Till de unga i vårt samhälle

V-E-M  Ä-R  J-A-G?

Det är en fråga på vilken långt i från alla har svaret helt klart för sig.

I ett konstruerat samhälle stöps du i samma normform som alla andra, och matas med samma stereotypa attityder – genom dagis och skola går du inrättad i ledet. Även vettiga föräldrar står maktlösa inför den kollektiva masspåverkan du utsätts för varje dag.

Du kommer ut på andra sidan som nybakad student och tror att du vet allt om livet och dig själv – du är oövervinnerlig just då. Men livet bjuder upp till dans, och det är ingen bubbelgumsdoftande bugg det är fråga om, snarare en lömsk paso doble med inslag av käpprätt tango. Du utmanas där du sitter, uppblåst, på dina höga hästar. En person eller känsla sticker hål på ballongen, och börjar ifrågasätta dina val och attityder. Då upptäcker du att allt bara är en skapad sanning som flyttat in i ditt medvetande och gjort sig hemmastadd. Det är då du går hem och klipper sönder den där kappan du hela tiden, utan att reflektera, vänt efter vinden. Och välter den där jävla garderoben – av två skäl: 1. för att den skymt sikten och dolt det sanna i livet, 2. för att du inser att kläderna därinne har inhandlats i övertygelsen att du vill vara och se ut som alla andra – inte sticka ut. Så angelägen att passa in att du på frågan ”Vad är klockan?” mekaniskt svarat: ”Vad tycker du?”

Det kränger hit, och det kränger dit. Och plötsligt kör du i diket, ordentligt. Det gör ont. Men du reser dig starkare än förut.

Då först går det på allvar upp för dig att du inte har en aning om vem du egentligen är.

Lämna mig inte!

Har läst ut Smuts. Känner mig både uppfylld och tom på samma gång. Mest tom. Berövad och bedrövad.

Få saker känns så snöpliga som när man sitter med bokens sista tomma blad mellan tummen och pekfingret och inser att den är slut. Över. Finito. Inte ett ord till att ta in. Man känner sig snuvad på konfekten, trots den uppenbara vetskapen om att man för varje gång man bläddrar kommer närmare slutet.

Separationsångest.

Den enda lindringen är att sätta tänderna i ett nytt alster.