Promenix a la Paolo

>Påbylsad till bristningsgränsen med lager på lager plus vinterjacka, mössa och halsduk, gav jag mig ut på lång powerwalk. Kände mig som Paolo Roberto ungefär, eller som vilken boxare som helst, förresten. Ja, ni vet – svettas bort några kilon. Med tanke på allt naket björkris och den stekande solen kände jag mig lite som en vandrande sauna, faktiskt. Det var bara en Lapinkulta som fattades.

Nu hemma. Snart duschen. Sen hem till mitt barndomshem med la famiglia. Påskmys väntar!

Häpp!

>Påsk=ledigt, ingenting annat

>Påskafton idag. GLAD PÅSK allesammans!

För mig betyder Påsk ledighet, och det är verkligen inte det sämsta! Men i övrigt är påsken en urtråkig högtid, vilket en person med kristen tro naturligtvis inte håller med om. Det förstår jag.

Men jag, jag rankar högtiderna enligt följande:
1. Midsommar
2. Jul

… och sen då? Ledighet, sköna ledghet.

Bästa fam. Wik

>I torsdags var jag, Z och Kj. på Vapiano i Gamla stan på after work. Mysigt! Vapiano är en pigg uppstickare i restaurang-Stockholm! Vid entrén får man ett kort som alla beställningar registreras på, och sen betalar man när man går. Smidigt!

Den stora lokalen ligger alldeles intill t-baneuppgång Gamla stan på Munkbron, och består av ett gäng bord – stora som små – omgivna av en bar och ett kök, där man över disk beställer italienskt av kocken. Priserna är låga, men matchar då också matens kvalitet. Det är ingen kulinarisk upplevelse man får, men väl en trevlig stund i sorlig miljö a la after work. Tilläggas ska att klientelet inte är av det mogna slaget, utan består till största delen av ungdomar, men en del familjer hade dock letat sig dit.

Jag ger Vapiano två stjärnor för maten, men tre för lokalen och konceptet.

Och till sist: TACK fina fam. Wik för presenten!

- Posted using BlogPress from my iPhone