Lustig!

Idag tog våra svenska fotbollsherrar sig an Moldavien i årets första EM-kvalmatch. Det var ingen klang- och jubelföreställning på något sätt. Snarare en ganska ljummen historia. Det infann sig inte någon sprittande känsla av att glädjerusig vilja plaska runt i en fontän någonstans på stan. Det var … Äh, ni fattar vad jag vill ha sagt.

Vi började starkt med en pigg Emir Bajrami, som hade mycket spring i benen. Sedan föll vi in i något slags traggelspektakel. Visst, det är svårt att spela mot ett lag som försvarar sig med elva man, men lite mer bör vi kunna begära av vårt manskap om de ska ha skuggan av en chans i ett EM-slutspel.

Som om botten inte var nådd brände Zlatan en straff …

Det mest intressanta blågula namnet är Mikael Lustig, med Pippo Insaghi-ben och Björn Borg-frippa, som listig och fullständigt outtröttlig gör den ena stabila insatsen efter den andra – och idag nätade han också. Bara en sån sak.

Annars då? Jo, gäsp. Typ.

Jag Tiger, medan tårarna rinner

Jag fick den på min födelsedag för exakt en vecka sedan. Läste ut den igår. Tiger av Mian Lodalen. Hennes senaste alster. Jag är helt knäckt! Kunde inte lägga boken inatt; det gick över huvud taget inte! Och som jag grät. I timmar. Idag var mina ögon röda och svullna. Jag liksom drogs tillbaka till den tid när jag var världens lyckligaste OCH olyckligaste, på samma gång.

Boken är en fristående fortsättning på Mians förra bok, Dårens dotter. Mer tänker jag inte berätta. Läs!

I(s)dag dagen efter

Idag har jag kunnat siktas under den berömda isen. När finaste systern med make och barn stod på tröskeln vid 12.30 för att hämta sina glömda pryttlar från gårdagens lilla födelsedagstillställning här hemma, var jag egentligen inte ett dugg vaken. Håret på ända och svar som skulle få vem som helst utanför familjen att ba': eh va?

Goddag yxskaft typ.

Sigge drog fram två teckningar som han ritat åt oss, medan Stella hojtade:

Jag har ritat en tolalett.

Förra gången hon på samma exalterade sätt visade en teckning för mig, hade hon ritat en barnvagnsparkering. Man kan inte anklaga min systerdotter för att vara någon anhängare av abstrakt konst, inte.

Dörren gick igen, och jag segade mig tillbaka till sängen, och somnade om. Nästa gång jag slog upp mina rödsprängda ögon var klockan 16.00. Det är vid sådana här tillfällen jag är särskilt stolt över mig själv.

Om jag var under isen, så var Luleå och Skellefteå det inte. De gled omkring PÅ isen, och slutspelade sig igenom den fjärde semifinalen dem emellan, och tro’t eller ej men även denna match slutade med ett sudden death-avgörande – till Skellefteås fördel. I femte minuten satte de dit 3-2, och nu står det 2-2 i matcher. På tisdag är det dags igen. Heja Lule! Men då krockar det med Sveriges fotbollsherrars VM-kvalmatch mot Moldavien, och det (k)valet är lätt.

Fotboll är konst – ja, inte som Stellas teckningar förstås.

Vinvaskning och Teletubby-spotting på stan

Jag är gråtmild. Har fått den finaste av komplimanger – en sån som får en att totalt tappa fattningen för en stund. Ja, och inte bara fattningen förresten. Hakan också.

TACK Jenny! Du gjorde min dag!

Tidigare ikväll körde jag och sambon den vanliga tävlingen ”Vem kan hitta på den bästa bortförklaringen till att inte åka till gymet?”

Trött? Nä, den är utsliten.
Ont i magen? Nej, också utsliten. Och ingen av oss går på den lätta längre.
Mañana? Been there, done that. Men den är bra, för man tror lika hårt på det varje gång.

Men nej, ingenting av det ovan nämnda blev dagens vinnare. Vi intalade varandra att det minsann behövde städas här hemma. Och tänk så mycket grejer vi måste ner till källaren med! Nej, INGENTING av värde – hör ni det nu, ni pundare som våldgästade oss i helgen. Jag har inga fler prisstatyetter och medaljer kvar. Nada. Nischt. Noll! Precis, det antalet IQ ni begåvats med.

