Påtvingat sängläge öppnar för bokmalen i mig

Igår vaknade jag med tjock hals och en panna som var så tung att den tryckte ner ögonen till två räta streck. Det kändes nästan som om den var på väg att falla ner och slå i käkbenet. Fan! Jag som skulle ha barnen. Det blev återbud och istället en heldag i ofrivilligt horisontalläge.

När den första Ipren-tabletten började verka kunde jag samla så pass mycket kraft att mina ömmande muskler lyckades sträcka sig över berget av näsdukar och fatta tag i en bok jag länge tänkt läsa – Smuts av Katarina Wennstam.

Med pauser av febersömn och långdragna nysattacker kom jag in i en obehaglig, men mycket välskriven historia. Nu, så här dagen efter, har jag bara ca en tredjedel kvar. Min fascination för berättande tillsammans med min omättliga passion för det skrivna ordet fyller mig med en förnimmelse av lycka, febertoppar till trots. Det är något stort som händer i mig när jag dras in i den dramaturgiska kurvan, som likt en mental bergochdalbana kränger åt olika håll – höger, vänster, upp, och sedan brant nerför; suger tag i maggropen och drar den uppåt mot svalget – samtidigt som den på något oförklarligt vis håller sig kvar på huvudspåret. Det är en hisnande resa! Som musik fast via ögat istället för örat.

Måste läsa vidare. Hej så länge.

Smuts av Katarina Wennstam
Bild från bokus.com

2 reaktion på “Påtvingat sängläge öppnar för bokmalen i mig”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>