Nä, bättre kan vi!

Ja, vad säger man? 4-1 mot VM-tvåan Holland. Inget vidare, men man får återigen betänka att de hör till den absoluta världstoppen, plus att de har världens kanske bästa lirare i Wesley Schneider. Och ikväll var de otäckt stabila och disciplinerade. Lägg dessutom till den där lilla extra turen som ett bra lag förtjänar. Stolpe-in för Holland. Och stolpe-ut för Sverige, som inte gjorde en av sina bästa insatser. Det var snarare riktigt uselt. För stor respekt, alldeles för enkla misstag (vad gjorde Safari på 2-0-målet?!) och brist på rörelse. Lustig och Sebastian Larsson var de enda ljusen i det svenska mörkret. Zlatan var inte sig själv, förutom vid ett tillfälle då han skar in i plan och avlossade ett kanonskott med otäck precision, som Hollands målvakt med nöd och näppe motade till hörna.

Annars … ridå. Men nästa år tar vi oss an de oranga hemma, och då lär matchbilden bli en helt annan. Det säger åtminstone min förhoppning. Någonting måste vi ha lärt oss av att bli totalt utspelade. Kanske att det till och med var bra, med tanke på hur bra det gått för ”det nya landslaget” inledningsvis. Hyllningarna från den svenska journalistkåren har inte vetat några gränser. Kanske behövde vi komma ner på jorden för att borsta av oss hybrisen, knyta näven i fickan och komma igen – på riktigt!

– Posted using BlogPress from my iPhone