. Genom kullerstensgränder i Gamla Stan går jag, längs kajen vid Kornhamnstorg, upp över bron till Södermalmstorg. Upp mot Götgatsbackens krön, vänster uppför Hökens gata, förbi favoritcaféet och butiken som man inte kan gå förbi utan att titta in, och vidare upp mot Mosebacke torg. Där kan jag sitta i timmar. Med en kaffe eller utan. Bara andas in Söder. Stockholm. Livet. Andas ut allt som känns hopplöst, betungande, svårt. Fåglarnas vårsommarkvitter är som peeling för själen. Självvald musik i öronen är det också. På ett annat sätt, men med samma resultat.

En blick mot Södra teatern – detta mästerverk till byggnad. Däruppe en terass, där man kan stå och insupa brisen från både Riddarfjärden och Saltsjön. Upplevelsen av att titta ut över hela min hemstad tar andan ur mig. Genom hinnan av glädjetårar beskådar jag allt det vackra.

Här blir dröm och verklighet ett.

Stockholm är lycka. Lycka är Stockholm.

Myten om den manshatande feministen

Nyktert och klarsynt av Sigge Eklund:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article11336539.ab

Författaren, debattören och IT-konsulten Pär Ström har fått utrymme i pressen för sina dåligt underbyggda texter om ”feminismens skadeverkningar på det svenska samhället”, och har nyligen släppt boken Mansförtryck och kvinnovälde.

Journalisten Sigge Eklund ställer Pär Ström mot väggen och menar att hans uttalanden är dåligt underbyggda och helt saknar källhänvisningar.

”Kan det verkligen vara så att flera av Sveriges största tidningar tillåter en person att fylla helsidor med hatfyllda attacker som saknar täckning? Kan myten om den blint manshatande feministen ha blivit så djupt förankrad i vår kultur att den inte ifrågasätts längre?Jag vet inte. Jag vet bara att jag har levt i Sverige i 33 år, och aldrig sett henne. Inte ens i Ireen von Wachenfeldts rödsprängda ansikte såg jag henne, när hon sa att ’män är djur’. Jag såg bara en kvinna som efter mångårig kontakt med misshandlade kvinnor, i en pressad situation, förmedlade att hon tvingats omvärdera synen på vad vissa människor är kapabla till.”

Feminism handlar inte om manshat – det är att gravt förenkla och underminera en viktig kamp för männsikors lika värde.

Svenska Akademiens ordlista (2006):
Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen.

Man ska komma ihåg att feminism är en världsomfattande kamp, som utkämpas för alla kvinnors rätt till ett fullvärdigt liv – en kamp mot den rådande könsmaktsordningen och de djupt rotade könsstereotyperna, en kamp för kvinnors rätt till frihet, ett eget liv och en egen sexualitet. I stora delar av världen ses kvinnan fortfarande som det svagare könet, utestängd från utbildning och civilisationens möjligheter. Kvinnan ska ta hand om barnen, behaga och passa upp den man som andra valt åt henne, och ställa upp på sex även om hon inte vill. Sexuell lust är förbehållet mannen, enbart. Något man fortfarande kan skönja även i vårt land.

Fisklistan

Jag älskar fisk!

De senaste veckorna har det blivit en och annan firre till middag: röding, gös, lax och regnbågsforell.

 

Jag känner att det är hög tid för en lista.

Ylvas favoritfisk:
1) Regnbågsforell (helst hel i ugn, men nästan lika gärna filéad och stekt.)
2) Abborre (hel i stekpannan.)
3) Gös (filéad och stekt.)

Och inga avancerade kryddblandningar – endast salt och citronpeppar för att behålla fiskens egen smak.

Ljuvligt!

Vilken fisk tycker du är godast?

Hjälp, två människor som kysser varandra!

Vänta, jag ska bara plocka upp hakan. Så.

Jag tittar på NittiLeaks med Fredrik Wikingsson och Filip Hammar. Året som avhandlas är 1996. Och bland allt hårresande och uppseendeväckande märks något som får allt annat att blekna i jämförelse:

1996 visades den första homosexuella kyssen i svensk television – i såpan Rederiet. Dagen efter skrek löpsedlarna ”Bögkyssen”, och slog man upp tidningen kunde man läsa spaltmeter om det diskutabla i detta ”utspel”,  OCH – lyssna nu – mitt i trycksvärtan fanns en kristelefon, ett nummer att ringa för stackars förskräckta tittare som inte hunnit blunda för hemskheterna. Jo, ni läste rätt: K-r-i-s-t-e-l-e-f-o-n!

Tänk om vi skulle upprätta krisnummer för allt som inte var norm. Då skulle vi inte få göra annat. Ser framför mig hur majoriteten av oss går omkring iklädda t-shirts med tryckta telefonnummer. En linje för varje avvikelse: Tryck 1 för homosexualitet, 2 för avvikande hudfärg, 3 för mänskliga defekter, 4 för … 104 för gossebarn i rosa, 105 för kvinnor i lågskor och byxor.

En linje för varje avvikelse från normen – vit, heterosexuell man – det blir att göra för de som ska upprätta de här krislinjerna.

