Ler ikapp med mästarna

Jag kommer på mig själv med att sitta med ett fånigt leende på läpparna hela programmet igenom. Just precis – Mästarnas mästare. Jag fullkomligen älskar det! Det är ett härligt gäng de fått ihop till den här säsongen, och utgången är långt ifrån förutsägbar. I första avsnittet såg Stenmark i det närmaste oslagbar ut, men nu i det andra uteblev lyckligtvis den förväntade dominansen. Men Hanna Ljungberg fortsätter att imponera. Hon är stenhård – vilket psyke!

En av de mest krävande grenarna i programmet innebär att deltagarna står på balansbräda i 40 gradig värme för att med oregelbundna intervaller dränkas i 6-grader kallt vatten. Billan stod sig länge, Maria Brandin likaså. Och Stenmark, men han fick snart se sig besegrad när svårighetsgraden ökades ett snäpp – en balansbräda med boll sattes i händerna på de kvarvarande fem. Hanna Ljungberg stod stadig som en klippa, medan en efter en av de andra tappade balansen. Kvar till sist var Hanna och Anders Limpar, som idiotiskt nog vred på huvudet och tittade på Hanna, vilket gjorde att han tappade kontroll på bollen och på det balansen.

När det sedan var dags att hålla andan under vatten klarade Limpar 20 sekunder, vilket han uppenbart skämdes över. Mumlade något om att han direkt fick in vatten i näsan och … jada … jada …

Ingmar Stenmark, som deklarerade att han inte är särskilt förtjust i att vara under vatten, fällde en kommentar, som kommer att gå till historien som den här säsongens skönaste:

- Jag tror många tänker att nu har vi chansen att slå Ingmar Stenmark, men är det någon gång jag ska hålla andan så är det nu!

Pekka Lindmark fortsätter att plocka sociala poäng. Han är störtskön, varm och ödmjuk, och river ner skrattsalvor till höger och vänster. Det kan ta honom en bit i tävlingen – men inte hela vägen!

Jag tror på Stenmark och Ljungberg i final.

Heta Agneta är fri igen!

Det senaste i raden av klavertramp av kvällstidningarna. Agneta Sjödin framställs som sorglig och misslyckad. Ingen man orkar med henne. Hon blir lämnad. Men kom igen för fan! Jag har aldrig tänkt något annat än att det är Agneta som lämnar. Hon tar för sig av livet. Men det passar sig naturligtvis inte i vårt patriarkala samhälle. Nej nej, mannen framför allt! Han väljer och vrakar, han sår sin vildhavre, han lämnar, han är hingsten. Jag hör ljudet av ihåligt ryggdunk.

Läs Unni Drougges blogginlägg – det är lysande! 

Virrig?

Är det läge att bli orolig när …
… jag drar kontokortet i t-banespärren – på väg ut?
… jag letar efter strömsladden till datorn i skafferiet?
… jag i panik letar efter iPhonen, och finner att jag pratar i den?

Kanske va?