>Strålande jul!

>God fortsättning på er! Fy, vad jag ogillar det uttrycket! Kan vi inte utlysa en tävling där vi tar fram en sexigare formulering för det som ligger mitt emellan ”God Jul” och ”Gott Nytt År”? Snälla! Hellre säger jag ”God Jul i efterskott” alternativt ”Gott Nytt År i förskott” än … det där … Tvi!

Nog om det! Nu ska vi tala om julaftonens paljettstass. Åh, det är ju så mysigt med allt som glittrar och glimmar! Det har jag alltid tyckt, men med åren har fokus förskjutits. Då var julafton en spänd och vacker väntan på julklapparna. Det är det lyckligtvis inte idag. Hur skulle det se ut? Jag ser för mitt inre hur jag sitter i ett hörn och surar för att Sigge 4 år och Stella 1,5 fått fler klappar än jag, eller ännu värre hur jag sliter Stellas Mamma Mu-bok ur händerna på henne och vrålar: ”Den är min!”

Det blev en underbar jul hemma hos värdfolket Mr and Mrs Päron dvs. mina fina föräldrar! Mer jul än vad man kan önska sig, och mat i drivor. Vi glömde till och med att ta fram en del av julmaten … Med andra ord en riktig västerländsk jul – överflöd är ett nyckelord i sammanhanget. Men härligt var det i alla fall!

>Julstök och minnen inför den stora dagen

>Idag är det tjockt i maskineriet: Nu handla mat, dryck och andra förnödenheter inför morgondagen. Sen som en blixt hem och hänga tvätt, förbereda inför morgondagen, som tydligen är självaste JULAFTON. När hände det?

Sedan blir det att slå in julklappar för glatta livet, i skenet av juleljusen – och kanske en slurk glögg till det, vem vet?

När jag var liten startade jag alltid Dopparedagen med Musebandet fr. Lill-Allers. Ett gammalt hederligt kassettband med musröster – en familj söta små möss och deras julplaner, uppblandat med finstämda julsånger. Det är ett tag sedan nu … även om en del av er därute inte tror mig ;-) Nu är det Operation: Traditionsterrorisera syskonbarn som står för dörren. Och jag är rädd att det blir svårt. Ungefär så här kan jag tänka mig att detta scenario kommer att te sig:

- Sigge och Stella, kom så ska ni få höra nåt jätteroligt och jättefint – möss som pratar och sjunger.

Stella kommer antagligen titta på kassettbandspelaren med stora ögon i ca 2 sekunder, sedan trycka på alla knappar och snurra på alla reglage.

Sigge, om han ens hört mosters glada rop i julstöket, kommer springande med femtioelva bilar i händerna och lyssnar i någon hundradel, mest för att vara snäll.

- Men … v-vänta! Det är ju jätteroligt! Nu KOMMER ni hit och lyssnar!! Hörde ni vad jag sa? KOM HIT!

Så var det med det …

Nu saknar jag de så att jag håller på att gå sönder igen. Har inte sett dem på ett par veckor. Stellas direktörsmage och Sigges ljusa kalufs. Jag läääängtar!

Här kommer några julaftonscitat man längtar efter. Kan ni placera dem?

”En synnerligen god jul önskar jag dig, min välartade son.”
”Mama Mia, hundar börjar tala mat!”
”Nej, nej, dumsnut!”
”Säg ma-ma!”
”Arapapapapapapapapapapapappa”
”Muselina, kan du öppna den lilla paketen”

Himmel, vad svårt, va? :-)

Hörs efter julfirandet!
Kramar och en riktigt GOD JUL önskar jag er alla!

>Jöback ställer skåp

>I fredags var det julkonsert med Peter Jöback i Globen.

Vilken röst, vilken utstrålning, vilken publikkontakt!

Peter Jöback har en solid fanbase och fyller näst intill The Ericsson Globe Arena. Då är man stark – ingen kan säga nåt annat.

I år har jag haft svårt att hitta julstämningen – känslan i hjärta och själ, men nu …

Den här gången var julsånger beblandade med lite från det nya albumet ”East Side Stories”. Ett album som föddes ur en time-out i New York, som skulle tjäna som en ”hitta-hem-tour”.

En av gästartisterna var Declan O’rourke. En artist jag aldrig tidigare hört talas om. O’rourke kom in och sjöng duett med Jöback. ”Everybody Hurts” – REM:s fantastiska hit. I fell in love. Vilken röst!! Djup och fläckfri.

Peter startade med ”Viskar en bön”, den första låten på julskivan. Den är underbar och skär ett smärtsamt snitt i hjärtat på den romantiske. Sen kom ”Jag kommer hem igen till jul”. Så stämningsfullt, så underskönt.

Mannen har en röst av guld – som inte blev till sand.

Nu ska jag göra som alla de ”stora” recensenterna – recensera :-)

BÄST: Halleluja (Leonard Cohen) i svensk tappning.
Jag hade förväntat mig en besvikelse, inte från Peters sida, utan för att låten numera spelats till leda efter Amanda Jenssens succé, och alla småttingars efterapande i sina försök att nå Idol-finalen. Men Peters version är alltid Peters version. Magiskt!

SÄMST: Egentligen ingenting, men om jag måste välja blir det nog det något överdrivna gudsbejakande budskapet. ”Gud älskar alla människor.” Why bother?

Men konserten i stort var helt magisk!

>Bilkörning på måfå

>Hoppas ni stannade inne idag, gott folk! Jag har kört bil en del, och det var en sport jag sent ska glömma. 30 km/h på motorväg med en vit vägg framför mig. Avfarten skymtade jag just när jag var på väg förbi. I morse hade en ”dragspelsbuss” halkat ner med bakdelen i diket precis vid jobbet, och lite senare var det en personbils tur.

Läskigt! Men mysigt med en massa vit snö! Ligg nu kvar, för guds (och min) skull!

I’m dreaming of a white Christmas.

>Snöyra i Stockholm

>

Fisso och jag skulle bara gå från jobbet till t-banan – en nätt promenad på ca 5 min. Men någon nätt promenad, det blev det inte. Det snöade rejält och snöflingorna tog sikte på ögonen. Och halt var det. Kallt också. Men alldeles alldeles underbart!

I den grådaskiga storstan är snö=lycka.