Stora röjarkvällen inleddes, och jag fick den oangenäma uppgiften att leka Tullverket, vilket betydde tömma ett par flaskor vin i vasken. Buu!! Flera år gammalt, billigt vin var det, men ändå. Det var så psykiskt påfrestande att jag direkt därefter stupade i soffan, helt slutkörd. Att det finns de som frivilligt häller ut dyr Champagne bara för sakens skull! Är det någon som de facto blir impad av sånt?! Vilka då i så fall? Jag blir genuint upprörd!

[Plats för en smidig övergång]

Idag såg jag EMD och noterade till min fasa att Erik Segerstedt var klädd i en JumpIn, eller OnePiece eller vad det heter. En helkroppsdräkt kort och gott. Han var inte helt olik en teletubby faktiskt. De är så läskiga! Inte EMD, utan Teletubbies! Huu.

Jag tror inte det är som alla säger, att så många små barn älskar Teletubbies. Jag tror att så fort de vänder blicken mot tv:n så fångas de i ett hypnosliknande tillstånd, som inte släpper taget om dem förrän någon trycker på stop-knappen. Och efteråt minns de ingenting. Tur det, tänker jag, för annars hade de stackarna varit helt vettskrämda av blotta tanken på de där läskiga utomjordiska nallarna. Precis som jag.

Emiiiiiiil!

Minns torsdagen med ett leende. Jag, min syster och våra föräldrar var och såg den fantastiskt begåvade ordkonstnären Emil Jensen på Södra teaterns stora scen. En hängiven publik applåderade in honom och bandet två gånger. Två timmar inklusive paus, men jag säger som min mamma: ”Jag skulle kunna sitta här och lyssna på honom hur länge som helst.”

Jag har sett Emil ett antal gånger, men tröttnar aldrig. Han är så ofattbart skicklig med orden, och framför finstämda melodier med tänkvärda texter.

Och han är dessutom sjukt rolig!!

Här nedanför finns ett gäng länkar till några av Emils akter, som tillhör mina favoriter:

eMiL Jensen – Så Får Du Mig Ändå (Live Nyhetsmorgon 2008)

Emils brev till försäkringsbolaget
(Morgonpasset i P3 Publicerat: tisdag 13 april 2010)
Lyssna här

Emil jensen – stressa inte, oroa dig inte (Spoken word)

Mellansnack

Lyssna här

Mer musik och mycket annat på emiljensen.se

Sveriges intelligensreserv är som en böld i arslet

VISIR (VI Sveriges IntelligensReserv) har varit i farten igen. Direkt från examensbalen ut i fält.

Gårdagen gick i moll. Vi upptäckte att någon tagit sig friheten att bryta sig in i vårt källarförråd … För det första är det sådär kul att någon varit och kladdat på våra grejer med sina smutsiga fingrar – en känslomässig våldtäkt. För det andra blir man rätt ledsen när man tvingas inse att saker med högt affektionsvärde saknas.

Det jobbigaste var att ynkryggarna (gissar att de var flera) tog hela min prissamling som jag samlat på mig under min 20-åriga idrottskarriär. Lämnade bara kvar en silvermedalj från en mixturnering i innebandy. Vad trodde de – att medaljerna är i rent guld, som de kan smälta ned och tjäna pengar på?! Jävla klåpare! Det lär inte räcka till mer än ett Hubbabubba.

Dessutom, hör här, tog de god tid på sig att botanisera i min cd-samling och snodde med sig väl valda album, som till exempel Chess The Musical ?! Ser framför mig hur de, desperata efter heroin, gör abstinenspiruetter till ”One Night in Bangkok” medan de eldar upp tuggummipaketet och patetiskt suger i sig den illaluktande gasen, i hopp om ett rus.

Om någon av er som läser detta är inne på Blocket, så kika gärna en extragång efter prisstatyetter. Det vore ju urbota korkat att lägga upp snodda prylar på webben, men tänk igen – det är inga raketforskare vi har att göra med här.

Tur i oturen är att vårt förråd är så överbelamrat med grejer att till och med inbrottstjuvar nog blir lätt uppgivna. Den där bultsaxen som de knipsade av låsgängorna med fick nog även tjäna som djungelsabel pga. den högst begränsade framkomligheten. Vi har ingenting av materiellt värde i källaren, vilket man får hoppas att de kände var ett ordentligt nederlag. Den blötlagda långnäsan hade jag med glädje knipsat av med deras egen bultsax, innan jag gav mig på övriga extremiteter och lemmar som sticker ut från kroppen. Inga armar, ingen kaka.

Här den medalj som ensam och övergiven blev kvar i priskartongen:

Men en långnäsa till: skalet är i vitt guld, och inuti, chokladinbakat knark. Ligger nu i säkert förvar i ett bankfack på Caymanöarna.

Tji fick ni, jävla slödder!