Samma år – 1996 – fanns Internet lagrad på CD-rom för de som inte hade uppkoppling(!) Jag är helt chockad över att det bara är 15 år sedan. Det känns närmare den tid när männen sprang omkring med höftskynke och knölpåk.

Det är ju för väl att utvecklingen går framåt.

Magik i bildformat

Första gången jag såg den här bilden tänkte jag: Ooo maaaj, dit bara måste jag åka! Bättre betyg kan väl knappast en bild få, va?

Rösta du med, vet ja!

Logga in på Facebook och klicka på den här länken:
http://www.facebook.com/AirtoursSverige?v=app_207099592642058&app_data=photo736

Klicka på ”Tävla här”, därefter ”Tillåt” och sedan ”Rösta Direkt” på Markus foto på Canale Grande i Venedig.

Vinnaren i tävlingen vinner 20 000kr att resa för med Airtours. Om du som röstar skriver en kommentar kan du vinna 10 000kr.

Vem Markus är? En av de finaste som går i ett par skor, men det är av sekundär betydelse här, då detta är en bildtävling :-) Kolla in bilden, den är MAGISK!

Det är bara hockeyfrillan som fattas

Måste bara fria Tryckfels-Nisse från alla misstankar om tangentbordshångel. Jag skrev i ett tidigare inlägg om ”K” och ”L” som bytt roller. Och det var inte bara roller de bytt, skulle det visa sig. Någon – vi kan kalla honom Robert, och låtsas att han är en kollega, och sysslar med IT – hade lagt klåfingrarna i blöt och pillat bort knapparna, och helt enkelt bytt plats på dem.

Vilket jävla hockey-practical-joke!

Du har lagt ribban, kompis. Hämnden är som sagt ljuv.

Oh no!

I know …

Tjoff, lät det. Nä PANG! Nä, inte det heller. Tänk parkeringshus. Betonggolv. Glaset neråt. Kras. Typ.

Jag satt tankspridd i bilens passagerarsäte, med luren i knät, för att, när bilen parkerats, på sedvanligt manér stiga ur – och … hej då, mobilen. Vilket klanto man är. 

Stackars, stackars mig! Eller? Egentligen inte. Visst, klart jag hellre sluppit, men nu när skadan redan är skedd får man vara lösningsfokuserad. Ett glasbyte går på under 500-lappen, och det är långt under vad mina första gissningar sa mig.

Men snart, snart ska jag ha femman. Iiiiiii!

PS. På min skärm ser ni mitt all-time-favourite-konvolut – jag älskar det! Minns ni vad skivan heter? Just det, Aladdin Sane. DS.

Mitt tangentbord+Tryckfels-Nisse=sant

Jag sitter här och funderar över om det finns något sätt att behålla den grillade halloumin mjuk längre än 30 sekunder. Den som löser den gåtan borde få nobelpris. I vad? Jae … i kemi, eller kanske hallou-mi. Äh, jag vet inte, men prisas borde hon i alla fall.

Jag har minst sagt haft en intressant dag idag. Förutom att jag och Henke dissekerat uttrycket ”vad skådar mitt norra öga”, och fördjupat oss i väderstreckens underbara värld, så bestämde sig mitt tangentbord för att ”K” var ”L” och ”L” var ”K”. Och istället för att starta om datorn – ja, då brukar det mesta ordna upp sig och bitarna falla rätt igen – så lärde jag om mig för en dag. Men det var ingen enkel match, vill jag lova. Ruskigt enerverande dessutom. Och rädslan för felstavade ord som betyder något annat, var plötsligt helt befogad. Har aldrig förr korrekturläst mina mail med samma ackuratess.

”A meh guud, starta om the damn computer, woman!” skrek den vänstra delen av hjärnan, som är mattesnille och bara vill ha ordning och reda; medan den högra hjärnhalvan, den som älskar att vara kreativ och go bananas närhelst tillfälle ges, hurrade i kanon.

Hjärta och själ slet i sitt anletes svett, medan stavfel efter stavfel rättades till i efterhand.

Jag kom undan med blotta förskräckelsen och en raderad mailrad: ”Vill du bistå mig med en lort …” Jag kvävde ett fniss och ändrade till ”kort”, innan jag fortsatte:” … kärnfull text.”

Ja, jag vet att slutet av meningen hade räddat min heder, men ändå.

Jag känner en person vars stora skräck är att han ska råka sms:a eller maila iväg en felstavad mening av typen: ”Hoppas du får kul ikväll”, och en annan som lade ner det här med T9-ordboken när han av misstag skickat iväg ”Jättekul” – felstavat.

Något annat jag aktat mig för att diskutera i skrift idag är musik. Ordet ”låt” är annars inget sällsynt ord i mailkonversationer mellan musikfanatiker.

Imorgon startar jag upp på nytt, och hoppas att ”K” är sig själv igen, och ”L” likaså.

So kong, fokls!

Dansant ligasegrare

Jag ryser när jag ser videon på Kevin Prince Boatengs segerdans efter att hans Milan tagit hem Lo Scudetto. Det är inte vilket vinstsprattel som helst, kan jag meddela; Boateng hade nämligen lovat att dansa moonwalk på San Siro om Milan vann ligan – ett löfte han igår infriade på bästa Jacksonmanér.


Kolla här